2010-09-29

Röstar bara borgare med plånboken?

Det är inte så ofta den dimper ned i mitt brevinkast, men idag kom den: lokaltidningen Mitt i Söderort. Som lokalpolitiker fångades jag naturligtvis av artikeln om valet.

"Skarpnäcksborna röstade rödgrönt" var rubriken, och det kan man väl inte invända mot. Men sen börjar konstigheterna. (Då väljer jag ändå storsint att inte kommentera att Alliansen benämnts "borgarna" i underrubriken.)

"Alliansen fick en knapp seger i Stockholms kommunval", står det. "Innan förtidsrösterna räknats hade de borgerliga partierna 52,4 procnents majoritet och de rödgröna 43,4."


Vi tar det en gång till. Alliansen: 52,4 procent. De rödgröna: 43,4 procent. Man måste ha väldigt rödtonade glasögon för att betrakta det som en "knapp" seger?

Sen övergår man till att diskutera varför väljare i vissa områden röstar rött och andra blått. Forskaren Svend Dahl vid Stockholms universitet får kommentera: "Människor med lägre inkomst och lägre utbildning tenderar att rösta [rött]. Sedan kan det vara en vana, en kombination mellan politik, tradition och partiers organisation på marken."

Di blåe då? Jo, "boende i villaområden med hög inkomst har större benägenhet att rösta borgerligt", enligt Dahl. "Sedan kan man diskutera om det handlar om att gynna plånboken eller ideologi."

Dahls resonemang är tröttsamt. Varför ska borgerliga väljare misstänkliggöras för att rösta med plånboken? I själva verket kan det ju lika gärna vara tvärtom, att de med låga inkomster och utbildningar, som är mer utsatta för arbetslöshet och sjukdom, är måna om att nivåerna i olika bidragssystem hålls på så hög nivå som möjligt och därmed röstar rött - för att gynna sin egen plånbok.

Jag säger inte att det är så. Självklart är väljare olika och fattar sina beslut på olika grunder. En del röstar med plånboken, oavsett om de är röda eller blå. En del röstar ideologiskt. En del röstar av andra skäl. Visst går det att se kopplingar mellan inkomst- och utbildningslägen och partipreferenser. Men att därifrån torgföra fördomar om röstbeteende; dit borde steget vara långt för en seriös forskare.

Behöver jag nämna att Dahls resonemang inte möttes av några motfrågor från journalisten?

2010-09-20

Människoföraktet gör entré

Svenska folket har röstat in hatet i riksdagen. De kommande fyra åren kommer 20 av riksdagssalens 349 stolar att tillhöra ett parti som vill stänga Sveriges gränser. Som vill misstänkliggöra invandrare och som vill vrida klockan tillbaka när det gäller de rättigheter och den respekt som tillkommer varje människa.

För snart 50 år sedan, i augusti 1963, höll medborgarrättskämpen Martin Luther King ett tal i Washington. Det var några år innan Jimmie Åkesson föddes, så han kanske inte hört talas om det. Men så här sa Martin Luther King:
"I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character."
Sverigedemokraterna driver en politik som går på tvärs med de förhoppningar som Martin Luther King gav uttryck för i sitt tal. De dömer människor, inte utifrån deras personliga egenskaper utan utifrån deras etniska härkomst. Det är en djupt människoföraktande politik.

När han är glad finns det många skäl att vara ledsen.

I Sverige har vi varit förskonade från rasister i riksdagen. Över blockgränserna har det funnits en bred samsyn om att Sverige ska vara ett öppet, tolerant och välkomnande land. Goda demokratiska krafter har verkat för att hålla Martin Luther Kings dröm vid liv. I går, i rasistvalet 2010, klev Jimmie Åkesson fram ur skuggorna och spottade på den drömmen.

Läs andra om Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, rasism, främlingsfientlighet, invandring, tolerans, öppenhet, Martin Luther King

2010-09-16

Folkpartiet tar jämställdhet på allvar

"Fler och fler kvinnor börjar tröttna på att leva på männens villkor. Fortfarande är Sverige ett manssamhälle - här sitter vi, sex män och en manlig ordförande, och diskuterar framtiden. Det svenska samhället styrs ännu av männen och verkar inrättat för männen. I hem och utbildning och i arbetslivet är det kvinnorna som missgynnas. Se vilka som sliter i jobben med de låga lönerna - det är kvinnorna.
[...]

Folkpartiet vill ha en lag mot könsdiskriminering. Det ska inte vara så att man hindras från att få ett bra jobb, bara för att man är kvinna. Vi får därför inte slå oss till ro med fördomar och orättvisor. Människor ska bedömas efter sina personliga egenskaper, inte efter vilken grupp man tillhör. Det är vad liberalism och frisinne handlar om. För Folkpartiet är jämställdhet mellan kvinnor och män ett av de stora målen för framtiden."
Orden är Per Ahlmarks, Folkpartiets dåvarande partiledare, och de yttrades i SVT:s valdebatt år 1976. Under lång tid har Folkpartiet drivit på för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män.

För mig som liberal är det naturligt att varje människa ska bedömas utifrån sina individuella egenskaper, inte utifrån vilken grupp han eller hon tillhör. Att ingen ska bli ofördelaktigt behandlad på grund av sitt kön borde vara en självklarhet.

Fokusera på vad han säger.

Även om Sverige kommit långt sedan Per Ahlmark höll sitt inledningsanförande 1976 så återstår en hel del att göra på jämställdhetsområdet. Själv tycker jag det är särskilt viktigt att politiken skapar möjligheter för fler kvinnor blir företagare. För därmed kan man också uppnå en av nyckelförutsättningarna för ökad jämställdhet: ekonomiskt oberoende.

I ett historiskt perspektiv har det handlat om att t.ex. införa kvinnlig arvsrätt och rätt att utöva vissa yrken (läkare, polis osv.), dvs. att undanröja legala hinder för jämställdheten. De flesta sådana hinder torde nu vara borta, och fokus måste ligga på att eliminera mer indirekta hinder för jämställdheten.

Under de senaste åren har Alliansen infört RUT-avdraget, som lett till trygga jobb och många nya kvinnliga entreprenörer. RUT har också gett möjlighet för män och kvinnor som jobbar mycket att köpa avlastning i vardagen. Lagen om valfrihet i vården har skapat förutsättningar för många nya företag - vårdcentraler, t.ex. - i en sektor där kvinnor är starkt etablerade. Avskaffandet av apoteksmonopolet är ytterligare ett exempel på hur företagare i en kvinnodominerad sektor gynnas av Alliansens politik.

80 procent av företagen inom RUT-och vårdsektorn har nu kvinnliga vd:ar eller ägare! Därmed har Folkpartiet och Alliansen lagt en god grund för mer jämställdhet i näringslivet, fler kvinnor på styrelseposter och andra ledande positioner. Detta har skulle vänsterpartierna aldrig lyckas med på grund av ideologiska skygglappar och avsky mot valfrihet i vården.

Inför kommande mandatperiod vill Folkpartiet fortsätta satsningarna på valfrihet i vården och självklart bevara RUT-avdraget. Vi vill även att det höjs från 50 till 75 procent för barnfamiljer. Systemet med jämställdhetsbonus för föräldrar som delar lika på föräldradagarna ska förenklas - vi tror mer på morot än på piska. Dessutom vill vi införa en jämställdhetsranking av svenska företag, så att de som arbetar aktivt för jämställdhet kan bli förebilder för andra.

Folkpartiets jämställdhetsengagemang fortsätter oförtrutet. Per Ahlmark var inte den förste folkpartist som pratade jämställdhet när han tog till orda i den där partiledardebatten 1976. Och han kommer sannerligen inte att bli den siste.

2010-09-14

(C) och (V) valets vinnare!

Demokrati har ju sina fördelar, att alla får vara med och bestämma och sådär. Men när det gäller att avgöra en av valets viktigaste frågor tar jag mig friheten att vara diktator.

Vilket parti har det godaste godiset? Ja, att döma av valmanskårens intresse för bjudkaramellerna så är detta en fråga av icke oansenlig vikt.

Samtliga riksdagspartier, samt F!, har inbjudits att delta i denna avgörande valkamp. F! och Miljöpartiet hade dock inget godis att tillhandahålla. Socialdemokraterna hade godis, men det var bara "för personalen", fick jag veta. Karamellerna har givetvis betygsatts enligt den nya betygsskalan A-F, där A är bäst och F är underkänt.

Mina vänner, här är reslutatet:

Centerpartiet.

Centerns godis är en positiv överraskning. Ser ut som vanliga trista sugkarameller men visar sig vara en rätt het kombination av hallon/lakrits och något slags pepparpulver. Ger helt klart mersmak - och bonus för överraskningseffekten!
Betyg: A

Vänsterpartiet.

Vänsterpartiets mintchokladkolor ser goda ut och de håller vad de lovar. En fröjd för gommen, inte tu tal om saken. Dock är det fullständigt omöjligt för den som står i valstugan att dölja för en väljare att man har en godisbit i munnen - kolorna kräver ordentlig tuggymnastik. Kanske en strategi för att avskräcka glupska valarbetare? Litet minus blir det i vart fall för det.
Betyg: A

Folkpartiet.

Jag är väl inte helt objektiv att bedöma Folkpartiets godisar. Men de är faktiskt goda. Sötsyrliga frukttuggisar, som med fördel får mjukas upp lite i munnen innan man sätter tänderna i dem. (Jo, jag har ätit en del så jag vet.)
Betyg: B

Kristdemokraterna.

Kristdemokraterna
bjuder på vad som väl får beskrivas som chokladfyllda pepparmintskarameller av Marianne-typ som brukade serveras hemma hos mormor och morfar. En klassisk karamell som funkar, åtminstone när man väl lyckas komma åt chokladen i mitten. På uppsidan noteras att karamellerna sannolikt är helrätt för KD:s kärnväljare.
Betyg: C

Moderaterna.

Moderaterna
får plus för trevlig paketering i tablettaskform. Smart sätt att sprida sitt budskap dessutom. Själva tabletterna är dock ingen höjdare. Smaken är som bäst okej, konstistensen mjölig.
Betyg: D

Läs andra om godis, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Socialdemokraterna

2010-09-13

Mona fantiserar. Fredrik regerar.

I gårdagens partiledarduell mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin blev de båda statsministerkandidaterna ombedda att skriva ner hur många nya jobb som skapats tack vare jobbskatteavdraget. På Fredrik Reinfeldts skylt stod det "~75 000", på Mona Sahlins "Nästan inga alls!".

Mona fantiserar medan Fredrik regerar.

Sahlins påstående stod sig dock inte särskilt länge. I Dagens Eko idag kunde oppositionsledaren ta del av upplysningen att tunga institutioner, såsom Konjunkturinstitutet, SNS, Riksrevisionen och Finanspolitiska rådet, ger Fredrik Reinfeldt rätt i att omkring 75 000 fler personer är i arbete på grund av jobbskatteavdraget.

Det ska sägas att beräkningarna är osäkra och främst ska ses på lång sikt, eftersom det är svårt att bedöma hur många jobb som jobbskatteavdraget skapat under krisen. Men ändock: Forskarna är överens; jobbskatteavdraget ger fler jobb. Mona Sahlins påstående framstår mest som önsketänkande från en desperat oppositionsledare.

Se partiledarduellen 12 september (ca 18:30 minuter in i sändningen)
Lyssna på Dagens Eko 13 september (ca 10:30 minuter in i sändningen)
Läs om debatten i SvD, DN, Expressen, Aftonbladet

Läs andra om Mona Sahlin, önsketänkande, Fredrik Reinfeldt, regeringsduglighet, jobbskatteavdrag

2010-09-12

Vi rustar Sverige för framtiden

När jag växte upp (det är trots allt inte så länge sedan) förknippades uttrycket "Made in China" med billiga leksaker och dålig kvalitet. Idag har kineserna köpt Volvo och producerar datorer och avancerade mobiltelefoner.

Den kinesiska utvecklingen är inte unik. Tack vare att vi lever i ett alltmer globaliserat samhälle kan fler och fler länder resa sig ur fattigdom och tävla med västvärlden - inte bara för att lönerna (än så länge) är lägre, utan för att deras arbetskraft är välutbildad och ambitiös.

Made in China.

Vi i Folkpartiet ser inte detta som ett hot. Men det är en utmaning. Utmaningen ligger i att rusta Sverige för att fortsätta vara ett framgångsland på den globala arenan. Frågan vi måste ställa oss är: Vad ska Sverige vara bra på i framtiden? Ska vi konkurrera med låga löner? Eller ska vi konkurrera med kunskap och högteknologi?

För Folkpartiet är svaret givet. Sverige ska fortsätta vara ett kunskapsland. Vägen dit går via skolan. Vi vill ha en skola som fokuserar på kunskap. En skola som låter de duktiga eleverna utvecklas och känna sig stimulerade, men också ger extra stöd åt dem som behöver.

Alla som gått i skolan vet att det är skillnad mellan en bra lärare och en dålig. Den duktiga läraren förmår att entusiasmera, fånga intresset och förmedla kunskap till eleverna. Medan den dåliga lärarens elever sitter och tittar uttråkat ut genom fönstret.

Vi vill satsa på lärarna. Kvaliteten på lärarutbildningen måste höjas och läraryrkets status måste uppvärderas. Lärarutbildningen ska locka ambitiösa och engagerade studenter, och de som väljer att jobba som lärare ska kunna göra karriär och kombinera jobbet med forskning.

Vi vill satsa på eleverna. Skolan ska vara en trygg plats där studiero råder. De duktigaste ska kunna läsa in gymnasiekurser redan på högstadiet. De som halkar efter ska få extra stöd. Skolorna ska erbjuda läxläsningshjälp, så att även de som har det jobbigt hemma får en chans. Alla elever ska kunna prata med en psykolog eller kurator om de har det jobbigt.

Vi vill satsa på skolan. Göran Persson kommunaliserade skolan för 20 år sedan. Vi föreslår att staten tar tillbaka ansvaret. Alla barn ska ha rätt till en likvärdig utbildning, oavsett var de bor. Skolbibliotek ska vara en självklarhet på alla skolor.

En del av de här idéerna är på väg att genomföras, annat återstår att göras. Om du vill stötta arbetet med att göra Sverige till ett framgångsland även i framtiden så är det viktigt att du ger Folkpartiet din röst den 19 september.

Läs mer om Folkpartiets skolpolitik.

Läs andra om Folkpartiet, skolpolitik, globalisering

2010-09-10

Vad är det Peter Eriksson inte förstår?

Ibland undrar jag om den här valrörelsen inte handlar om någonting annat än Sverigedemokraterna, och vad som händer om de (gud förbjude) kommer in i riksdagen. Den diskussionen är naturligtvis inte irrelevant, men sättet den förs på är otroligt tröttsamt.

De rödgröna har varit tydliga med att de inte tänker samarbeta med Sverigedemokraterna. Alliansen likaså.
  • Statsminister Fredrik Reinfeldt har klart och tydligt sagt att "vi kommer inte samarbeta med Sverigedemokraterna."

  • Maud Olofsson har sagt att "vi kommer inte att göra oss beroende av några främlingsfientliga krafter".

  • Jan Björklunds besked kan knappast misstolkas: "Vi kommer inte att samarbeta med Sverigedemokraterna."

  • Inte heller Göran Hägglund kan beskyllas för otydlighet: "Något samarbete med Sverigedemokraterna kan det inte bli tal om", är hans klara uppfattning.
Ändå envisas företrädare för De rödgröna att påstå att Alliansen skulle lämna utrymme för att göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Nu senast Miljöpartiets Peter Eriksson, som i Aftonbladet skriver att
"Det finns ... en risk att en röst på FP eller något annat borgerligt parti också innebär att SD ... får en ny och spännande maktposition."
Okej, Peter Eriksson, vi tar det en gång till. På frågan om det kan bli aktuellt med samarbete med SD har Fredrik Reinfeldt svarat nej. Maud Olofsson har svarat nej. Jan Björklund har svarat nej. Och Göran Hägglund har svarat nej. För att travestera din koalitionskompis Lars Ohly: Är det någonting i de svaren som du inte har förstått?

Läs även
Rasmus Jonlund: Skäms Sahlin, Östros och Wetterstrand - Sverigedemokraternas främsta valarbetare?


2010-09-09

Valarbete i praktiken

Ni som undrar vad en valarbetare gör om dagarna: Ungefär det här. Den senaste veckan har det iordningställts tusentals kuvert inne på Folkpartiets valhögkvarter på Tulegatan 43. Kuverten är nu fyllda med valmaterial och är redo att skickas ut till väljare i Stockholm.

Tystnad. Bladning.

Redo att skickas!

2010-09-08

Fortfarande (S)kygglappar om vårdföretagare

I en debattartikel på Politikerbloggen igår förklarade jag varför jag tycker att den politik som vänstern bedriver är ett hot mot jämställdhet inom näringslivet.

Idag kom moteld från de tunga socialdemokraterna Sven-Erik Österberg och Claes Borgström samt företagaren Lena Josefsson. Dessvärre, men föga förvånande, har man samma fnysande attityd åt företagande i välfärdssektorn som tidigare.

"Den starka fokuseringen på fler privata aktörer inom vård-omsorgssektorn som ett verktyg för att öka kvinnors företagande" antyder debattörerna är ett sätt att krympa den offentliga sektorn. Den uppfattningen bygger bara på dammiga ideologiska låsningar.

Ja, vi liberaler tycker det är bra med alternativa utövare, dvs. att vård och omsorg inte bara utförs av kommuner och landsting utan även av privata företag, stora som små. Detta innebär inte, som Socialdemokraterna försöker ge sken av, att vi vill krympa vård- och omsorgssektorn. I själva verket innebär en liberal politik precis raka motsatsen.

Fördelarna med mångfald i vården och omsorgen är nämligen inte enbart att duktiga entreprenörer, ofta kvinnor, får chansen att starta och driva företag. Mångfalden innebär också att det är lättare för patienter och andra att få tillgång till vård och omsorg. Det finns statistik som visar att fler människor fått läkarkontakt sedan valfrihet infördes i vården i Stockholm. Och dagisföräldrar är mer nöjda med enskilt drivna förskolor än med kommunala.

"En politik för ökat kvinnligt företagande kan inte bygga på att man byter driftsform på redan existerande verksamheter inom vård- och omsorgssektorn eller att man inför särskilda skattesubventioner för hushållsnära tjänster", skriver debattörerna vidare.

Nej, det är rätt såtillvida att liberaliseringen av vård- och omsorgsmarknaden och införandet av RUT-avdraget i första hand är åtgärder för att förbättra valfrihet och tillgänglighet i vården samt att skapa vita jobb i en sektor som tidigare varit präglad av otryggt svartarbete. Men man kan inte blunda för att detta är sektorer där kvinnor traditionellt sett är starkt etablerade, och att Alliansens politik därmed också skapar grogrund för mer kvinnligt företagande, fler kvinnliga vd:ar och fler kvinnliga styrelseledamöter.

Vård- och omsorgssektorn är självfallet inte den enda sektorn där kvinnliga entreprenörer ska uppmuntras. Men å andra sidan: Varför dra undan mattan just där?

Drygare än Yes

SVT:s Rapport har undersökt jämställdheten i kommunerna och funnit att Vänsterpartiet är det minst jämställda av de tre rödgröna partierna. Andelen kvinnliga ledamöter av kommunstyrelserna är 36 procent, jämfört med 46 procent för Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Ohly vill ogärna svara.

Rapports reporter ville ha en kommentar till detta av Vänsterledaren Lars Ohly, som dock inte ville ta i frågan: "Du får svar på frågorna ifall du vänder dig till vår partisekreterare, är det nånting i det svaret som du inte har förstått?", svarade Lars Ohly. Reportern insisterade men Ohly vägrade svara.

På väg bort från kameran muttrar Lars Ohly att "det är så jävla respektlöst så det är inte sant". Vad som är respektlöst framgår inte riktigt. En fråga om bristande jämställdhet till ledaren för det parti som har den mest stöddiga feministiska retoriken? Ett nålstick mot Lars Ohlys luftslott?
Inte lika dryg som Lars.

Det var inte så länge sen Lars Ohly blev ex-kommunist. Kanske är det nu dags att han även blir ex-feminist? I själva verket tror jag bara det behövs en titel på hans visitkort: Arrogant.

Se Rapport-inslaget: V minst jämställt av de rödgröna

Uppdatering: Nu har SVT lagt ut hela intervjun med Lars Ohly.

2010-09-07

Varför vill de rödgröna inte ge kvinnliga entreprenörer chansen?

Man behöver inte vara Marie Curie för att räkna ut att en grundläggande förutsättning för att kvinnor ska rekryteras till styrelsearbete och företagsledande positioner är att det finns kvinnor som har erfarenhet av att starta och driva företag. Ändå envisas vänsterpartierna med driva en politik som är rent kontraproduktiv när det gäller företagande inom sektorer där kvinnor traditionellt är starkt etablerade, skriver jag idag i en debattartikel på Politikerbloggen.

Den politiska vänstern har varit bra på att exploatera jämställdhetsbegreppet, men när det gäller att få fart på jämställdheten i näringslivet sätter deras ideologiska skygglappar stopp. För de rödgröna är företagsamhet inom välfärdssektorn ett stort tabu, ett tabu som slår hårt mot de många kvinnor som är verksamma i den sektorn. Bristen på alternativa arbetsgivare gör det svårt att höja sin lön genom att byta jobb. Och bristen på aktörer gör det svårt för duktiga entreprenörer att starta framgångsrika företag i välfärdsbranschen.

Men när Claes Borgström, Socialdemokraternas jämställdhetstalesperson, slår på stora trumman och anklagar regeringen för att strunta i jämställdheten så ekar det väldigt tomt när det gäller egna förslag för jämställdheten. Ja, förutom gammal skåpmat om ökade statsbidrag till kommuner och landsting (när det i själva verket är offentliga arbetsgivares monopol på välfärdsarbeten som är en stor del av problemet).

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) sammanfattar det hela ganska bra i en replik på Borgströms debattinlägg:
"För de rödgröna handlar inte jämställdhet om vad de vill göra, utan snarare om vad som ska bort. Listan är lång; avskaffad jämställdhetsbonus, stopp för skattesänkningar för låginkomsttagare, avskaffat rut-avdrag och fortsatt inlåsning i offentlig sektor för typiskt kvinnodominerande jobb."
Socialdemokraterna och Claes Borgström borde kasta sina ideologiska skygglappar och försöka se på saken med lite nya ögon. Kanske börja med att läsa gårdagens Metro. Där står det att andelen kvinnliga vd:ar ökat med 60 procent de senaste fem åren, mycket tack vare att Alliansen öppnat för privata alternativ inom vårdsektorn.

Runt 80 procent av företagen inom den privata vård- och omsorgssektorn drivs av kvinnor eller har en kvinna som vd, visar statistik från Svenskt Näringsliv. Metroartikeln berättar om Catharina Tavakolinia, som började som undersköterska och nu är vd för ett företag som driver fem äldreboenden. Hade Catharina Tavakolinia och hennes kvinnliga vd-kollegor fått chansen om de rödgröna fått bestämma? Vad kommer hända med alla kvinnliga vd:ar inom rut-branschen när skatteavdraget tas bort? Och på vilket sätt förbättras jämställdheten av att man slår undan benen för kvinnliga entreprenörer? Om svar anhålles.

2010-09-06

Utan idéer stannar det politiska maskineriet

- [Mona Sahlin] har inte utrymme att presentera ett intressant valmanifest [...] Det är partistyrelsen och verkställande utskottet i sin helhet som inte lyckats vara kreativa nog att komma med egna förslag.
Ursula Berge, vänsterdebattör och samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, analyserar Socialdemokraternas risiga opinionsläge (SvD, 6 september).

Det uttalandet får mig att tänka på en anekdot som berättas i Håkan Arvidssons recension av Henrik Berggrens Palme-biografi Underbara dagar framför oss (SvD, 5 september). Olof Palmes företrädare på statsministerposten, Tage Erlander, funderade på Socialdemokraternas framtida uppgifter. Då, i början av 1950-talet, hade man i stort sett genomfört allt det man kom till makten för att göra. "Erlander vrider och vänder på frågan, söker linjer och framgångsvägar men förgäves. Han blir svaret skyldig. Modstulet hamnar han i hållningen att det som återstår är att förvalta vad som uppnåtts. De stora, engagerande reformernas tid är förbi", skriver Arvidsson.

Erlander och hans efterträdare löste dilemmat genom att försöka krama ihjäl svenskarna med hjälp av en dramatisk utbyggnad av välfärds- och bidragssamhället. Ett koncept som funkade hyfsat till dess det riskerade att implodera av sin egen tyngd i form av skattebördor och ofrihet.

När borgerligheten kom till makten 1991 genomfördes ett antal välbehövliga reformer. Statliga monopol avreglerades på löpande band och valfrihet introducerades för svenska folket i form av friskolereformen. Socialdemokraternas respons på borgerlig politik har sedan dess varit att inledningsvis sätta sig på tvären men sedan, när reformerna etablerat sig och visat sig populära, buttert acceptera dem.


Man kunde trott - och hoppats - att Socialdemokraterna skulle använt de fyra senaste åren i opposition till att fundera över sin politik. Mona Sahlin började ju med att resa runt i landet och "lyssna" på gräsrötterna. Sedan kom Alliansens störtdykning i opinionen, Sören Holmbergs famösa "Alliansen är rökt"-uttalande och kanske kändes det då inte lika angeläget att lyssna och tänka om. Därmed avstannade idédebatten och Socialdemokraternas initiativlösa politik har fått ligga fast; konsekvenserna av det syns i opinionsmätningarna.

2010-09-01

Två sorters jobbpolitik

"Merarbete är inte mer arbeten."
SvD:s ledarsida kommenterar de rödgrönas förslag att alla företag ska tvingas göra en jämställdhetskartläggning varje år. Alternativen är tydliga i svensk politik: Alliansen satsar på att det ska bli enklare att driva företag, de rödgröna vill göra det krångligare.