2008-03-16

Jesus ging über den Bach Kidron

Sannerligen gjorde han det. Han gick med sina lärjungar över bäcken Kidron, in i örtagården där han blev förrådd av Judas och sen började den välkända historia som slutade med att Jesus fick sluta sina dagar som krucifix.

Nej, jag har inte blivit religiös. Men jag har varit på konsert, i Engelbrektskyrkan. Johannespassionen stod på programmet och den framfördes förtjänstfullt av Drottningholms barockensemble och Engelbrekts motettkör.

Johannespassionen är ett dramatiskt verk som skildrar Jesus sista tid i livet. Judarna drar honom inför Pontius Pilatus; de vill ta livet av honom. Pilatus tvekar men ger till slut med sig för judarnas övertalningar och bakslughet. Jesus döms till döden och spikas upp på ett kors. Väl däruppe blir han törstig, får suga lite på en svamp som dränkts i ättikvin, tappar trots det livsgnistan och drar till slut sin sista suck med de ödesmättade orden "det är fullbordat".

Precis där gör sig 2000-talet påmint i form av ett välbekant brummande i en handväska någonstans inte långt från mig. När man går på kyrkokonsert och sätter mobilen på "vibration" så tror man kanske att man ska komma undan med det. Men då har man uppenbarligen inte räknat med risken att den ska börja vibrera precis i det ögonblick av kompakt tystnad som bara kan uppstå i en kyrka när Jesus just har dött.

Johannespassionen avslutas med att Jesus läggs i graven till tonerna av kören "Ruht wohl, ihr heiligen Gebeine". Så här i efterhand vet vi att Jesus heliga ben inte fick vila särdeles länge. Men varför spoliera en bra story; Bach satte punkt just där och det hade han säkert goda skäl för.

Efter slutkören fick jag ett omedelbart och auktoritativt svar på den fråga jag ibland funderat över: Får man applådera i kyrkan?

Ända sedan barnsben har jag fått mig itutat att sådana fasoner inte går för sig. I kyrkan ska ingen människa applåderas, blott Herren och hans enfödde Son (och de är ju sällan kroppsligen närvarande). Men tiderna förändras, tydligen, för i Engelbrektskyrkan fick applådåskorna dåna. Det auktoritativa inslaget i det här sammanhanget utgjordes av biskopen i Stockholms stift, Caroline Krook, som satt i bänken framför mig - och applåderade! Därmed får saken anses vara avgjord. För om en biskop applåderar i kyrkan, då måste det ju vara rätt.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Monitor de LCD, I hope you enjoy. The address is http://monitor-de-lcd.blogspot.com. A hug.

Anonym sa...

"Jag tryckte i mig två kanelbullar som fotografen köpt på Pressbyrån, sände Vår Herre en tacksamhetens tanke att min modellkarriär var över och klev ut i solen som en fri och lycklig byråkrat".... säker på att du inte har blivit lite hellörad trots allt? Du kan ju lägga in foto på din nya knapp för att övertyga oss alla :)

Jesper Svensson sa...

Monitor de lcd - Tack, schysst. Jag ska spana in din blogg också, såklart. Lcd-monitorer låter ju spännande. Kram på dig med.

Elin - Efter att vi nu rett ut vissa språkförbistringar: Nej, jag är trots allt rätt säker på att jag inte blivit hällörad ;-) (Alltså jag trodde jag var rätt bra på skånska. Jag vet t.ex. vad en rullebör är. Men du knäckte mig.)

Och min knapp ja. Visst är den fin! Spana

Anonym sa...

Förmodar att det var ett tag sedan du lyssnade på Johannespassionen. Tänkte bara tipsa om Matteuspassionen, också av Bach, som är längre och ännu bättre, Det finns en sopranaria i mitten där solisten frågar sig hur alla kan vara så dumma mot Jesus som bara handlar i kärlek. Jag är inte troende men just det stycket ger mig gåshud. Helena

Anonym sa...

Förmodar att det var ett tag sedan du lyssnade på Johannespassionen. Tänkte bara tipsa om Matteuspassionen, också av Bach, som är längre och ännu bättre, Det finns en sopranaria i mitten där solisten frågar sig hur alla kan vara så dumma mot Jesus som bara handlar i kärlek. Jag är inte troende men just det stycket ger mig gåshud. Helena

Jesper Svensson sa...

Helena - Jo, det var ett tag sen nu. Och Matteuspassionen vill jag definitivt lyssna på - förhoppningsvis i år.

Anonym sa...

Johannespassionens inledning tycker jag är grym. har du kollat in videosarna på Youtube?
För att vara fjorton år gammal sjunger den här pojken riktigt bra.
http://www.youtube.com/watch?v=M0BY1jTu9ZM&feature=related