Nytt partiprogram för framtidens välfärd

Idag presenteras förslaget till nytt partiprogram för Folkpartiet. En av de viktigaste frågorna handlar om hur man skapar fler jobb för ungdomar.

Den svenska ungdomsarbetslösheten här hög, ca 25 procent, jämfört med våra grannar Danmark och Finland som ligger närmare 15 procent. Bäst i Europa är Tyskland. Hur har de gjort för att lyckas?

Kan Tyskland lära oss något?

I det senaste numret av The Economist beskrivs hur den socialdemokratiska regeringen i Tyskland år 2003 lanserade en reformagenda, med syfte att skapa en flexiblare arbetsmarknad och en liberalare arbetsrätt. I Tyskland är det också vanligare med olika slags lärlingsutbildningar, vilket ger ungdomar en tydlig väg in i arbetslivet. Lärlingsutbildningar är en del av den gymnasiereform som Folkpartiet drivit igenom.

De tyska ambitionerna kan man inspireras av. I förslaget till partiprogram vill Folkpartiet se sänkta trösklar in på arbetsmarknaden. Turordningsreglerna ska utgå från kompetens, inte anställningstid. A-kassan bör bli obligatorisk och kompetenskonton och andra omställningsstöd ska stärka individens möjligheter att utvecklas i arbetslivet.

Syftet med Folkpartiets nya partiprogram är tydligt: Att rusta Sverige för att möta den internationella konkurrensen så att vi kan klara både jobben och välfärden i framtiden!

Läs även
Folkpartiet i Västerås: "Frihet i globaliseringens tid" – nytt partiprogram föreslås
Rasmus Jonlund (FP): Sverige behöver både lägre skatter och bättre jämställdhet

Dags för fler individuella föräldramånader

Idag diskuterar folkpartister i Stockholms län ett förslag om att Folkpartiet ska driva fler individuella månader i föräldraförsäkringen. Det är ett bra förslag. I mitt debattinlägg tog jag utgångspunkt i Folkpartiets historia som pådrivare i jämställdhetspolitiken. Jag sa ungefär följande:

~

Det är partiledardebatt i tv inför valet 1976. Debattpanelen består till hundra procent av män: Gösta Bohman, Lars Werner, Olof Palme, Thorbjörn Fälldin. När Folkpartiets partiledare Per Ahlmark får ordet väljer han att prata om jämställdhet.

Han vill ha en lag mot könsdiskriminering. Man ska inte hindras från ett bra jobb, bara för att man är kvinna. För Folkpartiet är jämställdhet mellan kvinnor och män ett av de stora målen för framtiden, avslutar Per Ahlmark.

Med den här episoden vill jag peka på den tradition som Folkpartiet i jämställdhetspolitiken. Per Ahlmark var förstås inte den första som lyfte dessa frågor. Och han är definitivt inte den sista. Efter honom har jämställdhetsbudskapet burits av starka socialliberala företrädare, som Bengt Westerberg och Birgitta Ohlsson.

Och i lördags klev Maria Arnholm upp på scen i Västerås och tog oss alla med storm. Resan mot jämställdhet har bara börjat, sade Maria Arnholm. Vi kan inte luta oss tillbaka och nöja oss med att Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Det finns mer att göra.

Frågan om uttaget av föräldraledighet är i högsta grad en jämställdhetsfråga. Så länge uttaget är lika ojämnt som idag så kommer löneklyftorna på arbetsmarknaden att bestå. Motionärerna har insett detta. De förstår att vi inte kan ha välfärdssystem som bidrar till att bevara den ojämställda arbetsmarknaden.

Jag beklagar att förbundsstyrelsen inte delar motionärernas syn. Deras inställning verkar vara att vi ska luta oss tillbaka, vänta och se. Vänta på vad? Att någon annan springer förbi oss och sliter åt sig ledartröjan i jämställdhetspolitiken?

Det Folkpartiet behöver är inte vänta- och-se-mentalitet. Det Folkpartiet behöver är en radikal och offensiv jämställdhetspolitik. Vi måste visa att vi menar allvar med ambitionen att Folkpartiet ska leda den liberala idéutvecklingen i Stockholms län!

Läs även
Cecilia Elving (FP): På väg mot fler individuella månader i föräldraförsäkringen
Olov Lindquist (FP): Får vi snart en individualiserad föräldraförsäkring?

Nya p-regler ger bättre flyt i trafiken

Tidsramarna för parkeringsavgifter ändras inte, trots förslag att utvidga från 09–17 till 07–19. Folkpartiet stänger inte dörren för tuffare p-regler, men vill att frågan utreds ordentligt.

Idag beslutade trafik- och renhållningsnämnden att godkänna den nya parkeringsplanen för Stockholm. Planen kan ses som en del av Framkomlighetsstrategin, vars syfte är att genomföra åtgärder som gör att Stockholmstrafiken flyter bättre.

Nästan 40 procent av bilisterna i Stockholm parkerar bilen på gatan, trots att det finns lediga platser i olika parkeringsgarage. Detta tyder på att avgiftsnivån på gatuparkeringar är för låg – om det är billigare att stå på gatan har man förstås små incitament att betala för en plats i ett p-garage. Parkeringsplanen konstaterar därför att det är önskvärt att skillnaden mellan månadskostnaden att parkera på gatan och i garage minskar.

Mellan 10 och 30 procent av trafiken i stan är bilar på jakt efter en p-plats. Det är rätt onödig trafik. Genom att se till att garagen utnyttjas bättre (Stockholm Parkering har t.ex. en beläggningsgrad på knappt 90 procent) kan fler gatuparkeringar frigöras för att skapa bättre omsättning på bilar. Målet är att andelen lediga gatuparkeringsplatser ska vara 15 procent, jämfört med dagens 8–12 procent. "Den allmänna gatumarken ska inte primärt användas som långtidsförvaring för individers privata bilar", slår Parkeringsplanen fast.

För att nå den här målsättningen kommer de olika taxezonerna att utökas, vilket medför en högre p-taxa i större delar av stan. Det har också föreslagits att utöka tidsramarna för den s.k. malmtaxan (blå biljett). Idag gäller kl. 09–17, vilket innebär att den som åker till jobbet innan 9 och kommer hem efter 17 slipper någon p-avgift. Genom att ändra ramarna till 07–19 skulle gatuparkering bli mindre förmånlig.

Vi i Folkpartiet stödjer den här idén, vilket framgår av vårt trafikpolitiska program. Dock tar vi till oss av de farhågor som Trafikkontoret gett uttryck för: Om man gör reglerna i innerstaden tuffare är risken att en del innerstadsbor i stället väljer att parkera bilen i ytterstaden, med risk för parkeringskaos där. Av den anledningen accepterade vi att i nuläget inte ändra tidsgränserna, men vi skriver i ett särskilt uttalande att vi förväntar oss en noggrannare utredning av den här frågan.

Det behövs många åtgärder för att förbättra trafiksituationer i Stockholm, och de förslag som lyfts fram i Parkeringsplanen kommer att ha positiv effekt. Men det är viktigt att man inte väljer lösningar som skapar nya problem.

Ge alla barn rätt till förskola

När jag var liten gick jag på dagis. Det hette Backatorpet, och såvitt jag minns ägnades dagarna åt att rita, lyssna på sagor och leka i kuddrummet. Nuförtiden heter det inte dagis, utan förskola. Det är inte bara en symbolisk namnändring utan speglar också verksamhetens förändrade uppdrag. Det handlar inte längre om barnpassning, det handlar om pedagogisk verksamhet. Förskolan är en skolform, inte en social verksamhet, och det finns en läroplan som anger mål för barnens utveckling.

Teater på Backatorpet 1986. Till höger i bild en ung blivande bloggare.

Förskolan ger en möjlighet för barn att få en bra start i livet, att knyta sociala band med jämnåriga och att ta de första stegen i sin livslånga kunskapsresa. Idag rycks den möjligheten undan för barn vars föräldrar är arbetslösa. Detta vill Folkpartiet ändra på. Vi ska sträva efter att ge alla barn en bra start i livet – alla barn ska ha rätt att gå i förskolan. Så här sade Jan Björklund i sitt tal under helgens liberala rikskonferens i Västerås:

"Förskolan är särskilt viktig för barn som växer upp i utanförskap. Därför är det konstigt att det i dagens lagstiftning bara är barn till de som jobbar som har laglig rätt till förskola på heltid. Om föräldrarna är arbetslösa så finns inte den rätten. Men lagen bygger här på en gammaldags syn att förskola är barnpassning. Tänk om vi sade att arbetslösas barn inte skulle ha rätt att gå i grundskolan. Det är framför allt de barn som växer upp i utanförskap som ofta behöver förskolan."

Hela talet finns utlagt på nätet. Läs det gärna: Del 1, Del 2.

Media
DN, SvD

Prinsessan som inte fanns

Prinsessan Lilian har avlidit, meddelar kungahuset. De sista åren av sitt liv levde hon tillbakadraget i sin villa på Djurgården.

Att en åldersskör dam i 90-årsåldern vill hålla sig undan offentligheten är förstås inget konstigt. Men även tidigare i livet tvingades hon att hålla sig undan. Berättelsen om prinsessan Lilian är en berättelse om hur motbjudande monarkin kan vara.

Lilian Craig träffade sin blivande man i början av 1940-talet. Han råkade vara prins av Sverige, med arvsrätt till kronan. Om prins Bertil gifte sig utan kungens samtycke skulle han mista arvsrätten. Det ansågs problematiskt i en situation där regerande kung var till åren kommen och kronprinsen bara var ett barn. Bertil var lojal mot systemet för att behålla sin plats i tronföljden och kunna rycka in som kung om det skulle bli nödvändigt.

Till slut segrade kärleken. Bild från DN.se.

Bröllopet fick således anstå, och förhållandet med Lilian hölls hemligt. Så här berättar hon själv:

"Länge fanns jag inte, länge kunde Bertil inte ta med mig på officiella tillställningar. Vårt hem var mitt fängelse, men, som sagt, ett trevligt sådant. Men allt har ett slut, även år av tårar, isolering och utfrysning. Till kungens 80-årsdag 1962 fick jag en egen inbjudan till slottet. Vad lycklig jag var."

Monarkin hämtar sin näring i föreställningar om gudomlig utvaldhet och blodsmystik. Blandas det blå blodet ut för mycket så tappar monarkin sin kraft. Äktenskapet har för monarkin i första hand varit ett instrument för att knyta politiska allianser och behålla makten. Därför fanns – och finns – bestämmelser om vem de kungliga får gifta sig med. Den som bryter mot reglerna blir utstött, degraderad. Prins Bertil var lojal mot det system han fostrats i. Priset han och hans livskamrat fick betala var högt.

Efter årtionden av osynliggörande släpptes Lilian till slut in i värmen. År 1976 gifte hon sig med prins Bertil. När man tittar på bilder av Lilian och Bertil går det inte att undgå att se hur förälskade de verkar. Det måste ha varit plågsamt för dem att inte kunna visa sin kärlek, eller kunna bilda familj. Att få älska, och att vara älskad, är något varje människa behöver. Men det är ett behov som monarkin föraktar. Därför föraktar jag monarkin.

Media
DN, DN1, SvD, SvD1, Expr, Expr1, AB, AB1, SR

Könsneutral äktenskapslag i Finland stoppas

I Sverige förlorade Kristdemokraterna fajten om könsneutral äktenskapsbalk; i riksdagen finns en kompakt majoritet av partier som tycker att alla människors kärlek är lika mycket värd.

I vårt grannland Finland kämpar Kristdemokraterna dessvärre i medvind. När finska riksdagens lagutskott häromdagen behandlade en motion om könsneutrala äktenskap lyckades man, med stöd från Sannfinländarna, Samlingspartiet (Finlands moderater) och Centern, sätta stopp för motionen. Kristdemokraternas gruppledare är nöjd; redan i regeringsförhandlingarna lyckades Kristdemokraterna hindra att regeringen skulle lägga fram ett sådant förslag.

Ett stolt lejon?

Även i Finland finns det förstås politiker som tycker att alla människor ska få gifta sig med den de älskar. Folkpartiets systerparti, Svenska folkpartiet, har tagit ställning för könsneutrala äktenskap och deras representant i lagutskottet röstade för motionen. Det gjorde också Socialdemokraterna, Vänsterförbundet, De gröna liksom en representant för Samlingspartiet. Det liberala ungdomsförbundet Svensk Ungdom är föredömligt tydligt om vad man tycker om nederlaget i lagutskottet:

"Dagens beslut är en skam för Finland. Vi är det enda landet i Norden där personer av samma kön inte får ingå äktenskap. Vi tror på att alla, oberoende av kön, ska ha rätt att gifta sig med den man vill och tänker aktivt jobba vidare för att alla ska få säga ja. I Frankrike och Storbritannien har man just godkänt en dylik lag, nu är det Finlands tur"

Finland är annorlunda än Sverige. En finlandssvensk bekant beskriver Finland som något mer socialkonservativt och att människors olika sexuella läggning inte diskuteras särskilt mycket i offentligheten. Men att någonting inte diskuteras innebär ju inte att frågan inte finns eller att det inte finns en längtan bland finska hbt-personer att få leva på samma villkor som andra. Därför är det viktigt att det finns en stark liberal röst även i Finland. Svenska folkpartiet kan förhoppningsvis se till att även Finlands kristdemokrater får segla i motvind framöver.

Media:
YLE, YLE2, HBL, Dagen, QX

Läs även:
Samok: Student- och ungdomsorganisationerna: Kärlek, mänskliga rättigheter och en jämlik äktenskapslag
DN: Obama ger stöd för samkönade äktenskap
Pink News: Obama's administration to file brief urging Supreme Court to strike down Proposition 8
Sanna Rayman (SvD): Jag saknar ord, KD