EU: För att fler som är på flykt ska få skydd

Folkpartiet vill att EU ska ha en gemensam och solidarisk flyktingpolitik med lagliga och säkra vägar att ta sig till EU för dem som är i behov av skydd.

"'Flytt' är inte det rätta ordet. De flydde. De var båtfolk, båtflyktingar", berättar Estlands president Toomas Hendrik Ilves om i dagens DN. Hans familj var en av många som flydde från Estland efter att Sovjet ockuperat landet 1944. Så här beskrivs det i en artikel i SvD från 2011:

"Med den förra ryska ockupationen och dess massdeportationer i färskt minne gav sig estländare i illa utrustade båtar iväg varje natt, trots att tyskarna försökte stoppa alla som flydde mot väst. Några hejdades, några blev beskjutna av både ryssar och tyskar eller sänkta, en del gick på minor, stormarna tog sin andel och farorna lurade till och med när man siktade den svenska kusten, där en del gick på grund eller slogs sönder mot klipporna. De som nådde land anlände i segelbåtar, motorbåtar, fiskebåtar, roddbåtar (några unga män ska ha kommit fram med handflatorna helt uppslitna), båtar med inmonterade bilmotorer, bogserbåtar, livräddningsbåtar – allt som flöt."

Estniska båtflyktingar kommer till Sverige.
Foto: Eric Kjellberg

Liknande scener utspelar sig i Medelhavet idag. I överlastade och undermåliga fartyg tar sig flyktingar från Nordafrika över till Europa för att söka skydd och bygga sig en ny framtid – precis som familjen Ilves och många andra av våra baltiska grannar en gång gjorde. Men idag är det inte på den svenska kusten som flyktingbåtarna strandar, idag är det i Italien, Grekland, Malta och Gibraltar som många hamnar. De som överlever, vill säga; FN:s flyktingorgan har uppskattat att antalet flyktingar som drunknar varje sommar uppgår till minst 2 000 personer.

Sverige tar idag ett stort ansvar för de flyktingar som kommer till Europa. Under 2013 beviljade vi 24 015 asylansökningar – flest i hela unionen. Tvåan Tyskland beviljade 20 125 och trean Italien 16 185. Totalt inom EU beviljades 112 730 asylansökningar förra året.

Folkpartiet vill att Europas länder ska bli bättre på att ta gemensamt ansvar för de människor som söker sig hit. Vi är, inte minst genom Europaparlamentarikern Cecilia Wikström, pådrivande för en gemensam och solidarisk europeisk flyktingpolitik. Samtliga EU-länder måste ta sitt ansvar för asylsökande och dessutom öka mottagandet av kvotflyktingar.

Men vi kan inte stillatigande se på medan flyktingkatastrofen i Medelhavet pågår. Därför har vi verkat för att EU:s gränsmyndighet Frontex ska få den uttryckliga uppgiften att rädda liv och att dess personal ska utbildas i mänskliga rättigheter. I den nya Dublin III-förordning, som Cecilia Wikström lett arbetet med, har kraven dessutom skärpts på EU-länderna att ge asylsökande ett bättre mottagande.

Dessutom måste det måste skapas lagliga och säkra vägar in till EU. Humanitära visum ska kunna utfärdas på EU-ambassader runt om i världen, så att människor slipper betala dyra pengar för att transporteras i flyktingsmugglarnas livsfarliga farkoster.

Att erbjuda en fristad åt dem som flyr är en humanitär skyldighet vi människor har gentemot varandra. Det gäller oavsett om det är danska judar som flyr över Öresund, ester som flyr över Östersjön eller eritreaner som flyr över Medelhavet. Genom skärpta krav och ökat samarbete inom EU kan vi se till att ännu fler får chansen till en ny tillvaro i fred och trygghet.

Läs mer om Folkpartiets EU-politik på folkpartiet.se/eu-val.

Läs även Cecilia Malmström och Cecilia Wikström: Nästa steg mot gemensamt asylsystem i EU

Mer offentlig belysning i ytterstaden

Ytterstadens miljöer får inte glömmas bort när stadens offentliga belysning planeras. Det har Folkpartiet drivit igenom i trafik- och renhållningsnämnden.

Offentlig belysning är kanske inte det man tänker mest på i dessa tider när den härliga vårsolen glänser som mest, men idag beslutade trafik- och renhållningsnämnden faktiskt om utgångspunkterna för en övergripande ljusstrategi för Stockholms offentliga belysningsmiljöer.

Bra offentlig belysning behövs – i hela staden.

Syftet med offentlig belysning är att försköna, vägleda och skapa trygghet när mörkret sänker sig över staden. Alla dessa aspekter är angelägna, men när jag läste genomgången av aktuella och planerade offentliga belysningsprojekt hajade jag till – av de 13 projekt som räknas upp finns 12 i innerstaden. Bara ett (Tensta vattentorn) är beläget i ytterstaden.

Jag har tidigare reagerat på den lite njugga inställning till ytterstaden som ibland lyser igenom i de ärenden som vi politiker får (se t.ex. Stad eller förort – en cykelställsfråga?). Även när det gäller belysningsprojekten tycker jag det är svårbegripligt att så mycket prioritet läggs på innerstadens miljöer, medan ytterstaden i stort sett förbises helt – trots att det naturligtvis finns både behov av och potential för förbättrad offentlig belysning i ytterstaden.

Därför är jag glad att jag och mina Folkparti-kollegor i nämnden lyckades driva igenom en skärpning på detta område. I det förslag till beslut som alla Allianspartier (och även Vänsterpartiet) nu enats om understryker vi att det är viktigt att på ett tydligare sätt väva in ytterstadens stadsmiljö i programmet. Trafikkontoret får därför i uppdrag att se över vilka platser i ytterstaden som kan vara lämpliga för belysning i samarbete med privata aktörer.

Jag ser fram emot att även vi som bor i ytterstaden i framtiden kommer att få glädjas över ny trygghets- och trivselskapande offentlig belysning.

Singelkvinnor får rätt att insemineras

Nu föreslås att ensamstående kvinnor får rätt att inseminera sig i Sverige, en fråga som Folkpartiet länge drivit.

Som lokalpolitiker fattar man beslut i en rad olika frågor, om allt från ekonomi till stadsbyggnad och barnomsorg. Vi tar också ställning i familjerättsliga ärenden, till exempel om att lägga ner en faderskapsutredning när det nyfödda barnets pappa är okänd.

I sådana fall handlar det ofta om att mamman varit i Danmark och genomgått en assisterad befruktning. Jag blir alltid beklämd när jag läser dessa ärenden – varför ska svenska mammor behöva åka till Danmark för att bli inseminerade? Varför kan vi inte erbjuda dem den möjligheten här i Sverige?

Behöver kärlek mest av allt.

Folkpartiet har, med riksdagsledamoten Barbro Westerholm i spetsen, länge förespråkat att ensamstående kvinnor ska ha rätt till assisterad befruktning som kvinnor som lever i en parrelation har. För två år sedan fattade riksdagen beslut om en utredning av detta, och den utredningen har nu presenterats (SOU 2014:29). Förslaget är helt i linje med vad Folkpartiet förespråkar.

I riksdagen finns det två partier som motsätter sig detta: Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Kristdemokraterna, som tidigare även försökt stoppa möjligheterna för homosexuella par att adoptera barn, anser att det är "olyckligt att man definierar bort pappan helt och hållet under barnens uppväxt". 

Faktum är ju dock att redan idag växer många barn upp med en förälder. Huruvida uppväxten blir lycklig eller olycklig beror snarare på förälderns förmåga att visa barnet kärlek och omtanke än om man är, eller blir, ensamstående. I Folkpartiet vi tror inte att människors lämplighet som förälder avgörs inte av huruvida man lever i en parrelation eller inte.

Självklart ska den kvinna som i framtiden vill åka till Danmark för att inseminera sig få göra det. Men jag är glad att hon nu också ska ha valmöjligheten att göra det här i Sverige.

Media
DN, DN1, SvD, SR, Aftonbladet, Expressen

EU: För att samarbete gör oss rikare

Folkpartiet vill modernisera EU:s budget och ha frihandelsavtal med USA. Då kommer vårt välstånd öka ännu mer.

I ett tidigare inlägg skrev jag om Europeiska unionens roll som ett värn för de mänskliga rättigheterna. Men EU gör oss inte bara tryggare – EU gör oss också rikare.

Nationalekonomerna Fredrik Erixon och Stefan Fölster har i en färsk rapport gjort en analys av vilka effekter EU haft för Sverige, sedan vi blev medlemmar 1995. Rapporten går igenom t.ex. handel och investeringar, arbetsmarknad, statskassan, välfärden, miljön och så vidare. En utgångspunkt för rapporten är den konsekvensutredning (SOU 1994:6) som dåvarande finansministern, folkpartisten Anne Wibble, tog initiativ till i början av 1990-talet.



EU-medlemskapet – en bra investering!



Priset på mat är ett exempel på där EU-medlemskapet haft en positiv inverkan. Sveriges matpriser var väsentligt högre än EU-snittet innan vi blev EU-medlemmar, men efter inträdet sjönk priserna med ungefär 20 procent i jämförelse med andra priser. Detta är till stor del hänförligt till EU-medlemskapet.

Konsekvensutredningen bedömde att reallönerna skulle öka till följd av medlemskapet. I själva verket ökade lönerna mer än någon vågat hoppas på – reallönerna har sedan 1995 ökat med 44 procent, vilket är i nivå med det dunderstarka 1960-talet.

En annan intressant sak som hände i samband med EU-medlemskapet är att statens räntekostnader sjönk kraftigt – mellan 1995 och 1997 halverades räntorna på statsobligationer. Konsekvensutredningen hade förutspått detta: man menade att ett EU-medlemskap skulle stärka tilltron till Sveriges ekonomi.

I mitten av 1990-talet var den svenska statsskulden betydligt högre än idag, och de sänkta räntorna har medfört stora utgiftsminskningar för staten – pengar som i stället kunnat gå till välfärden eller avbetalningar på skulden. Så här skriver Erixon och Fölster:

"[Utgifterna] för vård har ökat [sedan 1995] medan utgifter för skola har legat stabil som andel av BNP. Som synes har i vart fall inte någon nedrustning skett, trots lägre skatter. En viktig orsak är justde brant fallande utgifterna för statens och kommuners räntebetalningar."

Dessutom kan tilläggas att medlemsavgiften blev betydligt lägre än vad man räknade med. År 2012 betalade vi drygt 30 miljarder i avgift till EU, jämfört med beräknade 40 miljarder. Samtidigt får vi tillbaka ca 10 miljarder i olika stöd. Sverige är förvisso en nettobidragsgivare, dvs. att vi betalar in mer till EU än vi får tillbaka i form av stöd. Å andra sidan används ju vår medlemsavgift till att stärka andra regioner i Europa. När de blir starkare får svenska företag bättre möjligheter att exportera varor och tjänster dit, vilket gör Sverige rikare.

Lägre matpriser, högre löner och stärkta statsfinanser. Det är några exempel på där EU-medlemskapet bidragit till att göra Sverige rikare. Att EU-samarbetet är så framgångsrikt ska vi naturligtvis glädjas åt, men Folkpartiet vill göra det ännu bättre. Vi vill skapa bättre förutsättningar för handel och tillväxt genom ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Vi vill modernisera EU:s budget genom att fokusera på forskning, infrastruktur, miljö, brottsbekämpning, utrikespolitik och bistånd. Direktstöden till jordbruket ska avvecklas och regionalpolitiken inriktas på de fattigaste länderna i EU.

Folkpartiet Liberalerna vill ha mer samarbete i Europa. För handel, ett växande företagande och ökat välstånd. I valet den 25 maj har du chansen att rösta fram ett mer liberalt Europaparlament!

Läs mer om Folkpartiets EU-politik på folkpartiet.se/eu-val.

Läs också Cecilia Malmströms och Jasenko Selimovics artikel: Väldigt mycket har blivit bättre – tack vare EU

Partiledardebattens slipsvinnare korad

Om man, som jag, tycker mycket om slipsar är tv:s partiledardebatter något att se fram emot. Det är inte enbart positivt förstås, utan även ett tecken på hur ojämställd toppolitiken är; i kvällens Agenda var 7 av 8 partiföreträdare av den slipsbärande sorten. Trots min kärlek till slipsen hoppas jag således att det finns något färre slipsar att bedöma i valdebatterna 2018.

Som vanligt måste en topplista sammanställas och en vinnare koras. Jag försöker att inte bara titta på själva slipsen och hur den är knuten, utan på den helhet som bildas mellan slips, skjorta och kavaj. Jag är naturligtvis bara en glad slips-amatör och har inget annat syfte än att försöka bidra till en god slipskultur i dessa tider när slipslöshet blir allt vanligare. Således, här är kvällens slipslista:

7 (6). Jimmie Åkesson (SD)
Sämst i test blev även denna gång Sverigedemokraternas partiledare. Han håller envist fast vid den smala slipsmodell som var så modern för några år sedan och slår dessutom en knut som är bredare än slipsen, vilket på något sätt blir dubbelfel. Det är alltså inte bara Jimmies politik, utan även hans slipsar, som har en klar förbättringspotential.

6 (7). Gustav Fridolin (MP)
I likhet med Jimmie Åkesson är det smal slips som gäller för Fridolin. Det imponerar kanske på Söderhipsters, men vi andra tycker det ser ut att han just köpt ett allt-i-ett-paket till studenten. Slipsknuten ser lös ut och är inte ordentligt uppdragen, vilket ger ett slarvigt intryck (eller, för att citera sajten Manolo: "ett mellanrum mellan skjortkrage och slips förknippas snarare med Idoldeltagare från 2004 än välklädda slipsbärare"). Konkurrensen om sistaplatsen är hård, men Fridolin räddas av att det trots allt finns en konsekvens: smala kavajslag, smal skjortkrage och smal slips.

5 (1). Stefan Löfven (S)
S-ledaren brukar göra bra ifrån sig i slipstävlingen. Han bär ganska ofta röd slips, vilket han gör rätt i. Helheten är svår att anmärka på. Men hans slipsknutar är rätt oinspirerande, och därför får han denna gång lämna plats åt några som lyckats bättre i det avseendet.

4 (5). Göran Hägglund (KD)
Ikväll var det tre partiledare som valde orange slips, vilket väl ärligt talat är lite svårförståeligt. Hägglund har slagit en mycket stilig knut, den förtjänar han verkligen beröm för. Helhetsintrycket dras dock ner av kavajens smala slag. En tumregel är att kavajslagen ska vara lika breda som slipsen; hade Hägglund tänkt på det hade han kommit en bit högre upp.

3 (4). Jonas Sjöstedt (V)
Sjöstedt har knutit en lyckad four-in-hand, men i likhet med Hägglund har han valt en kavaj med för smala slag. Även en trendkänslig (ska inte betraktas som ett positivt omdöme) tillverkare som Tiger erbjuder nu mer klassiska slag på sina kavajer; så även Oscar Jacobson. Att det är snyggare skulle nog Jonas Sjöstedt märka om han ägnade lite tid åt att studera dem som flanerar förbi utanför hans Östermalmsvåning. Vänsterledaren får dock ett litet plus för att han valt en slips med pigga prickar.

2 (2). Fredrik Reinfeldt (M)
Sista medlemmen i partiledardebattens "orange man group" är statsministern. Jag placerar honom högst för att han bäst av de tre lyckats med helheten slips, skjorta och kavaj. Men jag är fortfarande tveksam till orange på bleka nordbor.

1 (3). Jan Björklund (FP)
Folkpartiledarens slipsknut är inte oklanderlig; den har veckat sig på ett osnyggt sätt närmast skjortkragen, det borde han ha rättat till. Men bortsett från det tycker jag han valt en bra slips med fin lyster och en blå nyans som har sting utan att bli skrikig. Den ganska breda knuten funkar bra med Björklunds lite fyrkantiga ansiktsform. Jag gläds dessutom åt att han valt en elegant marinblå kavaj med rätt bredd på slagen. Grattis, herr partiledare!

EU: För att skydda de mänskliga rättigheterna

Folkpartiet vill att EU ska sätta större press på medlemsländer som kränker de mänskliga rättigheterna.

När nya länder kommer med i den europeiska unionen ställs höga krav på att de ska respektera mänskliga rättigheter. Diskriminering av minoriteter eller på grund av till exempel kön, religion och etnicitet får inte förekomma, och yttrandefriheten måste värnas. Att fler länder blir medlemmar i EU är därmed ett sätt att säkerställa att fler människor får skydd för de mänskliga rättigheterna. Det är en av anledningarna till att Folkpartiet Liberalerna tycker det är bra att EU utvidgas.

EU ska skydda de mänskliga rättigheterna.

Men EU har inte tillräckligt bra påtryckningsmedel om det sker försämringar när ett land väl blivit medlem. Dessvärre sker det idag en oroande utveckling i ett antal medlemsländer. I Ungern försöker nationalistiska politiker inskränka mediefriheten och rättsväsendets oberoende. I Rumänien är den romska minoriteten diskriminerad, och de rumänska politikerna tycks ointresserade av att göra något åt saken. Många romer lever i social misär och nästan var tredje rom kan varken läsa eller skriva.

Detta kan vi inte acceptera. Därför vill Folkpartiet vässa EU:s verktyg gentemot länder som inte skyddar de mänskliga rättigheterna. Vi vill att EU ska sammanställa rapporter om situationen för de mänskliga rättigheterna i varje medlems- och kandidatland. Länder som bryter mot dessa ska kunna få ekonomiskt EU-stöd indraget, eller förlora sin rösträtt i ministerrådet.

Folkpartiet kräver också stopp för diskrimineringen av hbtq-personer i Europa. Alla, oavsett sexuell läggning eller könsuttryck, måste kunna vara sig själva och visa sin kärlek utan risk för hot eller diskriminering. Folkpartiet värnar aborträtten. Varje medlemsland bestämmer själv över sin abortlagstiftning, men det hindrar inte EU att verka för rätten till fri abort. EU-medborgare som vägras abort i hemlandet ska utan risk för repressalier ha rätt att genomföra abort i ett annat EU-land.

Folkpartiet Liberalerna vill ha mer samarbete i Europa. För jämställdhet och mänskliga rättigheter. I valet den 25 maj har du chansen att rösta fram ett mer liberalt Europaparlament!

 Läs mer om Folkpartiets EU-politik på folkpartiet.se/eu-val.

Andra som bloggar om EU: Sivert Aronsson, Hanna Gerdes, Rasmus Jonlund, Martin Skjöldebrand, Anna Starbrink, Christer Sörliden