För egen del var det första gången jag satt i en radiostudio och pratade politik, så jag ska villigt erkänna att jag var förskräckligt nervös. Under sändningen upptäckte jag dessutom att mina hörlurar inte fungerade, så jag hörde inte vad företrädarna för C och KD, som var med på telefon, sade. Men jag hoppas det gick bra ändå (programledaren sade i alla fall efteråt att hon inte noterat någon påtaglig förvirring från min sida).
Mitt bidrag var att ge en bild av läget för Folkpartiet. Det jag försökte förmedla i radio är att jag tycker Folkpartiet gått rakryggade ur EU-valrörelsen. Väljarna uppskattade vår tydligt Europavänliga linje, att vi vill ha ett öppnare Europa där fler länder får bli medlemmar, där vi tar ett gemensamt ansvar för att ge skydd åt människor som flyr och där vi samarbetar mer kring miljö, djurskydd och mot internationell brottslighet. I kombination med att vi haft starka toppkandidater (Jasenko Selimovic, Cecilia Wikström och, förstås, Marit Paulsen) gav detta ett valresultat på 9,9 procent är ett rejält lyft jämfört med opinionsmätningarna i början av maj.
Inför höstens val är budskapet att Folkpartiet är en självklar del av Allianssamarbetet och vi kommer fortsätta driva våra starka profilfrågor: för kunskap i skolan, för jämställdhet och mot främlingsfientlighet och rasism. På samma sätt hoppas jag att de tre övriga Allianspartierna kommer vara tydliga med sina respektive profilfrågor. Sedan är det upp till väljarna var tyngdpunkten i regeringen ska ligga – till skillnad från vad som gäller bland oppositionspartierna, där väljarna inte har en aning om vem som tänkt regera med vem. Blir det en S+MP-regering med V som stödhjul? Eller släpps V in på Rosenbad? Hur blir det om Fi kommer in? Frågetecknen är många, osäkerheten stor.
Radiointervjun avslutades med att vi fick frågan om Alliansen finns kvar efter en eventuell valförlust i höst. Alla var överens om att Alliansen kommer att bestå. Respektive parti kommer naturligtvis ägna sig åt att utveckla sin politik och fila på sina budskap. Men om Alliansen förlorar valet i höst kommer Sverige tvingas genomlida fyra år av rödgröna vänstersladdar. Jag gissar att väljarna år 2018 kommer uppskatta att då återigen få chansen att välja ett tryggt regeringsalternativ, som verkligen kan samarbeta och ta ansvar för Sverige. Tillståndet i Alliansen kommer även då att vara gott.
2 kommentarer:
Ni var som papegojor allihopa som
och upprepade att allt var bra och framtiden ljus för Alliansen. Men det är samma sak med alla partier... Otroligt trist.
Anonym – Det är kanske naturligt att våra svar blir likartade eftersom vi alla har samma grundinställning, dvs. att Allianssamarbetet är bra.
Skicka en kommentar