Bevare oss för maktskifte 2010

I DN rapporterades häromdagen om två norska bloggare som krävde statlig lön på samma villkor som vissa konstnärer får konstnärslön. DN-artikeln kan man lätt avfärda som ett kuriosum, men faktum är att det i den svenska riksdagen finns ett parti som tycker att alla svenskar ska ha ett slags statlig lön - miljöpartiets förslag på medborgarlön är ännu inte begravet. På helgens partikongress slogs de första spikarna i kistan, men mp:s hemsida trumpetar fortfarande ut att "I vår grundsyn på människan som aktiv och skapande har vi en vision om ett samhälle med medborgarlön för alla."

Karin Jansson från partistyrelsen vill dock behålla medborgarlönen. "Medborgarlön kan också ses som ett slags allemansrätt. Att alla har rätt till det som naturen ger", säger hon.

Alltid tyder på att politiken kommer att bli väsentligt mera underhållande om s+v+mp får bilda regering 2010. Underhållande är förresten inte rätt ord. Tragikomisk är bättre.

...efter mitt bästa förstånd och samvete...

I dag var det fullt race i tingsrätten. På fem timmar dömde vi av sex mål och när vi efteråt skulle ha enskild överläggning var det nästan svårt att hålla reda på alla tilltalade ("vänta nu, var det han med Berettan eller cannabisen?").

Dagens mest minnesvärda mål var tvivelsutan det sexuella ofredandet. H var åtalad för att ha ofredat A sexuellt genom att ha skickat kränkande sms och e-post till henne. Eftersom processföringen är muntlig innebär det att i princip allting måste läsas upp i rättssalen. Så även H:s pilska sms. Och e-postmeddelandet. Vilket råkade vara en kort hälsning ("det här vill jag uppleva med dig...") följd av en inklippt, tre-fyra sidor lång, erotisk novell. Som domaren alltså tvingade åklagaren att läsa upp.

Således fick rätten följa med på en fantastiskt spännande resa ut till ett lantställe på Värmdö där det vimlade av damer med generösa urringningar och nytillverkade tuttar, svettiga bastuseanser och varierat umgänge mellan diverse könsorgan i erigerat eller lubricerat tillstånd. (Pulserande också, det är tydligen viktigt.)

Åklagaren läste ganska fort och inte särskilt inlevelsefullt men det var tillräckligt för att en lagom pryd nämndeman som jag skulle tycka att situationen var något obekväm. Då kunde jag i och för sig skingra tankarna genom att fundera på hur underhållande situationen varit om den där högstadieklassen som besökte förra förhandlingen hade suttit kvar. Det vore faktiskt ett sånt där ögonblick som gör livet värt att leva.

En bra helg, helt enkelt

Vilken formidabel helg! Fantastiska aktiviteter och en sol som slösat med värme. Man tackar och tar emot.

I fredags var det Europadagen. Eftersom folkpartiet är Sveriges Europavänligaste parti måste det naturligtvis firas. Vi i Skarpnäck bjöd på kaffe och hade städslat skolborgarrådet Lotta Edholm för att sprida stjärnglans åt evenemanget. Själv spred jag mest småkakor till förbipasserande.

Världens finaste flagga.

Direkt efter vidtog ett annat firande av, vi kan väl säga, väsentligt mindre kafferepskaraktär. Det var den gode Fredrick Federley som firade sin 30-årsdag och det gjorde han med besked. Någon sa att han bjudit in 160 personer och det stämmer säkert; jag räknade dem inte. Dessvärre räknade jag heller inte alla drinkar jag köpte i baren. (Min konkursförvaltare gnuggar händerna.) Nåväl. Federleys kalas fortsatte på stan och slutade utanför McDonalds. Några pommes frites i soluppgången, sen var det bara att vänta på baksmällan.

Här ger jag stöd åt min inneboende. En avvikelse från normen.

Jodå, den kom. Och höll i sig rätt länge. Märks att man börjar bli gammal. Lördagkvällen bjöd lyckligtvis på en god tröst i form av anklever och Sauternes. Och jordgubbar och gräddglass. Och sen en sväng ut i Stockholmsnatten (där naturligtvis även Federley befann sig. Säga vad man vill om Federley, men svensk politik har inte varit så spritmarinerad sen Gudrun Schyman var i farten).

Frukost.

Idag har det varit så varmt att det nästan inte är klokt. Efter den obligatoriska balkongfrukosten var det läge för promenad runt Årstaviken och en påminnelse om hur förunderligt vackert Stockholm kan vara på sommaren. Lunchen åts på Medis och jag känner mig väldigt stolt som lyckades avstå från ett glas vitt till skaldjurstoasten. Men vad hade jag för det - man hinner ju knappt komma hem och installera sig på balkongen förrän ens inneboende kommer ut med en skål oliver och ett glas sval chardonnay på en bricka. Tur man ska vara nämndeman i morgon så man kan slumra lite.

Stockholm eller Skärgården?