Advokaterna talade om flickans rykte som "hora", och hur de ansåg att det påverkade hennes trovärdighet i rättegången. "Det minskar hennes trovärdighet därför att om ryktet om hora stämmer så måste det ju ligga någon grund i det hela. Det vill säga att hon tidigare haft sexuella förbindelser, lösa sexuella förbindelser", sade en advokat. Advokaterna påtalade också hur ful (sic) flickan var. Underförstått att hon nog blivit så smickrad av killarnas uppmärksamhet att hon gärna gått med på vad som helst.
 |
| Hur blind är rättvisan? Foto: Dierk Schaefer |
Ovanstående iakttagelser finns i kapitlet "Som en hora", som jag alldeles nyss läst. Maria Svelands bok gavs ut 2007. Eftersom det är några år sedan tänkte jag, att nog borde det ha blivit bättre sedan dess? Den naiva förhoppningen krossades dock tämligen omgående, när jag ikväll surfade in på DN och läste en artikel om en diabetessjuk flicka som fallit ihop på en fest. Två män klädde av henne byxorna och trosorna. En av dem höll fast i hennes ben. Sedan har den ene mannens sperma påträffats på hennes kropp och en nakenbild på henne funnits i den andre mannens telefon. Tingsrätten friar männen från våldtäkt med hänvisning till att flickans uppgifter är "vaga och detaljfattiga".
Kanske har tingsrätten gjort en korrekt bedömning. Men jag kan inte släppa tanken på att den kvinnosyn som juristerna i Södertäljemålet gav uttryck för kanske också finns bland juristerna i Ångermanlands tingrätt, och att det påverkat deras bedömning av brottsoffrets vittnesmål.
I kapitlet "Som en hora" berättar Maria Sveland också om en annan våldtäktsrättegång. I tingsrätten var alla i rättssalen, förutom offret, män. Advokaterna ställde frågor som fokuserade på kvinnans "sexualmoral" och alkoholvanor. När målet överklagades till hovrätten bestämde sig därför offrets tjejkompisar att sätta sig på åhörarbänken. "Efteråt", skriver Sveland, "berättade målsägarbiträdet att det var en helt annan stämning i rättssalen. Frågorna var helt enkelt mer respektfulla och relevanta." Tjejkompisarnas närvaro gjorde skillnad.
Det är förstås inte rimligt att kvinnliga brottsoffer ska behöva mobilisera sina väninnor för att bli behandlade med respekt under en rättegång. Justitia, personifikationen av rättvisan, avbildas ofta med ögonbindel. Det symboliserar allas likhet inför lagen och att dömandet inte får styras av förutfattade meningar. Om Sveriges jurister vill leva upp till detta finns det nog skäl för dem att fundera på vilka värderingar de bär med sig in i rättssalen. Kanske vore Bitterfittan lämplig kurslitteratur på juristutbildningen?
När jag läser det sista angående tingsrättförhandlingen med bara män kontra överklagandet med flickans kvinnliga vänner sittande på åhörarläktaren kan jag inte undgå att reflektera över om män lättare faller offer för grupptryck än kvinnor. En annan möjlighet är ju förstås att männen är så rädda för kvinnor i grupp att de inte törs uttrycka sin åsikt i deras närhet.;) Det skulle ju kunna förklara företeelsen näthat mot kvinnor. Alla vet väl att det inte finns något som genererar så mycket ilska hat som rädsla?? ;)
SvaraRadera