Gräsroten på ordförandeträff

I går var jag på utdelningen av Årets enprocentare, Stockholms stads pris för konstverk som tillkommit tack vare den s.k. enprocentsregeln om kultursatsningar vid kommunala byggprojekt. Jag hade blivit medbjuden av en bekant och hade tänkt att det bara skulle vara en trevlig kväll, men lokalpolitiken gjorde sig påmind på ett högst angenämt sätt.

Det visade sig nämligen att förskolechefen i Skarpnäck, Monica Ulvede, fick ett hedersomnämnande för sitt arbete med kultur i förskolan. Detta måste naturligtvis uppmärksammas, så när jag kom hem skrev jag ett inlägg på FP Skarpnäcks blogg om detta.

Denna tisdag var det möte för Folkpartiets lokalavdelningsordföranden och kampanjledare i hela Stockholms stad. Vi brukar träffas ungefär en gång i månaden och diskutera aktuella politiska frågor, kampanjplanering m.m. I kväll hade vi besök av kultur- och fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt, som ville ha våra synpunkter på vissa stadsbyggnadsfrågor. Hon berättade också om arbetet i den trafikgrupp som nyss startat (och där jag ingår, se Gräsroten tänker trafik). Därtill fick vi lite förhandsinfo om en spännande nyhet som kommer att presenteras i morgon.

Madeleine Sjöstedt, Richard Bengtsson (FP Norrmalm)
och Rasmus Jonlund (FP Kungsholmen).

En fråga som vi diskuterade en del under mötet är partiets organisation. Det låter ju inte så rasande upphetsande, men icke desto mindre viktigt. Jag tror att det är rätt svårt för Folkpartimedlemmar att nästla sig in i rätt forum för att vara med och utforma och påverka politiken.

Vår organisation är uppbyggd på de olika stadsdelarna, men den som blir medlem i partiet kanske inte alls är intresserad av lokalpolitik utan vill diskutera klimatfrågor, utrikespolitik eller något annat. Här måste vi bli bättre på att erbjuda vägar till rätt forum, så att alla medlemmar känner att deras engagemang tas till vara. En viktig framtidsfråga att ta tag i.

Gräsroten på nämndmöte

Denna veckas sista politiska åtagande var också det viktigaste: nämndsammanträdet med trafik- och renhållningsnämnden, där jag är ersättare.

Som ersättare i en nämnd deltar du i nämndens arbete på i stort sett samma villkor som de ordinarie ledamöterna. Du är med på alla möten och förmöten, du får alla handlingar och så vidare. Men du har förstås ingen rösträtt på nämndsammanträdet.

Nämndmötena brukar gå till så att de inleds med muntlig information från förvaltningens tjänstemän om olika aktuella frågor. I dag handlade det t.ex. om den döende eken på Oxenstiernsgatan. Information om ekens tillstånd finns även på Stockholms hemsida.

Ofta är det de muntliga genomgångarna som tar längst tid, den mer formella delen av sammanträdet kan som regel klubbas igenom rätt snabbt. Idag beslutade vi bl.a. om nya cykelbanor längs med Nynäsvägen och på Folkparksvägen i Solberga.

Trafik- och renhållningsnämnden sammanträder i Stora kollegiesalen. Till vänster FP-kollegan Charlotta Schenholm.

Vi hanterade även ett svar på en skrivelse om trafiksituationen i Skarpnäck, och där gav Alliansen ett medskick som jag tagit initiativ till. Vi underströk att det arbete med en parkeringsstrategi som just nu pågår bör innefatta analyser av åtgärder för att öka nyttjandegraden av befintliga parkeringsgarage, t.ex. justerade parkeringsavgifter, förbättrad skyltning, trygghetsskapande åtgärder och informationsinsatser.

Efter mötet var det en föredragning om SL:s arbete med en trafikförsörjningsplan. Jag smet från den föredragningen lite i förväg för jag hade skulle träffa en kompis och ta ett par öl. Även en gräsrot behöver ju vätska ibland.

Gräsroten på höststämma

Representantskap kallas det, Folkpartiets i Stockholms stad högsta beslutande organ. Representantskapet sammankallas ett par gånger per halvår, och ikväll var det dags för höststämma. På dagordningen fanns ett antal motioner som lämnats in av folkpartister. De handlade om allt från reformerad klotterpolicy och ombyggnad av Brommaplan till stadsplaneringsstrategier och företagsområden i Stockholm.

Debatten blev stundtals intensiv och ibland var det nödvändigt att ta till röstkorten för att slå fast vad som är Folkpartiets uppfattning.

Gräsrot i gott sällskap.

Begärd votering verkställs.

Repskapen är intressanta tillställningar eftersom folkpartister från hela stan samlas och åsikter från hela den liberala skalan möts och bryts. Så knådar man sakta men säkert fram en klok politik för hela Stockholm.

Gräsroten tänker trafik

Jag har fått förtroende att delta i en grupp som ska ta fram Folkpartiets förslag på lösningar på Stockholms trafikproblem. Gruppen leds av borgarrådet Madeleine Sjöstedt. I kväll hade vi vårt första möte, på fastighetsroteln i Stockholms stadshus.

Vi har en ganska ambitiös tidsplan, men jag tycker ändå det är viktigt att vi hinner med en ordentlig förankring av idéarbetet. Det får inte bli så att en liten grupp sitter och tar fram ett nästan färdigt förslag, utan en bred diskussion måste föras i partiet under hela resans gång. Därför kommer vi redan i arbetets startskede att be om inspel och förslag från Folkpartiets olika lokalavdelningar.

Madeleine Sjöstedt leder trafikgruppen.

Det känns kul att vara en del av ett så viktigt arbete. Jag tror att alla som vistas i Stockholms innerstad – oavsett om det är till fots, med cykel, i kollektivtrafiken eller i bil – inser att trafiksituationen är ansträngd och att goda råd är, om inte dyra så i vart fall nödvändiga för att trafiksituationen i Stockholm ska bli långsiktigt hållbar. Själv har jag insett att det ofta tar lika lång tid för mig att gå från Gamla stans tunnelbana till jobbet på Hantverkargatan som det tar att åka 3:ans buss. För mig är det ett tecken på att någonting inte står riktigt rätt till.

Gräsroten bjuder på glögg

Att vara ute och kampanja är inte bara att sprida ut så många flygblad som möjligt. Det är också att finnas tillgänglig för frågor. I kväll var Folkpartiet i Skarpnäck ute och kampanjade vid Finn Malmgrens plan i Hammarbyhöjden. För att locka Hammarbyborna att stanna till bjöd vi även på glögg och pepparkakor.

Det blev en bra kampanj. Stockholmare är stressade, men en del stannade till, drack lite glögg och pratade politik med oss. Det material vi delade ut var Folkpartiets höstkampanj "Unga ska ha jobb" (läs mer här) och det ledde till en del frågor och glada tillrop.

Folkpartiet bjuder på pepparkakor, glögg och liberalism i Hammarbyhöjden.
Här Hanna Gerdes, Daniel Forslund och Thomas Erlandsson.

Dagens kampanj var riktigt rolig. Det var behaglig temperatur, vi var många som deltog och det hela kändes mycket positivt – det är så det ska vara!

Efter kampanjen, som varade mellan 17 och 18, var det dags för styrelsemöte. Mötet var bra och jag lyckades hålla tidsgränsen (två timmar) trots att vi är en pratglad och diskussionslysten skara.

En nackdel med sådana här kvällar är att kosthållningen blir lite eftersatt. Således bestod kvällens middag av ett ospecificerat antal pepparkakor, en korv med bröd från 7-Eleven och två bitar hallonpaj. Inte något vidare ur Beach 2012-synpunkt.

Denna vecka blir en intensiv Folkparti-vecka för gräsroten. I kväll var det som sagt kampanj med FP Skarpnäck. I morgon kväll är det möte med Folkpartiets trafikgrupp i Stockholms stad. På onsdag är det höststämma och på torsdag är det sammanträde med trafik- och renhållningsnämnden. Helgen tänkte jag dock hålla någotsånär Folkparti-fri. Nu är klockan strax efter 23. Har ägnat tiden efter styrelsemötet åt att skriva protokoll, skissa på ett papper till torsdagens nämndmöte och skicka lite mail. Nu återstår ett inlägg på FP Skarpnäcks blogg innan det är dags att umgås med kudden.

Gräsroten på kurs

Den här helgen har jag tillbringat på konferensanläggningen Sånga–Säby. Folkpartiet anordnar en ledarskapsutbildning som jag blivit antagen till, och denna intensiva helg var början på ett drygt halvårslångt utbildningsprogram.

Tillsammans med femton andra relativt nyblivna Folkpartipolitiker fick jag lära mig massor av mig själv och mina drivkrafter, och hur andras drivkrafter påverkar hur man agerar och reagerar i en grupp. Mycket intressant, lärorikt och tankeväckande.

Folkpartister lär sig mer om sig själva och varandra.

Därutöver blev det förstås många och långa diskussioner med de andra folkpartisterna om politik och den politiska organisationen. Fungerar partiorganisationen som den ska? Tar vi hand om våra medlemmar? Behöver vi tänka nytt? Kan vi utvecklas och bli ännu bättre? Viktiga frågor att fundera på för en organisation som bygger på människors intresse, värderingar och frivilliga engagemang. Jag ser väldigt mycket fram emot fortsättningen på denna intressanta utbildning!

Kom hem från Sånga–Säby vid sextiden i kväll. Har sedan dess ägnat mig åt lite av varje, bl.a. att förbereda morgondagens styrelsemöte med FP Skarpnäck och att fundera på en beslutsskrivelse till torsdagens möte med trafik- och renhållningsnämnden.

Gräsroten på informationsmöte

5 000 bostäder om året. I 20 år. Det är uppdraget som tjänstemännen i Stockholms stad har fått att planera. Det är ganska många bostäder det, och på exploaterings- och stadsbyggnadskontoren pågår ett intensivt arbete för att hitta platser i kommunen där det går att bygga nya hus. För att planeringen ska bli någorlunda strukturerad har man ett antal styrdokument till sin hjälp, bl.a. översiktsplanen Promenadstaden, som antogs 2010. En av ambitionerna i översiktsplanen är att stadens olika delar ska kopplas samman, vilket kan ske t.ex. genom förtätning, alltså att man bygger bostäder, arbetsplatser m.m. emellan stadsdelarna, och/eller med förstärkt infrastruktur (gång-, cykel- och bilvägar).

På stadsbyggnadskontoret arbetar man för närvarande med sambandet mellan Bagarmossen och Skarpnäck. Intresset från allmänheten för detta arbete är stort, inte minst sedan det spritts idéskisser från ett arkitektkontor som innehåller en vägförbindelse mellan Bagarmossen och Skarpnäck. Detta är en mycket kontroversiell fråga och för att på ett tidigt stadium ge svar på medborgarnas frågor hade staden ikväll kallat till ett informationsmöte i Skarpnäcks kulturhus.

Fullsatt i Skarpnäcks kulturhus.

Salen var fullproppad med Bagis- och Skarpnäcksbor samt en och annan lokalpolitiker (som undertecknad gräsrot). Tjänstemännens presentation fick en ganska stapplande inledning, vilket förstås inte underlättades av att många av de närvarande hade en minst sagt skeptisk inställning till tankarna på ett eventuellt vägbygge. Jag tror dock att tjänstemännen lyckades tydliggöra att något konkret förslag finns inte att ta ställning till och att hela programarbetet än så länge befinner sig i ett uppstartsskede.

På Folkpartiets i Skarpnäck blogg har vi skrivit om våra synpunkter på programarbetet, se Bilväg mellan Bagarmossen och Skarpnäck? och Bostäder fokus i Bagarmossen.

På vägen hem missade jag precis tunnelbanan norrut, så jag fick sitta och vänta tio minuter på Skarpnäcks t-banestation. Vilket för övrigt är den nyaste stationen i Stockholms tunnelbana. Den invigdes 1994.

Gräsroten kampanjar

En viktig del i gräsrotspolitiken är det vi kallar kampanjande. Kampanjande omfattar de flesta former av utåtriktade aktiviteter som politiker ägnar sig åt. Torgmöten, flygbladsutdelningar på stan eller i brevlådor, dörrknackningar med mera. Syftet är förstås att träffa människor, informera om politik och kunna svara på frågor.

Moderaten Vasilis och jag kampanjar i Kärrtorp.

Idag kampanjade Alliansen på olika ställen i Skarpnäck. Efter jobbet åkte jag direkt till Kärrtorp, där jag och moderaterna Arvid Öhlin och Vasilis Roussos delade ut flygblad med information om ett aktuellt stadsbyggnadsprojekt i vår stadsdel. Intresset bland Kärrtorpsborna var ganska stort, men novemberkylan gjorde att vi ändå fick kasta in handduken efter en knapp timme. Även gräsrötter har svårt för kylan.

Gräsroten träffar grevinnan

Ikväll var det gruppmöte med trafik- och renhållningsnämnden. Vi brukar ha gruppmöte ungefär en vecka innan nämndsammanträdet, och då går vi igenom alla ärenden och diskuterar om vi vill besluta något annat än det Trafikkontoret föreslagit. Eller om vi vill skriva några särskilda uttalanden där vi understryker vikten av en viss fråga, eller liknande.

Ulla Hamilton är ordförande i trafik- och renhållningsnämnden.

Trafik- och renhållningsnämnden består av 13 ledamöter och lika många ersättare. Ordförande är moderaten Ulla Hamilton. Folkpartiets ledamot heter Mark Klamberg och jag är ersättare tillsammans med Charlotta Schenholm (ja, antalet FP-ersättare är alltså större än antalet FP-ledamöter; Centerpartiet har ingen ersättare p.g.a. att partiet är så litet).

Kvällens möte gick rätt smidigt och höll på i en timme ungefär. Nästa vecka är det dags för drabbning med oppositionspartierna på nämndens sammanträde i stadshuset.

Gräsrotens söndag

När dammet efter valrörelsen har lagt sig tar politikens vardag vid. Mandaten fördelas enligt väljarnas utslag och förtroendeuppdrag på olika nivåer axlas av nya och gamla politiker. Jag fick från och med årsskiftet förtroendet att vara ersättare i trafik- och renhållningsnämnden. Därutöver är jag ordförande för Folkpartiet i Skarpnäck och ingår sedan nyligen i en arbetsgrupp inom Folkpartiet som ska ta fram ett nytt kollektivtrafikprogram.

Ofta får jag frågor från vänner om vad politiker egentligen gör, särskilt vi gräsrotspolitiker i skuggan av de mer exponerade ledande företrädarna. Så jag tänkte i en serie inlägg försöka ge en inblick i fritidspolitiken från mitt perspektiv.

Månadens nämndhandlingar.

För ett par dagar sedan dök nämndhandlingarna ner i brevinkastet. Trafik- och renhållningsnämnden sammanträder om två veckor, och till dess är det en hel del handlingar som ska läsas igenom. Dagordningen innehåller 30 punkter av varierad karaktär, t.ex. ekonomisk uppföljning för oktober, remissvar om Stockholms stads kommunikationsprogram, beslut om cykelåtgärder längs Nynäsvägen, svar på skrivelse om trafiksituationen i Skarpnäck, cykelåtgärder på Folkparksvägen, miljözon för dubbdäck, höjning av parkeringsavgifter, lägesrapport om den omskrivna återvinningsstationen i Vanadisberget samt svar på en del skrivelser från oppositionen.

I början av nästa vecka har Alliansgruppen i trafik- och renhållningsnämnden ett gruppmöte. Det är då vi tar diskuterar hur vi ska tycka i de olika frågorna, och det är då eventuella oenigheter hanteras. Själva nämndsammanträdet är i praktiken mest en formalitet och ett värdefullt informationstillfälle. I väldigt kontroversiella frågor kan oppositionen vara debattlysten, men oftast inte. Nya väljare vinns ju knappast på nämndsammanträden.

Att läsa igenom nämndhandlingarna tar ett par timmar. Sen skickar jag lite mail till partikamrater runt om i staden som är berörda av de olika förslagen. Ett blogginlägg blev det också, som blev klart på eftermiddagen. Och så lite maildiskussioner om en debattartikel som förhoppningsvis snart dyker upp i lämpligt massmedium. Därmed fick det räcka med politik för idag. Lite måste man ju helga vilodagen.

Avståndstagande politiker?

Tänk på avståndet mellan dig och dina folkvalda stod det på en bild jag såg på Facebook. Den som gjort bilden tycker nog att svenska politiker är för få eller för otillgängliga. Eller så vill man bara spä på den nidbilden.

Faktum är att det finns ganska gott om politiker i Sverige. Det finns ett demokratiskt och representativt värde i det. Ett för långt avstånd till politikerna försämrar möjligheterna till ett vitalt demokratiskt samtal och kan leda till att människor tappar tilltro till det demokratiska systemet. (Intressant nog är det väl för övrigt ofta samma personer som tycker att avståndet till politikerna är för långt som tycker att det finns för många politiker.)

Jag kan hålla med om att avståndet kan uppfattas som långt till vissa politiker. Man ska nog inte räkna med att få tala med Fredrik Reinfeldt om man ringer honom. Men i många andra fall är nog avståndet mer inbillat än faktiskt.

För att illustrera detta har jag gjort en karta där jag markerat alla lokalpolitiker i min stadsdel, Skarpnäck. De blåa är Allianspolitiker, de röda är oppositionen. Kartläggningen har jag för övrigt gjort med hjälp av Eniro.se, alltså inte via några hemliga kontaktlistor. Alla dessa sitter i stadsdelsnämnden. En del sitter även i kommunfullmäktige.

Tänk på avståndet mellan dig och dina folkvalda uppmanar Facebookbilden. Ja, gör det. Så kommer du upptäcka att det inte är särskilt stort.

Republikanskt grundlagsförslag presenterat

Men vad vill ni ha i stället då? Som förespråkare för republik så får man ofta den motfrågan. Vilket förstås är helt rimligt – den som vill avskaffa något bör ju kunna redogöra för vad man vill se i stället.

Republikanska Föreningen har bestämt sig för att besvara den här frågan och har därför tillsatt en grundlagsutredning. Utredningen leds av Mats Einarsson, och jag har fått förtroendet att biträda honom. På Republikanska Föreningens kongressdag i dag presenterade vi vårt delbetänkande med förslag till en republikansk författning för Sverige.

Vårt förslag är att kungen ersätts med en president, som utses genom indirekt val i riksdagen (alternativ 1) eller genom direkt val av folket (alternativ 2). Införandet av republik – i synnerhet om man väljer alternativ 1 – kräver inte särskilt ingripande förändringar i våra grundlagar. Således har betänkandet fått titeln ...bara ett penndrag (hämtat från Olof Palmes tal till Socialdemokraternas kongress 1972).

De båda alternativen får något olika konsekvenser, bland annat vad gäller presidentens ställning i republiken. En direktvald president får naturligtvis ett starkare personligt mandat än en indirekt vald. Efter att Mats presenterat utredningen blev vi utfrågade av statsvetaren Ann-Cathrine Jungar, som lyfte många intressanta frågeställningar av det här slaget. Allting filmades av SVT och kommer att kunna ses på SVT 2 den 15 november samt på SVT Play.

Grundlagsfrågor är ofta inte det som väcker mest intresse, men det märktes att engagemanget bland kongressdeltagarna var stort. Jag hoppas att diskussionen fortsätter att hållas levande,  nu när republikfrågan har vind i seglen!

Klicka här för att läsa hela det republikanska grundlagsförslaget (pdf).

Läs även
DN: "Efter det här har rojalisterna inga argument" 
DN: Lena Andersson är årets republikan
SvD: Kungen blir inte årets republikan
SvD: "Tar 100 år till innan monarkin försvinner"

Gustav Adolf – en sockersöt historia?

Idag är det Gustav Adolfsdagen och runtom i Sverige köps bakelser som pryds av kungens profil i mörk choklad omgiven av grädde. Den rundlagde Gustav II Adolf skulle säkert ha uppskattat denna eftervärldens kaloririka hyllning till sin hjältekonung.

Kanske är Gustav Adolfsbakelsen en trivialitet, men jag tycker att den här typen av naiva hyllningar till gamla kungar eller andra historiska figurer i någon mån kan problematiseras. Jag kommer att tänka på den tyska barnramsan "bet, Kindchen, bet, morgen kommt der Schwed" (bed lilla barn, be; i morgon kommer svensken) som härstammar från trettioåriga kriget – nog säger den något om de effekter svenskarnas våldsamma härjningar i utlandet fick i den tyska folksjälen.

Man kommer osökt att tänka på den danske kungen Kristian II som år 1520 iscensatte Stockholms blodbad, där en inte så liten skara svenska adelsmän och präster tvangs ta farväl av sina huvuden. I svensk historieskrivning fick Kristian därefter tillnamnet Tyrann, medan han enligt myten av danskarna ska ha kallats den Gode eller Bondekär. Detta är nu blott en myt, men säger ändå något om hur vanskligt det kan vara att i efterhand försöka dela in historiska karaktärer i onda och goda. Sanningen kan mycket väl ligga någonstans däremellan.

Med det sagt önskar jag förstås alla Gustav Adolfsfirande bakelsebejakare en smaklig gottestund.

Ny lönemodell för riksdagsledamöterna?

I dagens SvD levererar PJ Anders Linder ett riktigt Alexanderhugg mot den till synes eviga knuten i frågan om riksdagsledamöternas arvoden. Hans förslag går ut på att låta varje folkvald bestämma sin egen lön.

Därmed skulle ju den som förspråkar låga riksdagsarvoden kunna "walk the talk" och sänka sin lön rejält. Någon skulle kanske tycka att man som riksdagsledamot borde ha samma ersättning som i sitt tidigare arbete och motivera sin höga – eller låga – ersättning på det viset. Eller varför inte tredubbla sin gamla lön, med motiveringen att riksdagsledamöter formellt sett inte är i tjänst 8 timmar om dygnet utan 24? Den som redan är förmögen kunde ta ut noll i ersättning, och lägga politisk goodwill till ränteintäkterna.

Uppsidan av detta förslag vore förstås att ledamöterna skulle få motivera inför väljarna varför de är värda en viss ersättning, utan att kunna gömma sig bakom en arvodesnämnd. Nackdelen är väl risken att detta skulle leda till ett "race to the bottom", där arvodena av opinionstrycket skulle pressas ner så långt att riksdagsuppdraget blev oattraktivt. I praktiken skulle det hela antagligen sluta med en tyst kompromiss i svensk anda, där flertalet lade sig på en "medelnivå".

Huruvida Linders förslag är realistiskt och genomförbart kan diskuteras, men som tankelek är det intressant. Och spelteoretikerna tuggar väl fradga av upphetsning.