Som den urbanist jag är gillar jag förstås neonskyltar. Stockholm har en del fina. En favorit är den rödvita DN/Expressen-skylten vid Slussplan. På väg till och från jobbet har jag förmånen att varje dag få passera Fryshusets snygga takskylt och dessutom biografen Victorias funkisvackra fasadskylt på Götgatan.
Dessa prydnader i stadsbilden har dessvärre sina motpoler (vilka, ännu mer dessvärre, är oräkneliga i antal). Ett exempel ska särskilt belysas (jag är, som ni förstår, otroligt nöjd med den ordvitsen):
På Götgatan finns köpcentret Skrapan, som slagit på stort och satt upp en ljusskylt med rörlig grafik i bokstäverna. En häftig tanke, men ack så fel det blivit. Ända sedan köpcentret öppnade för drygt ett år sedan har den där grafikskylten inte funkat fler dagar än att en femåring kan räkna dem. Servicebilen från Focus Neon kör till skytteltrafik till Skrapan men det båtar föga. Alltid är det några pixlar som vägrar vakna till liv på Skrapan-skylten. Allvarligt talat, hur svårt kan det va att få en sketen ljusskylt att funka?
Jag tänkte nu med ojämna mellanrum följa upp hur det går för Skrapan-skylten. Förhoppningen är att de ansvariga ska skämmas så mycket att de tar sig i kragen och kopplar ihop skiten på rätt sätt. Den defekta Skrapan-skylten börjar faktiskt bli en okulär olägenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar