2009-11-18

Inifrån Skatteverket, del 232

Med anledning av den nyligen timade "löneläckan" inom Skatteverket i Stockholm (se del 230 och del 231) så har jag funderat lite över Skatteverkets hantering av den här situationen.

Tydligen har kommunikationsavdelningen skickat ut ett meddelande till cheferna, där man dels påtalat att det förekommit ett sakfel på "en blogg", dels klarlagt omständigheterna kring hur läckan uppkom.

Av någon anledning valde man alltså att bara skicka ut det här meddelandet till cheferna, i stället för att till exempel publicera informationen på intranätet. Detta trots att man knappast kan ha varit omedveten om att löneläckan är superhett stoff på ryktes- och skvallerfronten.

Det är lätt att få intrycket att strategin från Skatteverkets kommunikationsavdelning gick ut på att hålla cheferna informerade i fall de skulle få frågor, men i övrigt försöka lägga locket på. Det här kan förstås vara en felaktig slutsats av mig, men det kan i så fall få tjäna som exempel på hur lätt det är att medarbetare får missuppfattningar och drar felaktiga slutsatser när informationsflödet inte fungerar som det borde.

Inom Skatteverket brukar vi begära att företagen och medborgarna ska ha tillgodogjort sig åtminstone den skatteinformation som finns i våra broschyrer. Man ska liksom inte kunna skylla på att man "inte kunde reglerna" när det går att läsa om dem i broschyren.

Kanske skulle vi ställa samma krav internt? Krisberedskapsmyndigheten (numera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har tagit fram en praktisk liten broschyr som heter Grunder i kriskommunikation. Där står det bland annat så här:
Vid en kris är det om möjligt än viktigare – och svårare – att arbeta med öppenhet som ledord. [...] En sluten organisation väcker otvetydigt misstankar om dålig krishantering, dåligt genomfört arbete etc.
Men men. Vad vet väl en enkel handläggare om så här stora saker? Jag går och lägger mig.

6 kommentarer:

Anonym sa...

påminner mig om Pär Lantman,s beskrivinig av LIS. vilket skämt.

Anonym sa...

Äsch, såna här klanterier ser vi ju hela tiden.
Välkommen till Skatteverket, Jesper!

Anonym sa...

Haha, ja det e ju hyfsat pinsamt o väcker tyvärr alldeles för många minnen med liknande innehåll från den svunna perioden i mitt liv då jag arbetade vid verket. Kanske var chefen släkt eller gift med aktuell medarbetare? Minns att det var rätt vanligt vid verket. Fanns även ovanligt goda doser av nepotism.

Du funderar inte på att göra en liten enklare släktforskning av verkets medarbetare? Många är dom som gjort karriär den vägen inom verket.

Tillbaka till ämnet. Belyser inte detta huruvida det är högt i tak eller inte vid verket? Att man direkt går ut och dementerar det inträffade menar jag?

Saknar inte vistelsen inom verket en sekund.

Anonym sa...

Synd att du ska sluta på verket. För en som redan har slutat, har din blogg gett en fortsatt daglig inblick i vad som händer i Fatburen. Skrivet på lätt sätt och med glimten i ögat. Därför var det lite trist att se hur du i inlägg 231 försökte slingra dig ur vad du skrev i inlägg 230 "Chefen efterkom medarbetarens begäran...". Nå, även solen har sina fläckar.

Anonym sa...

Sluta? Skall inte du bli vår nya GD?

Jesper Svensson sa...

Anonym 18:58 - Den låga takhöjden inom verket får jag vittnesmål om hela tiden. Senast idag fick jag veta att en kollega blivit tillsagd att inte prata för mycket när kollegan skulle diskutera ett ärende med sin chef. Motiveringen var "med tanke på din karriär".

Att på något sätt märka ut sig anses tydligen vara hämmande för eventuella karriärmöjligheter inom verket. Det kanske är en förklaring till varför en högre chef inom Skatteverket i regel har karisma som en gråsten.

Anonym 12:23 - Slutat? Det känner jag inte till. Och på vilket vis menar du att jag försökt slingra mig?

I övrigt: Tack för de vänliga orden.

Anonym 19:34 - Jo, jag hade ju tänkt det. Jag har således inga som helst planer på att sluta.