2010-07-24

Malariabekämpning är intelligent

En intressant artikel i Economist (Mens sana in corpore sano, 3 juli 2010) tar upp sambandet mellan förekomsten av smittsamma sjukdomar i ett land ("sjukdomsbörda") och befolkningens IQ. Slutsatsen är att det finns ett sådant samband, och mot den bakgrunden blir det ännu tydligare hur viktig kampen mot den här typen av sjukdomar är.

Hjärnan hos ett nyfött barn konsumerar 87 procent av energin i kroppen. Ju fler virus och bakterier, ju mer malaria och diarrésjukdomar, som slåss om den energin, desto större är risken att barnets hjärna inte utvecklas optimalt. (För en vuxen människa är för övrigt motsvarande siffra 25 procent!)

I topp på listan ligger länder som Singapore och Sydkorea, med snitt-IQ på 108 respektive 106 och sjukdomsbörda på 2,67-2,98. I botten finns bl.a. Kamerun och Mocambique, vars IQ-siffror är 64 och sjukdomsbördan 4,35 respektive 4,64. Sverige har som jämförelse IQ-siffran 99 och sjukdomsbördan 2,15.


Forskningsresultaten visar hur fullständigt nödvändigt det är för fattiga länder att få ordning på sjukvård och sjukdomsbekämpning. Mediciner och rent vatten räddar inte bara liv på kort sikt, det bidrar också till att på lång sikt skapa förutsättningar för att ett land ska kunna resa sig ur fattigdomen. Det här är förstås inga revolutionerande nyheter, men det är alltid intressant när forkare lyckas visa så här tydliga samband.

Trots detta har stigande snittintelligens bland befolkningen också sina baksidor. I de länder där sjukdomsbördan är låg, och där vi således håller oss friskare, får vårt immunsystem inte tillräckligt med utmaningar. Risken är då att immunförsvaret vänder sig emot våra egna celler (som det ju egentligen ska försvara) vilket resulterar i ökad förekomst av astma och allergier. Så kanske ligger det ändå något i uttrycket "lite skit rensar magen".

2010-07-22

Resten vet vi...

"Våren 2009 erbjuder Lundsberg eleverna en inspirerande föreläsningsserie som ytterligare ska betona vikten av 'de mjuka värdena miljö, etik, moral etc'. Föräldern Johan af Donner, tidigare chef på Röda Korset [...] tar själv hand om den första föreläsningen."
Ur Björn af Kleens läsvärda bok Jorden de ärvde. Undrar om af Donner anser att bedrägeri mot insamlingsorganisationer omfattas av de "mjuka värden" han talade om inför sonens skolkamrater?

Burkaförbud minskar inte förtrycket

"Att förbjuda burka för att motverka förtryck av kvinnor är som att bekämpa kvinnomisshandel genom att tvinga slagna kvinnor att sminka över sina blåmärken."
Civilrättsdocenten Mårten Schultz i SvD. Mer av honom - och andra läsvärda jurister - på juridikbloggen.wordpress.com.

En återställare efter bröllopsyran

Sällan har väl uttrycket "inte ett öga var torrt" passat så bra som under det kungliga bröllopet. Ingen kan klandras för att ha blivit rörd när Victoria Bernadotte och Daniel Westling, omgivna av all den statsceremoniella pompa som Sverige kan uppbringa, efter lång väntan fick bekräfta sin kärlek.

Bröllopsyra i tysk skvallerpress.

Därför erbjuder vi nu en liten återställare till er som lät er svepas med i bröllopsyran. För hur gärna man än frossar i bröllopsrapportering och hur mycket man än tjusas av kärlekssagan så måste man som liberal hålla huvudet kallt och inte glömma bort vad det kungliga glittret och grannlåten egentligen representerar. Monarkin är faktiskt ett statsskick som inte hör hemma i en modern liberal demokrati.

Vi liberaler tror på individen. Vi tror på ett samhälle där varje individ kan förverkliga sig själv efter sina egna förutsättningar. Samhället ska på olika sätt underlätta för dem som har det svårt. Och samhällets signaler måste vara tydliga: Du kan bli vad du vill, bara du anstränger dig.

Monarkin skickar ut motsatta signaler. Monarkin signalerar att det finns människor som är finare än andra, som är mer värda och som är utvalda att bli det ingen annan kan bli. Får att få Sveriges finaste jobb spelar det ingen roll hur mycket du anstränger dig; det enda som krävs är att du är född i rätt familj.

Folkpartiet är Sveriges liberala parti. Självklart borde vi vara emot ett statsskick som är så antiliberalt som monarkin. Folkpartiets nuvarande inställning - att monarkin ska behållas - borde skrotas till förmån för ett tydligt ställningstagande för republik. Alldeles säkert kommer Victorias och Daniels kärlek att vara lika förtrollande även i Republiken Sverige!

Detta är en insändare som jag skrivit tillsammans med Elin Andersson, Anne-Lie Elfvén och Rasmus Jonlund. Den publicerades i tidningen Nu den 22 juli 2010.

2010-07-14

Satans järnvägar

"Ett tåg på väg mellan landets två största städer blev i går stående i sex timmar i stekande sol, och kom fram först 13 timmar efter avgång. Då hade luftkonditioneringen gått sönder och fönstren gick inte att öppna. Desperata passagerare slog till slut sönder fönsterrutor. Temperaturen var då runt 60 grader i vagnarna."
I vilket u-land, i vilket årtionde inträffar detta, tänker du. Bangladesh? Kongo? Sovjet? Svaret finns mycket närmare, både i tid och rum.

Brännvin är också kultur

De senaste dagarna har medierna (bl.a. DN, SvD, Metro, Realtid) rapporterat att Skatteverket vill att biljettpriserna till datorfestivalen Dreamhack ska ha 25 procent moms. Detta har fått den moderate riksdagskandidaten Hanif Bali att gå i taket.

"Det är orimligt att dataspelsfestivalen Dreamhack skall betala full moms när andra kulturaktiviteter har reducerad moms. Dataspel är i dag en etablerad kulturform och förtjänar att behandlas som en sådan. Fakta och inte fördomar bör styra Skatteverkets bedömning", skriver han i en debattartikel i SvD, och drämmer sedan till med att "vi som spelar dataspel är diskriminerade".

Hanif Bali.

Fakta, och inte fördomar, borde styra Hanif Balis debattinlägg. Först ska man ha i åtanke vad som står i momslagen: 6 procent moms gäller för "tillträde till konserter, cirkus-, biograf-, teater-, opera- eller balettföreställningar eller andra jämförliga föreställningar". Det är alltså inte en generell moms på "kultur" utan på vissa särskilt definierade kulturformer.

Trots att Skatteverket, enligt Bali, jagar datorspelarna "med näbbar och klor" så tror jag inte att Skatteverket ifrågasätter att datorfestivaler är ett slags kultur. Däremot är det knappast den sortens kultur som lagstiftaren avsett, särskilt med tanke på att entréavgiften till Dreamhack inkluderar mer än bara tillträde, nämligen bl.a. sovplats och internetuppkoppling.

Kultur.

Sen kan man naturligtvis tycka, som Bali tycks göra, att allt som kan definieras som "kultur" borde omfattas av den lägre momssatsen.
Graffitikulturen måste främjas - sex procent moms på sprejburkar!
Varför diskriminera dryckeskultur? - Sex procent moms på brännvin!
Bakteriekultur är också kultur - sex procent moms på filmjölk!

Dessa exempel är naturligtvis tillspetsade. Men de, liksom Balis debattartikel, kan ändå illustrera de hopplösa gränsdragnings- och orätteviseproblem som alltid uppstår när politiker i all välmening vill främja vissa företeelser genom att skruva på momssatserna. Ofrånkomligen dyker det då upp ett antal särintressen som anser att just deras verksamhet visst är sådan som borde omfattas av den mer fördelaktiga momsen.

Själv skulle jag föredra att vi bara hade en momssats, men om det ska vara nödvändigt med flera ska undantagen vara så få som möjligt. Och någonstans måste gränsen gå mellan regel och undantag. Kammarrätten får nu avgöra om internetuppkoppling och sovplats på en datorfestival kan jämföras med en biljett till operan.

Läs även Hanif Balis blogg.

2010-07-11

Olyckskorparna kraxade i onödan

"No one died. No one was stabbed, no one was kidnapped and no one took a wrong turn into the clutches of a gang of garrotters."
Sydafrikanska Mail & Guardian gör bokslut över fotbolls-VM och den befarade brottsvågen mot fotbollsfans och turister.

Läs andra om fotbolls-VM, Sydafrika

Skilda världar

"[Bettencourts assistent Claire] Thibout [...] used to take out €50,000 in cash each week, to 'pay the doctors, hairdressers, minor staff etc, and politicians.'"
Senaste gången jag gick till bankomaten tog jag ut 200 kronor, vill jag minnas. L'Oréal-miljardären Liliane Bettencourt har uppenbarligen andra vanor. Economist, 10 juli 2010.

Ett varmare Folkparti

När min mormor och morfar flyttade till ålderdomshem så hade de tur. De fick ett varsitt rum nära varandra och slapp således leva åtskilda efter 63 års äktenskap.

Morfar och mormor hade tur.

Men alla har inte den turen. I våras berättade Aftonbladet om Gunnel och Arne i Eskilstuna, som kommunens byråkrater ville tvinga isär när de behövde flytta till ett vårdboende. Precis som min mormor och morfar har de varit gifta i 63 år.

I sitt Almedalstal berättade Jan Björklund, Folkpartiets partiledare, om Sune och Alice. Alice har blivit dement bor på ett särskilt äldreboende. Trots att Sune själv vill får han inte flytta till sin Alice, för han är för frisk. Han är välkommen att flytta till sin livskamrat när han själv blir dement.

Folkpartiet vill att gamla människor ska behöva slippa slåss mot kommunal byråkrati som vill skilja dem åt efter ett långt liv tillsammans. Därför vill vi införa en parboendegaranti, som innebär att båda makarna har rätt att bo tillsammans, om de själva vill.

Jag gillar att Jan Björklund lyfter fram de här frågorna. Det känns som att partiet fått lite slagsida mot "kravliberalismen" de senaste åren. Och även om ansvarsbiten är en självklarhet i liberalismen, så rymmer Folkpartiet mycket mer än läxor och ordning och reda. Folkpartiet är ett varmt parti.

Förslaget om parboendegaranti är ett utmärkt exempel på det. Andra exempel är våra ambitioner att stärka patienternas rättigheter i vården och förbättra vårdgarantin, så att fler får vård i tid. Självklart ska även vården präglas av valfrihet; det måste vara slut på vänsterns systembejakande politik. Människan är viktigare!

Folkpartiets hemsida finns mer information om våra idéer för vården och omsorgen.

Läs andra om parboendegaranti, äldreomsorg, omsorg, vårdpolitik

Pojken med guldbyxorna 2.0

När jag var liten fanns ett barnprogram som hette Pojken med guldbyxorna. Varje gång pojken, som spelades av Harald Hamrell (sedermera bl.a. Beck-regissör), stack ner handen i sina byxfickor fick han upp ytterligare en sedel. Guldbyxorna tycktes outtömliga.

Originalet.

Serien spelades in i mitten av 1970-talet, och nu är det dags för en nyuppsättning - denna gång i regi av Vänsterpartiet. Huvudrollen spelas av Lars Ohly.
För hur ska man annars tolka det tal som V-ledaren höll i Almedalen i måndags? Vänsterpartiet, som ironiskt nog kallar sig "välfärdspartiet", tycks nämligen ha hur mycket pengar som helst att spendera: De vill ha gratis kollektivtrafik, studiemedlen ska höjas, alla som vill ska få jobba heltid. Vänsterpartiet vill "stimulera" byggandet av 40 000 nya bostäder, tandvård och hemtjänst ska bli billigare och privata entreprenörer i välfärden ska rensas ut.

Kopian.

Det är nog lätt att vara politiker när man tror sig ha så djupa fickor. Men, Lars Ohly: Pojken med guldbyxorna var bara på låtsas! I verkligheten finns inga guldbyxor.

Däremot finns det väldigt många svenskar som arbetar hårt och betalar in mycket skattepengar till statskassan. De har rätt att förvänta sig att vi politiker hanterar de pengarna ansvarsfullt. Vänsterns hejdlösa strösslande med skattepengar är inte seriöst. Till råga på allt vill de kasta ut privata företagare ur vården, och därmed försämra förutsättningarna för smartare lösningar och effektivare användning av resurserna. Det är riktigt dålig politik.

Om Lars Ohlys Almedalstal var första akten i Pojken med guldbyxorna 2.0, så hoppas jag att det inte blir någon fortsättning. Den 19 september kan du se till att ridån går ner för gott framför näsan på Lars Ohly.

Läs mer om Vänsterpartiet, Lars Ohly, Almedalen, välfärd, Pojken med guldbyxorna

2010-07-10

Visset förslag från Miljöpartiet

I dag har Miljöpartiet lagt fram sin stadspolitik. "En grönare stad är en roligare stad" skriver partiet i sin promemoria. Ett sätt att uppnå visionen om gröna och roliga städer är tydligen att införa ett femårigt moratorium för nybyggnad av externa köpcentrum. Tanken är väl ungefär att om det inte byggs några köpcentrum så stannar butikerna kvar i stan och så slipper människor åka så långt för att handla. (Tanken att externa köpcentrum utarmar stadskärnor är dock en myt, vilket Aftonbladet redogör för.)

Riktigt, riktigt visset.

Målgruppen för detta förslag är möjligtvis välbärgade innerstadsbor som handlar sin mat på Cajsa Warg och vars enda fyrhjuliga fordon är en barnvagn. Men de är ju också samma människor som påverkas minst av externa köpcentrum.

För andra människor ser det annorlunda ut. De uppskattar handelsplatser där butikerna är större, priserna lägre och där det finns parkeringsplatser. Köpcentrumen gör det möjligt för människor att storhandla på relativt kort tid, eftersom de olika stormarknaderna finns koncentrerade på samma ställe. Jag ska medge att jag personligen inte är ett fan av externa köpcentrum, men jag förstår poängen med dem. Man spar pengar och man spar tid. Köpcentrumen gör vardagen lite enklare för människor, kort sagt.

Miljöpartiet vill nu stoppa nya köpcentrum genom ett femårigt förbud. Partiets driver alltså en politik som kommer göra vardagen dyrare och krångligare för vanliga människor. Men en annan värld är möjlig. Den 19 september bestämmer du.

Läs andra om Miljöpartiet

Läs även:
Peter Andersson: Almedalen, Lördag, Miljöpartiet, Maria och Peter
Per Ankersjö: Miljöpartiet de oliberala
Carina Boberg: Köpcentrum/cityhandel
Adam Cwejman: Planekonomerna de gröna
Rasmus Jonlund: Liberal kompass till externa köpcentrum?
Christer Jonsson: Miljöovänliga partiet
Jonas Pettersson: MP fortsätter kriget mot medelklassen
Thomas Rydfeldt: Almedalen: Pengabrännare, bilfientliga och Littorin.
Helen Törnqvist: Stormarknadsförbud eller miljöbilar - ditt val
Hans Åberg: Miljöpartiets medel mot medelklassen

Miljöpartiet de (inte så) gröna

"Det finns ett problem som gör att jag svårligen kan se Miljöpartiet som ett alternativ. Och det har inte så mycket att göra med att, som många säger, en röst på Maria Wetterstrand är en röst på Lars Ohly och Mona Sahlin. Utan att en röst på Maria Wetterstrand ju faktiskt är en röst på Miljöpartiet."
I en av den gångna Almedalsveckans intressantaste debatter redogör liberale debattören Johan Norberg för varför Miljöpartiet och Maria Wetterstrand inte riktigt förtjänar sin stjärnstatus. Debatten kan ses på Bambuser: Neo i Almedalen: Norbergs vs Wetterstrand. (Den som till äventyrs inte vill njuta av Johan Ingerös nuna kan spola fram 20 minuter, för där börjar själva debatten.)

Läs andra om Johan Norberg, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, liberalism, Neo, Magasinet Neo, Almedalen, Johan Ingerö

Läs även
Per Altenberg: Norberg vs. Wetterstrand i Almedalen
Johan Norberg: Wetterstranddebatten - mina reflektioner
Mattias Svensson: Årets politiska samtal

2010-07-07

Hellre lägre moms än fler undantag

I sitt Almedalstal i söndags var Fredrik Reinfeldt tydlig med att några nya skattesänkningar inte är aktuellt; ett grepp, förstås, för att tackla dem som är oroliga för att skattesänkningar äventyrar de stabila statsfinanserna.

Idag har Maud Olofssons Centerpartiet lanserat ett förslag som handlar om just sänkta skatter, närmare bestämt en halverad moms för restaurang- och frisörtjänster. Därmed kommer priset på en lunch att sjunka med cirka åtta kronor, har Centerpartiet räknat ut.

Syftet med den föreslagna momssänkningen är att skapa nya (eller kanske snarare fler vita?) jobb i restaurang- och frisörbranschen. Själv måste jag säga att jag är tveksam till om förslaget får önskad effekt. Kommer folk klippa sig oftare för att en klippning kostar 270 i stället för 300 kronor? Kommer frisörerna bli mindre benägna att göra svarta klipp?

Rent generellt är jag skeptisk till när politiker vill sjabbla alltför mycket med olika momssatser. I förlängningen tror jag en förenkling och en upprensning bland alla undantag i momslagen vore ett bättre sätt att stödja företagen. Och, varför inte, en generell sänkning av momsen (som föreslogs i en utredning för ett par år sedan)?

För lite energi i hjärnan?

Vad händer med vården efter valet? Den frågan ställdes under en debatt mellan Alliansen och vänsteroppositionen igår.

Under debatten blev det tydligt hur alternativen i vården ser ut. Alliansen står för upp för varje individs rätt att välja - t.ex. så att en person som behöver hemtjänst kan välja utförare utifrån sina egna önskemål, kanske ett företag med viss språklig eller kulturell kompetens.

För vänstern, däremot, tycks det viktigaste vara att försvara systemet; Ingrid Lennerwald (S) fnyste åt tanken på att en 85-åring skulle kunna välja hemtjänst själv. (Exakt vid vilken ålder man blir för gammal för att kunna fatta egna beslut och göra egna val gick hon dock inte in på.)

Mycket riktigt blev vänsterkoalitionen svaret skyldig när de fick frågan om de ville avskaffa lagen om valfrihet i vården (LOV).

En konsekvens av att välfärden får fler utförare, förutom kommuner och landsting, är att det kan uppstå vinster i de företag som utför vården. För mig som liberal är detta inte ett problem. Snarare är det självklart att den entreprenör som satsar pengar och kraft i att starta ett vårdföretag ska kunna göra en vinst om hon eller han lyckas utföra vården på ett sätt som är mer kostnadseffektivt.

Bortsett från huvudsyftet, att öka människors frihet att bestämma själva, är ju en poäng med konkurrensutsättning att den leder till effektiviseringar och nya, smarta lösningar. Något som även den offentliga verksamheten kan dra nytta av. Att det uppstår vinster i den verksamhet som jobbar effektivt och nytänkande är därmed inget problem, utan i regel ett gott tecken.

För vänstern är detta emellertid ett rött skynke. I sitt Almedalstal (till vilket det finns anledning att återkomma) sade Lars Ohly att Vänsterpartiet föresatt sig att "skapa världens bästa välfärd utan privata vinster". Bort med privata vårdföretagare, alltså.

Om nu vänstern är så emot att privata företag gör vinster i vården så undrar man: Varför gäller detta bara vårdföretagen? Borde inte samma princip gälla andra företag i välfärden som också gör vinster? Städföretaget som städar på sjukhuset. Medicinteknikföretaget som levererar röntgenapparaten? Läkemedelsföretaget som tillverkar medicinerna?

Just den frågan fick Elina Linna, Vänsterpartiets deltagare i gårdagens vårddebatt. Hon kunde dock inte förklara hur Vänsterpartiet tänker. "Jag har för lite energi i hjärnan just nu", blev svaret.

För lite energi i hjärnan. Ja, det tycks vara en vanlig åkomma inom vänstern. Oppositionen behöver uppenbarligen vila upp sig i fyra år till. Den 19 september kan vi ge dem chansen.

Läs andra om vårdpolitik, valfrihet