2009-11-01

Inifrån Skatteverket, del 225

Mitt förra blogginlägg (del 224) har renderat en del kommentarer kring huruvida jag numera förstört mina möjligheter att göra karriär inom statsförvaltningen i allmänhet och Skatteverket i synnerhet. Jag vet inte om kommentarerna är skrivna av omtänktsamhet eller illvilja. Det må vara egalt; jag tänkte ändå utveckla mig något om de här sakerna.

Först och främst: Anledningen till att jag över huvud taget skriver om företeelser inifrån Skatteverket är att Skatteverket är en statlig myndighet där alla svenskar, i egenskap av såväl "kunder" som "delägare", har en berättigad anledning att ta del av det som försiggår inom myndigheten.

Av samma anledning skulle jag inte skriva den här typen av blogginlägg om jag jobbade på ett privat företag. Ett företags inre liv är en angelägenhet som enbart rör företagets ägare, ledning, medarbetare och - i viss mån - kunder.

En hel del av de inlägg jag skrivit har innehållit kritik mot Skatteverkets ledning. Ibland har jag varit raljant och kanske tagit i mer än nödvändigt. Möjligen har detta inneburit att jag blivit persona non grata på sina håll och att mina eventuella chanser till något slags karriär inom Skatteverket beskurits eller helt raderats.

Det vore inte orimligt om detta "möjligen" oroade mig. Men det gör det inte. Min drivkraft är nämligen inte en karriär på Skatteverket. Det innebär inte att jag inte kan tänka mig en sådan karriär, för det kan jag. Men den karriären är underordnad mitt behov av att kunna uttrycka mig fritt om det jag tycker att jag ska kunna uttrycka mig fritt om. Man får naturligtvis tycka att detta är naivt, pretentiöst, fånigt eller bara dumt. Men sådan är jag.

Slut. Frågor?

11 kommentarer:

Silas sa...

Eh... Hur skulle det kunna vara illvilja att varna för negativa konsekvenser? Inte från min sida i alla fall.

Jag sympatiserar med dina skäl till att skriva om myndigheten, men är alltså inte tillräckligt altruistiskt lagd för att göra det själv.

Andreas sa...

Den största frågan till allt detta borde vara, varför ser man oftast att kritik ges anonymt eller inte alls?

Svar 1 - Det finns bevis för att kritik av sin arbetsgivare leder till betydligt sämre karriär och/eller uppsägning.

Svar 2 - Det handlar det om den "svenska mentaliteten", en feghet för konflikter? Varför läggs annars klagomål i form av anonyma lappar i grannars brevinkast? Anonyma anslag i tvättstugor etc.?

Tills jag ser faktiska bevis (mer än enstaka som mer kan vara slump eller bero på andra omständigheter), är min uppfattning att anonym kritik (eller brist på kritik) beror på en FARHÅGA om svar 1 i kombination med svar 2.

Magnus sa...

Nu har jag inte Facebook-funktionen "Like this" men ungefär så var väl min spontana reaktion, nothing more, nothing less.

Anonym sa...

Keep it up, Jesper! Som fd SKV-anställd är det hög igenkänningsfaktor - träffsäkert och roligt!

Trots att det kan vara lågt i tak på verket - och att bloggen säkert retar någon småpåve - så tror jag inte att du sabbar några karriärutsikter genom den här bloggen.

Om inte annnat är det väl bara att byta till någon av revisionsbyråerna?

Anonym sa...

Ja men det är ju det han inte vill - han vill ju vara kvar på SKV. Hade han velat byta till en karriär annorstädes hade väl inte Jespers argumentation varit ologisk och osammanhängande.

Anonym sa...

Karriär inom HK låter inte direkt intressant. Vem vill jobba där man tydligen inte får framföra kritik eller någon intresserar sig för förslag från verksamheten. I solna är man baraom det är bortaderby.

Bitchen på SKV sa...

Precis som du Jesper är jag helt körd i min karriär, Christina Gellerbrant har själv klargjort det. Jag har också insett att jag måste byta jobb, men efter 17 år på SKV är min ekonomexamen gammal och självförtroende helt kört i botten. Har i lönesamtal idag fått höra att jag är vresig mot chefer, kollegor och KUNDER. Gissa om jag tänker odla den sidan, jag ska bli bitchen på SKV. Tro inte att jag är bitter, inte jag inte.

Anonym sa...

Man ska vara snäll, glad och mycke sexig mot sina chefer.

Anonym sa...

Ja den här diskussionen klargjorde inte Jespers ställning i frågan - kanske är han helt ointresserad av chefskarriären (vilket är helt ok att vara) och då kan man naturligtvis odla rövfläsket i de grå korridorerna i Fatburen. Och gillar man inte det borde han nog fundera på att byta arbetsgivare, eftersom det ju inte kan vara givande (han har iaf inte verkat särskilt nöjd i de 225 tidigare blogginläggen om Skatteverket) att just sitta och bli en grå, trist byråkrat med taskig löneutveckling.

Bitchen på SKV sa...

Fy hemska tanke, visserligen har jag haft mer än en lesbisk relation men tanken på att vara sexig mot den skatan får mig allvarligt att fundera på att gå i kloster. Jag har fullt upp bara att vara snäll och glad.

Jesper Svensson sa...

Anonym 17:15 - Jag tycker jag uttryckte mig rätt tydligt. Men jag kan ta det en gång till. Min drivkraft är inte en karriär på Skatteverket. Det innebär emellertid inte att jag inte kan tänka mig en sådan karriär, om tillfälle skulle yppa sig.

Som sakupplysning kan tilläggas att chefskarriären inte är (eller åtminstone inte borde vara) den enda karriärvägen på Skatteverket. Många är ointresserade av chefskarriären, men intresserade av en materiell karriär. Eller vice versa.

Det är riktigt att jag i en del av blogginläggen är kritisk mot en del saker på Skatteverket. Och skulle en dag det negativa väga över, ja då byter jag såklart jobb.