Miljarder skäl för mångfald

"Jag har fyllt mitt hus, mitt kontor och alla mina hotell med bögar, lesbiska och alla möjliga regnbågsbarn. Från allra första dagen har mångfald varit en av de viktigaste delarna i vår företagskultur. Tolerans skapar trygghet, trygghet skapar öppenhet. Vi menar att en färgglad arbetsplats skapar färgglada lösningar. Ingen har någonsin vunnit på att vara grå."

När hotellkungen Petter Stordalen betonar värdet av mångfald och öppenhet i en organisation så finns det åtminstone 11 miljarder skäl att tro på honom (tidningen QX, oktober 2013).

Sammanträde med Skarpnäcks stadsdelsnämnd

Idag var det nypremiär för mig i Skarpnäcks stadsdelsnämnd (jag satt där även en period för ungefär fyra år sedan). 

På dagens sammanträde fick vi information om aktuella kollektivtrafikprojekt i Stockholm, däribland utbyggnaden av tunnelbanans blå linje till Nacka och planerna på att konvertera Hagsätra-grenen till blå linje för att avlasta Gullmarsplan. Eventuellt kommer också tunnelbanestationerna Globen och Enskede gård att slås ihop till en ny, Slakthuset, som ska ligga ungefär mitt emellan de båda nuvarande. Men några sådana beslut finns inte fattade ännu.

Från Folkpartiets sida är vi angelägna om att Spårväg syd förlängs från Älvsjö till Skarpnäck. Vi tror att detta skulle skapa nya resmönster och möjligheter att bygga många bostäder längs med linjen. Dessutom skulle Skarpnäck kunna bli en ny bytespunkt för resande från Tyresö, med bra spårförbindelser både västerut och norrut. Det skulle kunna avlasta Gullmarsplan, som redan idag är en flaskhals. Läs gärna mer om våra tankar kring Spårväg syd på Folkpartiets i Skarpnäck blogg.

Bland ärendena på nämnden var det den s.k. T2:an, dvs. uppföljningen per tertial 2, som var mest omfattande. Rapporten visar att stadsdelens ekonomi är i gott skick; prognosen pekar till och med på ett överskott om 1,7 miljoner kronor. Andelen barn som lever i familjer som är beroende av ekonomiskt bistånd har glädjande nog sjunkit jämfört med förra året, från 3,6 till 3,4 procent. Andelen personer med ekonomiskt bistånd har sjunkit fårn 2,17 till 2,06 procent. Båda dessa mätetal är rejält lägre än årsmålen (4,1 respektive 2,3 procent).

Ett område där vi behöver förbättra oss är parkskötseln. Trots en ambitiös satsning på upprustning av stadsdelens parker så är bara drygt hälften (55 procent) av invånarna nöjda med parkskötseln. Tillgång till attraktiva, trygga och välfungerande parker och grönområden är ett viktigt i vår gröna stadsdel, och vi i Folkpartiet kommer förstås hålla ögonen på denna fråga.

Detta var några punkter ur den omfattande T2-rapporten, som vi godkände vid dagens sammanträde. Nu väntar snart arbetet med stadsdelens budget för 2014, då kan vi verkligen påverka vilka fokusområden stadsdelen ska ha. Budgetarbetet blir en intressant utmaning!

Förslag om riksdagspensioner en skam för Folkpartiet

Om Folkpartiet går med på att vissa riksdagsledamöter ska få behålla sina förmånliga pensionsvillkor så är det en skam.

Mina åsikter vad gäller arvoden och förmåner för höga politiker har jag vädrat i ett par tidigare inlägg (se Provocerande pensionsförmåner och "Politikerpensionen" ska inte vara livstidsförsörjning). I korthet så har jag inget emot att de har ett bra arvode men jag är starkt kritisk mot de förmånliga avgångsvederlag som förekommer.

För ett par år sedan enades riksdagens partier om att se över pensionssystemet. Det har nu lett till ett förslag om att göra systemet mindre generöst för de ledamöter som väljs in 2014. Nu rapporterar ett par nyhetskällor om att Moderaterna, Socialdemokraterna och Folkpartiet kommit överens om att det nya, mindre generösa systemet inte ska gälla ledamöter som återväljs 2014. Detta innebär alltså att den ledamot som blir omvald 2014 fortfarande omfattas av det gamla systemet.

Om uppgifterna stämmer så är jag djupt besviken att mitt parti gått med på denna överenskommelse. Att vara riksdagsledamot är inte ett vanligt jobb, det är ett förtroende från väljarna. Ett förtroende som bärs under en begränsad tid. Sedvanliga arbetsrättsliga regler gäller inte, och därför är det förvisso också rimligt att det finns ett omställningsstöd. Men även avgångna riksdagsledamöter bör ha incitament att söka arbete. Och samma regler bör gälla alla riksdagsledamöter, oavsett när de valdes in första gången – varje mandatperiod är ett nytt förtroende från väljarna. Om man inte tycker det nya systemet är gott nog kan man alltid välja att inte ställa upp för omval. Och skulle man avstå från omval för att i stället utlösa en förmånlig fallskärm – ja, då bör man nog ändå inte sitta i riksdagen.

Signalen till väljarna blir besvärande tydlig: Av alla intressen som finns att ta hänsyn till så väljer Folkpartiets riksdagsledamöter att vägledas av det minst smickrande – egenintresset. De borde skämmas.

Media: Metro, Aftonbladet, SvD, MSN, Politico, DN
Läs även Rasmus Jonlund (FP).

För Stockholm – i riksdagen

I veckan damp provvalskatalogen ner till Folkpartiets medlemmar i Stockholms stad och län. Där presenterar sig alla som hoppas få ta plats på Folkpartiets riksdagslista vid nästa års val. Jag är en av dem, och här berättar jag mer om vad jag skulle vilja göra i riksdagen.

Som riksdagsledamot från Stockholm är det en viktig uppgift att driva frågor som har betydelse för vår region. Den starka befolkningstillväxten – regionen växer med omkring 40 000 personer varje år - ger oss särskilda utmaningar.

Bostäder.
En nyckelfråga är hur fler bostäder ska kunna byggas fortare. Ansvaret för detta vilar förstås tungt på de kommunala politikerna, men regering och riksdag har en uppgift när det gäller att skapa en smidig bygglovslagstiftning och bra skatteregler.

Kollektivtrafik.
Staten måste inse att det är kollektivtrafik som är framtiden. Allt fler svenskar väljer att bosätta sig i de större städerna och ambitiösa kollektivtrafikinvesteringar behövs för att de ska fortsätta vara attraktiva och generera tillväxt åt Sverige. Här måste staten ta ett större ansvar.

Storstadsnära skattepolitik.
Drygt 40 procent av all värnskatt i Sverige kommer från Stockholmsregionen. Därmed är värnskatten inte bara en skatt på utbildning och hårt arbete utan en storstadsskatt. Bort med den! Vi bör också fundera på hur skattereglerna kan styra bort mot bilsamhället – borde förmånsbilar bli mindre förmånliga, kanske? Intäkterna från trängselskatten bör tillfalla regionen, det är något riksdagen borde se till.

Sverige behöver en framtidsriktad storstadspolitik. Och Folkpartiet ska vara det självklara valet för den liberala storstadsbon!

Det här programmet kommer att utvecklas och kompletteras successivt. Tips, idéer och frågor tas tacksamt emot i kommentarsfältet eller till jesper.svensson@folkpartiet.se. Läs också gärna sidan Om mig.

Ny sejour i stadsdelsnämnden

Idag uppmärksammar Tidningen Årsta/Enskede att Folkpartiet nominerat mig som ny ersättare i Skarpnäcks stadsdelsnämnd. Om Stockholms kommunfullmäktige godkänner mig så hoppas jag kunna påbörja uppdraget i oktober eller november. Läs mer om detta på Folkpartiet i Skarpnäcks blogg.

Det känns verkligen kul att återigen ta plats i stadsdelsnämnden (jag har suttit där förut, 2010–2011) och få jobba ihop med Folkpartiets duktiga ordinarie ledamot, Daniel Forslund. Skarpnäck är en stadsdel där mycket händer, inte minst på grund av det pågår två stora utvecklingsprojekt som väntas resultera i förslag om tusentals nya bostäder. Det är förstås väldigt viktigt att förtätningen görs på ett sätt som stärker stadsdelens kvalitéer och att man inte glömmer bort sådant som förskolor och annan samhällsservice i planeringen.

Här på bloggen kommer jag fortsätta att skriva om smått och stort, främst rörande lokalpolitiken i Stockholm och Skarpnäck. Följ mig gärna här, eller hör av dig om du har någon fråga – kontaktuppgifter finns på sidan Om mig.

På strövtåg i stadsnära skog

Igår deltog jag i en vandring i Hammarbyskogen som arrangerades av Facebookgruppen Rädda Hammarbyskogen. Hammarbyskogen är utpekad som en del av Stockholms ekologiska infrastruktur i naturstrategin Den gröna promenadstaden. Ett 40-tal personer hade anslutit för att lära sig mer om grönområdet och ciceron var Ronny Fors från Naturskyddsföreningen. Han visade oss gamla tallar och unga ekar och lärde oss att sälgen är rena godisbutiken för humlorna när de vaknar upp på vårkanten.

Ronny Fors från Naturskyddsföreningen guidar i Hammarbyskogen.

Bakgrunden till vandringen är det pågående programarbetet för Hammarby–Björkhagen, där Stockholms stad planerar att komplettera vår stadsdel med omkring 1 500–3 000 nya bostäder. Att det behöver byggas nytt inser nog de flesta, med tanke på hur mycket Stockholms befolkning årligen ökar. Och Hammarbyhöjden är ett attraktivt område – här finns både närhet till stad, natur och en bra kollektivtrafik, som många uppskattar.

Synen på de grönområden som finns mellan ytterstadens områden skiljer sig åt. En del tycker att de främst fungerar som barriärer och skulle hellre se att stadsdelar knöts samman med hjälp av en tätare bebyggelse. Stadens idé är att människor bor tätt, och den utglesning som skedde när tunnelbanan byggdes och mindre förortscentrum spriddes ut i stadens närområde kan på goda grunder ifrågasättas. Var det så klokt, egentligen? Eller borde man i stället låtit den tätbebyggda staden successivt fått växa utåt? Kanske hade vi då behövt ta betydligt mindre grönytor i anspråk? 

Hammarbyskogen.

För andra är Hammarbyskogen, och andra skogspartier, en värdefull och uppskattad del av närmiljön. Man använder skogen för rekreation, hundpromenader och barns lek. Man menar också att skogen har ekologiska värden som staden har nytta av, till exempel förmågan att binda vatten och därmed göra staden mindre känslig för ökade nederbördsmängder. Kort sagt: medan en del ser skogsdungarna som tomrum ser andra dem som andrum.

Dessa faktorer – värdet av nya bostäder och värdet av bevarade grönytor – är sådant som vi politiker måste beakta när vi tar ställning till hur förtätningen i Hammarbyhöjden ska åstadkommas. Jag inser att det inte sällan är uppfattningar som det är svårt att kompromissa om; man kan inte både bygga och inte bygga på en viss plats.

Men med en öppen och resonerande dialog kan vi i varje fall få en bild av vilka värden som är särskilt uppskattade och betydelsefulla, och därmed skapar vi bättre förutsättningar för att bygga en stad där framtidens generationer både har någonstans att koppla av – och någonstans att bo.

Cyklar som rullar får mindre plats än bilar som står still

På Götgatan får biltrafiken sex breda filer, medan cyklisterna får två smala. Är det en rimlig prioritering?

Idag anlände USA:s president Barack Obama till Sverige i sitt jättestora flygplan och med ett jättestort entourage. När hans jättelånga bilkortege körde in i Stockholm var halva stan avspärrad. Allmänheten var vederbörligen förvarnad om att trafikkaos kunde vänta. För min del befarade jag att min dagliga tunnelbaneresa till Gamla stan skulle vara osedvanligt knökfull, och passade därför på att använda ett nytt transportmedel för att ta mig till jobbet: cykeln.

Resan mellan Hammarbyhöjden och Hantverkargatan gick oväntat smidigt och tog ungefär 25 minuter. Jag cyklade i ganska maklig takt men, upptäckte jag, det är å andra sidan i praktiken det enda som står till buds med tanke på trängseln i cykelfilerna.

Cykelkurvan pekar uppåt. Källa: Stockholms miljöbarometer

Kurvan över antalet cyklister i Stockholm pekar brant uppåt. År 2000 passerade 28 000 cyklister innerstadssnittet varje dag. Nu ligger siffran på närmare 60 000. Detta innebär förstås att cyklisterna behöver större gatuutrymme. Jag vet att Stockholms stad jobbar hårt med denna fråga (det är många som konkurrerar om gatuutrymmet) men när jag cyklade längs Götgatan på väg hem idag slog det mig att mycket fortfarande kan göras.

Olika prioriteringar på Götgatan. Bildkälla: Google Maps

Götgatan är en gata med både mycket biltrafik, mycket cyklister och många fotgängare. Ändå är bilismen så kraftigt prioriterad att den får uppemot sex filer till sitt förfogande – fyra för fordon i rörelse och två för stillastående fordon – medan de allt fler cyklisterna bara har två trådsmala cykelbanor, en i vardera riktning, till sitt förfogande. Är det en rimlig prioritering?

I den nya framkomlighetsstrategin som Stockholm antagit är det de miljö- och utrymmessmarta transportslagen (gång, cykel och kollektivtrafik) som prioriteras. Jag ser fram emot den dag när strategin blivit verklighet. Exemplet Götgatan visar att mycket arbete ligger framför oss.