Skrapanskylten 28 oktober

Oordningen är återställd.

Makthavare utan mandat

Drottning Silvia har varit i Washington och hälsat på Michelle Obama, USA:s first lady. Vilket resulterat i pressbilder som den här ovan (från SvD).

Bilden är intressant av en rad olika skäl. Jag tänker nu inte i första hand på Michelle Obamas klänning och huruvida den skär sig mot stolstyget; nej, redan att bilden faktiskt tas kan förtjäna en liten reflektion. Den tas för att de två som möts är kvinnor med makt. Det är naturligtvis glädjande att även kvinnor får sitta i maktens karmstolar men drycken i glädjebägaren grumlas en smula.

Varken Silvia Bernadotte eller Michelle Obama har fått sina maktpositioner på egna meriter utan genom giftermål. I Bernadottes fall med en man som heller inte fått sin maktposition på egna meriter utan genom arv i det odemokratiska system som vi kallar den konstitutionella monarkin. Ändå agerar båda två i något avseende som representanter för sina respektive länder.

Michelle Obama får nu ursäkta, jag tänke fokusera på den seniora señoran (förlåt igen). Vår drottning reser världen runt med en politisk agenda. Hon bedriver, bl.a. genom sin Childhood Foundation, en ganska intensiv lobbyverksamhet för utsatta barn, mot trafficking och sexuellt utnyttjande med mera. Ett angeläget och betydelsefullt arbete, självklart. Men inte alldeles oproblematiskt ur ett konstitutionellt perspektiv.

För att kungahusen ska kunna finnas kvar i ett i övrigt demokratiskt samhälle så har de belagts med munkavle. Kungar, drottningar, prinsar och prinsessor ska helt enkelt inte lägga sig i politiken. Men det finns tecken på att de blåblodiga försiktigt testar gränserna. Den svenske kungens uppskattande uttalanden om diktaturen i Brunei är ett famöst exempel. I Storbritannien har prins Charles gjort skandal genom att lägga sig i stadsbyggnadsfrågor i London.

Att drottning Silvia ska få slå sig ner i en karmfåtölj bredvid Michelle Obama för att diskutera internationellt samarbete mot trafficking och oroa sig för legaliseringen av marijuana är faktiskt inte alldeles självklart.

Skrapanskylten 16 oktober

Nobelpriset i förskott?

Det har riktats ganska mycket kritik åt den norska Nobelkommitténs minst sagt oväntade beslut att tilldela årets fredspris till USA:s president Barack Obama. Nobelkommittén har framställts som lite väl het på gröten och man har jämfört med tidigare fredspristagare, där många onekligen kommit en hel del längre i sitt arbete för fred än vad Obama hunnit göra efter nio månader som president.

Prize for good intentions?

Enligt prismotiveringen får Obama priset bl.a. för att sina "extraordinary efforts to strengthen international diplomacy", för sin "vision of and work for a world without nuclear weapons" och för att han har "created a new climate in international politics".

En mumbo-jumbo-motivering, kan tyckas. Samtidigt måste man konstatera att den norska Nobelkommittén gjort ett val som för en gångs skull ligger nära den avsikt som Alfred Nobel faktiskt gjorde uttryck för i sitt testamente.

Nobel tycks inte haft för avsikt att priset skulle vara ett - vilket det idag de facto är - tack för lång och trogen tjänst; i stället förordade han att priset skulle tilldelas "dem som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta". Vad gäller fredspriset skulle pristagaren var den som "verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående armeer samt bildande och spridande af fredskongresser".

Mot bakgrund av skaran av fredspristagarkollegor - där bl.a. Nelson Mandela, Aung San Suu Kyi, Lech Walesa och Martin Luther King ingår - så kan Obamas utnämning förefalla något förhastad. Men mot bakgrund av urkunden för Nobelpriset så framstår Obama som en om inte självklar så i vart fall inte orimlig pristagare.

Skrapanskylten 13 oktober

Den lyser! Tamejtusan att den lyser!

Skrapanskylten 12 oktober

Och vad är det nu då?

Skrapanskylten 6 oktober

Dunkelhaft, minst sagt...

Folkpartistisk berg-och-dalbana

För en folkpartist har den här dagen bjudit på både högt och lågt. Det började i morse, när förre partiledaren Bengt Westerbergs debattartikel i SvD nästan fick mig att sätta morgongröten i halsen.

Kaffet i vrångstrupen 1.

Bakgrunden till Westerbergs artikel är att det i samband med den aktuella statliga alkoholutredningen framförts synpunkter från bl.a. lantbrukarhåll att gårdsförsäljning av alkohol borde tillåtas i Sverige. Precis som att man i Italien eller Frankrike kan besöka lokala vinbonden och köpa med sig några flaskor skulle man i Sverige kunna göra detsamma hos den lokala öl- eller vin-(jo, faktiskt!)producenten.

Detta går inte för sig, menar Westerberg. Att slå vakt om detaljhandelsmonopolet är oerhört angeläget. Risken är annars att folk skulle börja dricka förskräckligt mycket.

För mig är liberalismen den ideologi som tar utgångspunkt i individen och tror på hennes förmåga att fatta självständiga beslut rörande sina egna livsval. Statlig klåfingrighet i personliga angelägenheter bör undvikas i det längsta. Därför är det ledsamt att Bengt Westerberg, en ikon för många i Folkpartiet, inte kan bejaka ens denna försiktiga uppluckring i statens grepp om människors liv.

Kaffet i vrångstrupen 2.

Nästa nyhet når mig via Facebook: Eva Flyborg, riksdagsledamot för FP, har motionerat om att det borde införas en åldersgräns för energidrycker. Barn i tio-elvaårsåldern borde inte dricka den här typen av drycker eftersom de innehåller koffein och taurin och de ämnena kan påverka olika kroppsfunktioner negativt. Etcetera.

Man baxnar. Varenda Icabutik är väl full av produkter som kan åstadkomma obehag och skada vid överdriven konsumtion (det vet inte minst alla som fått uppleva de laxerande effekterna av ett omfattande tuggummituggande). Men är det verkligen politikernas uppgift att se till att ungarna inte bälgar i sig Red Bull från morgon till kväll? Själv kan jag tycka att föräldrar och andra vuxna har ett ansvar här. Men det kanske är för kontroversiellt?

Riksdagen bör omgående förpassa Eva Flyborgs motion dit den hör hemma: i papperskorgen (eller för all del i den mer politiskt korrekta pappersåtervinningen).

Klok liberal 1.

Mitt behov av liberal uppmuntran tillfredsställdes av Rasmus Källberg Jonlund, tjänsteman för FP i Stockholms landsting. Efter sitt giftermål härförleden drabbades han av den statliga byråkratin i form av namnlagen (som ju nyligen varit i ropet i samband med en regeringsrättsdom som medger att män tar kvinnonamn och vice versa). Så här skriver Källberg Jonlund:

Den svenska staten förbehåller sig nämligen rätten att bestämma vilka efternamn myndiga vuxna med samtycke av berörda medmänniskor får bära. En obskyr namnlag som vi nästan inte kunde tro var allvar, gjorde det omöjligt att ta ett av våra efternamn gemensamt och behålla det andra som mellannamn. Den ene makens mellannamn måste vara den andres efternamn.

Tänk! Äntligen en liberal med liberalismen som utgångspunkt. Precis som Källberg Jonlund själv konstaterar är namnlagen förvisso inte det mest akuta problemet att lösa i samhället. Men lagens inskränkningar är samtidigt "helt onödiga och därmed helt oacceptabla för en liberal som bara kan tolerera väl motiverade regleringar av människors frihet".

Klok liberal 2.

Sedan måste nämnas liberale debattören Johan Ingerös kloka ord med anledning av gårdagens SVT-dokumentär om unga homosexuella i hederskulturer. Jag ska inte försöka referera Ingerös inlägg, men citerar gärna en av många kloka passager.

När Muhammad, den unge man som tvingats begära skyddat boende för att undkomma sin familj, satt hos polisen sa han något viktigt som svenska myndigheter borde ta till sig. Han sa att vi är så toleranta att vi inte klarar av att upprätthålla våra egna lagar. [...] Det är detta som spökar när våra landsting börjar "rekonstruera" icke-existerande mödomshinnor, när kommunpolitiker sällar sig till skanderande judehatare i anslutning till tennismatcher eller när journalister kritiserar kollegor som publicerar "blasfemiska" bilder istället för att stå upp för den pressfrihet som de själva rimligen borde vara redo att strida och dö för.

Värsta galenpannan.

Som avslutning på detta olidligt långa blogginlägg vill jag gärna utse dagens värsta politiska galenpanna, alla kategorier: Moderaten Annicka Engblom, som tycker att Sverige ska ta ett par steg tillbaka i demokratiseringsprocessen genom att låta kungen utse statsminister. Jag vet inte vad jag ska säga. Men för Moderaternas skull hoppas jag att det finns åtminstone något annat i Engbloms politiska gärning som gör att hon är värd sitt riksdagsarvode.

Skrapanskylten 5 oktober

Jamenvisst! Efter att ha fungerat som den ska i några dagar var det i morse hög tid för en blackout igen.

En seriekrock och en tankevurpa

Min älskade gamla lokaltidning Hallandsposten rapporterar om en dramatisk händelse: en seriekrock på Slottsbron! Så här skriver HP:

Tre bilar krockade mitt på Slottsbron i rusningstid på fredagseftermiddagen. Möjligen orsakades kollisionen av att bilarna legat för nära varandra. Följden blev långa köer för trafiken som körde västerut över bron.

Ja, seriekrockarna i Halmstad har tydligen den egenheten att de möjligen orsakas av att bilarna ligger för nära varandra. Till skillnad från övriga seriekrockar, som ofta orsakas av att bilarna håller för långt avstånd. Heja heja!

Sverige är fantastiskt

Hittills i år har Ronny Persson haft 900 besökare på sin vingård. Tack vare ett tillfälligt utskänkningstillstånd från kommunen får han låta besökarna prova gårdens vin. Men för att kunna servera sitt eget vin måste han köpa in det på Systembolaget.

Tro det eller ej, men även här uppe i kalla Norden försöker några tappra entreprenörer på att etablera vinodlingar. I SvD den 4 oktober rapporteras om de absurda konsekvenser som den svenska alkohollagstiftningen leder till. Stelbentheten måste ha sina gränser - självklart borde gårdsförsäljning vara tillåtet. I en debattartikel i våras argumenterade bl.a. FP:s europaparlamentariker Olle Schmidt för detta; Alliansregeringen borde lyssna.

Skrapanskylten 2 oktober

Nu har skylten funkat i några dar. Och för att fira det (?) så låter man reklamen för modehelgen 24-27 september (!) hänga kvar ett tag till.