 |
| Jonna Bornemark, Coronaviruset och Gustaf Arrhenius. Bild från DN. Foto: Magnus Hallgren, TT, Sara Moritz |
1: Vi ägnar oss åt väsentligheterna
"I kriser ställs [saker] på sin spets, vad var egentligen viktigt, vad var rätt skönt att slippa när man satt i karantän. Och det visar sig att – shit – det här var det som jag inte kan leva utan. På det sättet är ju kriser alltid nyttigt. För i det vanliga vardagssurret är det lätt att tappa blicken på det som är viktigt."
Min gissning: Jag tror att vi ganska snart efter Coronan kommer vara igång med vårt trams igen. Det kommer vara så skönt att slippa Coronaångesten att vi kommer vältra oss i trams, bara för att vi plötsligt kan. Jag tror att fyllorna kommer vara blötare och festivalerna festligare, att även det stundande 20-talet kommer beskrivas som "The Roaring Twenties". Men det kommer finnas handsprit överallt.
2: Experternas eller de auktoritära ledarnas återkomst
"Vi ser redan nu experternas återkomst. Alla frågar experterna. Vi har aldrig sett så många professorer och experter i tidningen."
Min gissning: Med tanke på hur mycket tid folk ägnat åt att studera smittspridningsdiagram och lära sig om R-faktorn så tror jag de har rätt. Eller i vart fall hoppas. Tänk om det efter Coronan börjar spela lite mer roll vem det är som säger något, inte bara vad som sägs?
3: Vi kommer våga prata om prioriteringarna i vården
"Man har ju alltid gjort prioriteringar på olika nivåer i till exempel vården. Men nu kommer de här prioriteringarna upp till ytan. Det är en diskussion som kommer att finnas kvar när det här är över."
Min gissning: Nej det tror jag inte. Prioriteringar i vården är svårt och jobbigt att prata om, och inte ens under brinnande pandemi verkar det finnas en allmän förståelse för att prioriteringar behöver göras. Snarare tror jag fler kommer ropa efter "mer pengar till vården", i hopp om att det kommer lösa prioriteringsproblemet. (Vilket det förstås inte kommer göra.)
4: Det kommer att bli vanligare att folk stannar hemma när de är sjuka
"Att stanna hemma när man är krasslig kommer bli det nya normala."
Min gissning: Jag tror också att toleransen – i alla fall på kort sikt – mot nysande och snörvlande kollegor kommer att minska och att det kommer uppfattas som ansvarsfullt och omtänksamt att jobba hemifrån när man känner sig sjuk (snarare än som ett försök att snika åt sig sovmorgon och en slapp arbetsdag).
5: Vi inser att vi kan göra radikala förändringar
"Det är så fascinerande hur vi plötsligt kunde bli så handlingskraftiga, när vi förut varit så passiva. Framför allt på statlig nivå. Allting behöver inte rulla på som vanligt. Men miljöfrågan är mycket svårare för där är det inte ett virus som ska besegras, utan vi själva och vår egen kultur."
Min gissning: Ja det inser vi. Men vi inser också hur tråkiga och begränsande dessa radikala förändringar är. Jag tror vi kommer frusta av lust att flyga ut i världen, när vi väl får göra det igen.
6: På med masker och handskar, slut med handskakningar
Framtidsexperterna tror inte att handskakningarna kommer att försvinna, men: "Det är ju tragikomiskt att vi nyligen haft en infekterad debatt om att 'i Sverige skakar vi hand' och så sker det här... [D]et kan bli vanligare med ansiktsmasker. Eller att vi ser en återkomst av modet med handskar även på sommaren."
Min gissning: Ingen i Sverige använder ansiktsmask under Corona-pandemin, så det tror jag inte någon kommer att göra sedan heller. Handskakningstraditionen tror jag heller inte kommer att försvinna (hur skönt det än vore att slippa ta i alla dessa främmande händer) men jag tror att de som av olika skäl väljer att inte hälsa genom att ta i hand kommer mötas med lite större förståelse.
Avslutande reflektion
Det är populärt att spekulera i vilka långsiktiga effekter Corona-pandemin kommer att få. Eftersom allt känns så stort och överväldigande just nu, när vi är mitt i stormen, vill vi nog också gärna tro att den kommer leda till stora förändringar i vår kultur eller vårt samhälle. Men jag tror vi misstar oss.
Varken Estoniakatastrofen eller tsunamin fick, mig veterligen, några påtagliga långsiktiga effekter på vår benägenhet att åka färja eller resa till Thailand. 9/11 fick förvisso omfattande påverkan – krigen i Irak och Afghanistan och de därpå uppblossande konflikterna i Mellanöstern, den arabiska våren, Syrienkriget och den ännu pågående flyktingkrisen – men jag har svårt att tro att Corona-pandemin skulle ha en sådan eskalerande effekt. (Dock en brasklapp är för vad som blir konsekvenserna av den nyinförda diktaturen i Ungern och Polens vittrande demokrati.)
Vi kommer se över våra beredskapslager och smittskyddslagstiftningen, på nationell och europeisk nivå. Säkert en rad andra åtgärder för att göra oss bättre rustade för nästa pandemi. Vi kommer vänja oss vid att jobba mer på distans och lite såna saker. Ekonomin kommer att återhämta sig. Men förvånansvärt snart kommer livet att vara ungefär som vanligt.
