Den polska rörmokaren är bra för Sverige!

Rädslan för konsekvenserna av invandring från östra Europa har tagit olika uttryck i de gamla EU-länderna. I Frankrike varnades för "den polska rörmokaren", i Sverige ropade byggnadsarbetare "go home!" åt lettiska kollegor och i Storbritannien funderar den konservativa regeringen som bäst på hur man ska sätta stopp för rumäner och bulgarer.

Men behöver vi vara så ängsliga för våra grannar? I en artikel i veckans Economist berättar man om effekterna av den stora invandring som skett från Polen sedan landet blev EU-medlem 2004. Det visar sig att polackerna inte bara jobbar och bidrar till samhället – det finns också exempel på där de nya invånarna gjutit nytt liv i samhällen på dekis. "Southampton, another city with lots of immigrants from eastern Europe, has gone from being an ageing city with declining skills to a young one with great aspirations", säger till exempel en parlamentsledamot.

Ingen att vara rädd för.

Många migranter tar sig också förbi de första lågkvalificerade jobben och etablerar sig som entreprenörer och företagare. Webbsajter som tidigare handlade om att ge information till nyanlända har utvecklat sig till rena affärsförmedlingar. I de östeuropeiska immigranternas spår sjunker också brottsligheten och människors upplevda otrygghet.

Brittiska undersökningar pekar också på att invandrarna utnyttjar välfärdssystemet i lägre grad än andra: "[E]ast European immigrants tend to use the NHS much less than Britons. Few Poles [i staden Corby] or in Southampton live in public-sector housing or are waiting for it; they prefer to rent privately. Nor do many claim unemployment benefits: in 2011 the number of jobless Poles in Britain was under 20,000", skriver Economist.

De brittiska erfarenheter tidningen redogör för är i linje med det som Svenskt Näringsliv och Fores tog upp i sin DN-annons häromdagen. Den var ett svar på en tidigare annons med invandringskritiskt budskap. Svenskt Näringsliv och Fores upplyser bland annat om att vart femte nytt svenskt företag startas av någon med utlänskd bakgrund. Även i Sverige bidrar invandrarna med mer skatteintäkter till samhället än vad de får tillbaka i form av pensioner och samhällsservice. Och näringslivet drar stor nytta av de nya kontakter som invandrarna för med sig – för varje utlandsfödd som ett svenskt tillverkningsföretag anställer ökar företagets export till det landet med nästan en procent!

Det finns många skäl att vara för invandring. För mig som liberal är det mest grundläggande skälet att jag tycker att människors frihet inte ska begränsas av nationsgränser. Var och en borde vara fri att söka lyckan varhelst på jorden hen önskar. Nu ser det dessvärre inte ut så idag, och dessutom finns i samhällsdebatten en del röster som hävdar att invandring är ett problem som kostar pengar. Därför tycker jag att artiklar och upplysningar av det slag som Economist och Svenskt Näringsliv/Fores publicerar är viktiga. Invandring är faktiskt bra för Sverige!

Nytt partiprogram för framtidens välfärd

Idag presenteras förslaget till nytt partiprogram för Folkpartiet. En av de viktigaste frågorna handlar om hur man skapar fler jobb för ungdomar.

Den svenska ungdomsarbetslösheten här hög, ca 25 procent, jämfört med våra grannar Danmark och Finland som ligger närmare 15 procent. Bäst i Europa är Tyskland. Hur har de gjort för att lyckas?

Kan Tyskland lära oss något?

I det senaste numret av The Economist beskrivs hur den socialdemokratiska regeringen i Tyskland år 2003 lanserade en reformagenda, med syfte att skapa en flexiblare arbetsmarknad och en liberalare arbetsrätt. I Tyskland är det också vanligare med olika slags lärlingsutbildningar, vilket ger ungdomar en tydlig väg in i arbetslivet. Lärlingsutbildningar är en del av den gymnasiereform som Folkpartiet drivit igenom.

De tyska ambitionerna kan man inspireras av. I förslaget till partiprogram vill Folkpartiet se sänkta trösklar in på arbetsmarknaden. Turordningsreglerna ska utgå från kompetens, inte anställningstid. A-kassan bör bli obligatorisk och kompetenskonton och andra omställningsstöd ska stärka individens möjligheter att utvecklas i arbetslivet.

Syftet med Folkpartiets nya partiprogram är tydligt: Att rusta Sverige för att möta den internationella konkurrensen så att vi kan klara både jobben och välfärden i framtiden!

Läs även
Folkpartiet i Västerås: "Frihet i globaliseringens tid" – nytt partiprogram föreslås
Rasmus Jonlund (FP): Sverige behöver både lägre skatter och bättre jämställdhet

(S)maklös apartheidparallell

"Ådalen 31 i ny skepnad 2012. Det är åt helvete för att vara ärlig att soldater skjuter mot strejkande arbetare", skriver Socialdemokraternas kommunalråd i Umeå Lennart Holmlund på sin blogg, apropå den konflikt som uppstått i Sydafrika vid en gruva strax väster om huvudstaden Pretoria.

Borde (s)kämmas.

Holmlund påstår sedan att "om vi översätter det till Sverige är det så centerpartiet vill att det är så det ska vara [sic]. De vill ha ett Sverige utan inflytande för löntagarna ett modernt förtryck liknande det som de vita gjorde mot de svarta i Sydafrika." (Holmlund har sedan uppdaterat sitt blogginlägg, men Thomas Böhlmark har sparat en skärmdump.)

Först kan man konstatera att jämförelsen med Ådalshändelserna i maj 1931 haltar. Demonstranterna i Lunde var obeväpnade, medan de strejkande i Sydafrika bar vapen (vilka de påstås ha avfyrat). De som sköt i Sydafrika var inte soldater, utan poliser. Men det är förstås detaljer i sammanhanget.

Det riktigt allvarliga är när Holmlund använder den tragiska utgången i två arbetskonflikter och den tidigare apartheidpolitiken i Sydafrika för att dra paralleller till ett svenskt politiskt parti som vill ha en förändrad arbetsmarknad.

Jag har respekt för att vänstern är kritisk mot politiker som inte delar deras syn på värdet av en starkt reglerad arbetsmarknad med mäktiga fackföreningar. Men om man antyder att de liberala motståndarna förespråkar dödligt våld och rasistisk politik, då har man passerat en smaklöshetens gräns. Om Lennart Holmlund har förstånd nog borde han skämmas, och be om ursäkt.


Läs även
Thomas Böhlmark (M): Ständigt denna Lennart Holmlund
Mattias Larsson (C): Lennarts Holmlunds värsta lågvattenmärke hittills
Martin Moberg (S): Skamgrepp i debatten undanbedes mycket bestämt...
Johan Westerholm (S): Tid att mata duvorna nu.
Anders Ågren (M): Ovärdigt lågvattenmärke på bloggen av Holmlund

Kommunal tecknar ungdomsavtal

"Söndagen den 29 april är en bra dag för svensk ungdom", skriver utbildningsminster Jan Björklund (FP) i sitt nyhetsbrev idag. Skälet till detta är att den kommunala arbetsgivarorganisationen SKL och fackförbundet Kommunal nu kommit överens om att införa särskilda ungdomsavtal i den kommunala sektorn.

Ungdomsavtalen innebär att ungdomar kan få särskilda introduktionsanställningar som varar i tolv månader. Under den tiden arbetar man 75 procent och får utbildning under resten av tiden. Lönen motsvarar 75 procent av den ordinarie lönen.

För Folkpartiet är detta en positiv nyhet. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är för hög och det är viktigt att man försöker hitta sätt att göra det möjligt för fler ungdomar att få ett jobb. Ungdomsavtal är ett av förslagen i Folkpartiets politik mot ungdomsarbetslöshet (se Unga ska ha jobb!). Alla är förstås inte förtjusta i tanken att man ska ha lägre lön, men syftet är ju att arbetsgivare ska våga anställa personer som inte har någon arbetslivserfarenhet. Efter introduktionsåret kan man sedan få en fast anställning med ordinarie lön.

Undersökningar visar att sex av tio svenskar tycker att ungdomsavtal är en bra idé. Tidigare har fackförbunden IF Metall och Handels tecknat kollektivavtal där olika former av ungdomsavtal ingår. Det är bra att fler vågar pröva denna modell för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för ungdomar. Förhoppningsvis kommer ungdomsavtalen att bidra till att allt fler ungdomar får uppleva den känsla av stolthet och självständighet det innebär att ha fått sitt första jobb!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Jan Björklund, unga ska ha jobb, unga kan, lärlingsanställningar, ungdomsarbetslöshet, arbetsmarknad, ungdomsavtal, kollektivavtal, Kommunal, IF Metall, Handels

Unga ska ha jobb!

Idag fick jag Folkpartiets senaste kampanjmaterial – Unga ska ha jobb. Där berättar vi om våra idéer för hur man ska göra det möjligt för fler unga att komma in på arbetsmarknaden.

Ett jobb innebär att man kan börja försörja sig och bli mer självständig. Att få in en fot på arbetsmarknaden är viktigt, och därför får inte trösklarna in vara onödigt höga. Det ska helt enkelt vara enkelt för en arbetsgivare att anställa ungdomar.

Här är några av Folkpartiets förslag för att fler unga ska få jobb:

• Skapa fler vägar in på arbetsmarknaden genom t.ex. lärlingsanställningar.
• Gymnasieskolan ska ha kortare yrkeskurser för den som inte vill läsa ett långt program.
• Ändra reglerna i LAS så att ungdomar inte slås ut.
• Inför särskilda ungdomsavtal som innebär att man får handledning, men i gengäld är lönen något lägre.

Att gå utan jobb är ingen bra start och det är inte okej att ungdomsarbetslösheten är så hög. De förslag som vi presenterat tror vi kommer bidra till att fler unga får ett jobb.

Läs mer på folkpartiet.se.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, unga ska ha jobb, lärlingsanställningar, yrkeskurser, ungdomsarbetslöshet, ungdomsavtal, LAS, arbetsmarknadspolitik, arbetslöshet

Perspektiv

För ett tag sen skrev jag om Zimbabwe. Precis som en kommentator anmärkte hade jag fel när det gäller inflationstakten. Inflationen i Zimbabwe är nu inte femsiffrig, utan sexsiffrig. En vanlig inköpsrunda med ägg, kött och lite läsk kan gå lös på sisådär 450 miljoner.

Det får mig osökt att tänka på en gång för länge sedan när jag var student vid University of Pretoria i Sydafrika och skulle hålla ett föredrag om svensk utrikespolitik. Vår lärare, Nicola de Jager, lyssnade intresserat och efter presentationen frågade hon mig vilka problem som finns i Sverige. Jag började svettas lite, för alla "problem" som jag kunde komma på verkade så futtiga i jämförelse med de utmaningar som Sydafrika står inför.

Till slut (eftersom detta utspelade sig på den gamla dåliga tiden när Sverige styrdes av Göran Persson) mumlade jag något om "unemployment". Jaså, frågade Ms de Jager, och hur hög är arbetslösheten då? "About 5 percent", svarade jag varpå hon, med ett både häpet och roat uttryck, genast utbrast: "5 percent? Is that a problem?"

Och det är klart. Med tanke på att hennes eget land tampas med en arbetslöshet på mellan 30 och 40 procent kan jag förstå att hon hade lite svårt att ta mig på allvar. Det är nyttigt med lite perspektiv på tillvaron ibland.