2009-10-02

Vem tjänar på löneökningarna?

"Om jag inte hittar jobb i Stockholm söker jag mig förmodligen tillbaka till London. Där har de lite annorlunda anställningsvillkor vilket föder en del nya möjligheter."
Så säger nyexaminerade designstudenten Johan Ström i SvD:s artikel om ungdomsarbetslösheten.

Han sätter fingret på en av den svenska arbetsmarknadens ömmaste punkter - de höga inträdeströsklarna. Vilka naturligtvis hänger samman med att det är så svårt för företagen att säga upp personal som inte sköter sig. Självklart blir de då mindre benägna att anställa.

På tal om anställda så är det nu dags för omförhandlingar av kollektivavtalen. Arbetsgivarna vill ha så lite centrala bestämmelser som möjligt, men facken vill annorlunda. Utgångspunkten är att alla ska ha höjda löner.

Samtidigt tapetserar fackförbundet Handels för närvarande tunnelbanan med affischer som basunerar ut budskapet att löneökningar inte kommer automatiskt. Men det är ju precis det som kollektivavtalen gör. Oavsett om du har gjort ett bra jobb eller inte så kommer löneökningen - automatiskt.

Jo, lönehöjningen kommer automatiskt. Det är det som är problemet.

Det gynnar förstås alla som gillar att ligga på latsidan. Andra borde fundera på vilka som egentligen tjänar på fackets syn på människan och arbetet.

19 kommentarer:

Fastighetskatten sa...

Dessutom bidrar löneökningarna till att vidga klyftorna i samhället, på samma sätt som jobbskatteavdraget: de som jobbar får mer medan de som inte jobbar blir utan. Således kan man säga att automatiska löneökningar är en straffavgift på pensioner som facket infört. Eller hur?

Jesper Svensson sa...

Ja det har du rätt i. Löneökningar är ett hån mot alla pensionärer, arbetslösa och svaga i samhället rent allmänt. De borde naturligtvis avskaffas helt.

Anonym sa...

Vad är det för fel på att vidga klyftor? Motsatsen är ju att alla får samma utfall, oavsett egen insats och ansträngning. På Kuba har gatsopare samma lön som läkare. Är det dit vi ska sträva?

Fastighetskatten sa...

@ Anonym 21:47
Jag misstänker att Jesper är ironisk och är rätt så säker på att jag också är det.

Anonym sa...

Jag jobbar på Verksamhetsstöd och kan konstatera att det inte går att framföra konstruktiv kritik, utan att det får tråkiga konsekvenser för ens egen personliga utveckling. Det går som sagt att missköta sig på alla möjliga sätt, utan att få sparken, men om man vädrar sin åsikt, så ligger man illa till. Jag är chef och jag har fått uppleva att jag bör hålla inne med mina åsikter, vilket gör mig frustrerad. Jag tycker att ledarskapet på åtminstone Verksamhetsstöd är bristfälligt. Det finns inga tydliga mål och generellt hanterar man personalfrågor riktigt illa. Det finns rapporter som påpekar brister i ledarskapet, men dessa ligger förmodligen i en byrålåda, för dessa vill man helst inte veta av.

Jesper Svensson sa...

Anonym 21:47 - Precis som Fastighetskatten skrev så var jag ironisk. Vi ska självfallet inte sträva efter att få det som på Kuba - att utbilda sig och jobba hårt ska såklart löna sig.

Anonym 09:00 - Ah, så det är alltså locket på som gäller på VE när det kommer till konstruktiv kritik? Inte konstigt att så många projekt går åt skogen då. Att det är skattebetalarna som för pröjsa för prestigetänkandet behöver man väl knappt påminna om...

Anonym sa...

Kollekvitavtalen i sig ger ingen automatisk rätt till högre lön. De kollektivavtal som finns på det statliga området reglerar inte ens lägsta lön vid anställning. Ingångslönen är en förhandlingsfråga mellan den som ska anställas och arbetsgivaren. När du är anställd kan du bi utan löneförhöjning. HUr ser ett bra lönesättningssystem ut enigt din uppfattning?

Jesper Svensson sa...

Anonym 11:23 - Nej det är klart inte kollektivavtalen i sig som ger automatiska löneökningar, det är innehållet i dem. Och det är ju precis det som de ifrågavarande facken propagerar för. "Det ska vara löneökningar till alla", säger Per Bardh i SvD-artikeln ovan. LO-facken skickar därmed väldigt konstiga signaler.

Huvudprincipen i ett bra lönesättningssystem måste vara lön efter prestation. Den principen är införd i en del kollektivavtalsområden. Men på andra håll odlar facket uppenbarligen fortfarande kollektivistiskt ogräs.

Mathias Westerberg sa...

Att alla skall ha rätt till en löneökning kan man ju diskutera. Jag delar er uppfattning att lönen skall sättas efter prestation och inget annat. Dock får ni inte glömma att det i "normala fall" finns en viss inflation i detta land. Det innebär att om inte samtliga arbetstagare får en löneökning så kommer de "lågpresterande" att halka efter (dvs. i praktiken få sänkta löner / köpkraft). Detta tycker jag är fel och därför tycker jag det är viktigt att det finns centrala överenskommelser som reglerar en minsta löneökningsnivå till alla inom det aktuella kollektivavtalsområdet. När denna summa väl är utdelad så skall resten av kakan självklart fördelas till de som presterat och inget annat ...

Jesper Svensson sa...

Mathias - Bakom det där resonemanget lurar något slags uppfattning att "lågpresterare" alltid är lågpresterare. En av poängerna med en prestationsbaserad lönesättning är ju att den som presterat dåligt under året ska ta sig i kragen och göra bättre nästa år (om han/hon nu är intresserad av en bättre löneutveckling). Och om personalens löner ska vara inflationsskyddade så borde väl rimligen företagens vinster också vara det. Eller?

Jag tror att man uppnår bäst och rättvisast lönebildning genom att undvika alltför mycket styrning via centrala kollektivavtal och i stället låta lönebildningen ske så lokalt och företagsnära som möjligt.

För övrigt - grattis till giftermålet. Vet att det var ett tag sen, men bättre sent än aldrig ;-)

Mathias Westerberg sa...

Tack ... det var kul som bara den att gifta sig .. :) En riktigt najs fest blev det också .. :)

Köper inte riktigt ditt resonemang kring att företagens vinster isåfall också skulle vara inflationsskyddade. Om du startar ett företag gör du det med en medvetenhet om de risker du tar. Hela poängen med att vara arbetetagare är att du skall slippa ta den risken och då skall du inte bli straffad p.g.a. inflationen tycker jag ...

Nåja, vi är i alla fall överens om att lönen skall sättas utifrån prestation men åsikterna går (kanske inte så förvånande) isär gällande rätt till en viss löneökning till alla arbetstagare inom ett kollektivavtalsområde.

För övrigt så tycker jag att om någon presterar så dåligt så att arbetsgivaren inte vill ge denna individ någon löneökning så bör den arbetsgivaren säga upp personen p.g.a. personliga skäl.

Ha det gott !!!

Jesper Svensson sa...

Mathias - Att företagens vinster skulle vara inflationsskyddade var naturligtvis inte allvarligt menat. Men tänk att vi har två företag i samma bransch. Företag 1 går jättebra och företag 2 går jättedåligt. Är det då rimligt att företag 1 ska tvingas ge ut lika höga minimilöneökningar som företag 2? Jag tycker liksom inte det. Det är ju i och för sig trist för de som jobbar på företag 1, men då har de ju alternativet att byta jobb.

När det gäller uppsägningssituationen håller jag med dig. Men hur lätt är det, liksom? Men Unionen kanske driver frågan att göra det lättare att säga upp av personliga skäl? I så fall har jag missat det.

Mathias Westerberg sa...

Gällande företag 1 och 2 där det ena går bra och det andra mindre bra så är mitt svar att det företag som går mindre bra skall och får säga upp personal p.g.a. arbetsbrist för att kunna se till att ge löneökningar till alla.

Uppsägningar p.g.a. arbetsbrist är väl inte den enklaste vägen för ett företag att gå och Unionen gör det säkert inte lättare (är ju liksom inte vår uppgift). Men att påstå att det är svårt att säga upp p.g.a. personliga skäl när en individ underpresterar är det inte. Det är bara en fråga om pengar ... :)

Ps. När skall du kandidera till en riksdagsplats för FP ? Får man se dig på en valsedel nästa år tro ?

Jesper Svensson sa...

Mathias - Problemet med din lösning för är ju att om företaget ska säga upp pga. arbetsbrist så ställer den omhuldade sist in-först ut-principen och ställer till det. I verkligheten ser det kanske inte ut så att det alltid är den sist anställde som presterar sämst. Det kan mycket väl vara tvärtom, och då skulle företaget tvingas säga upp kanske sina mest produktiva medarbetare och låta de lågpresterande vara kvar. Bra lösning? Knappast.

Och varför ska ett företag behöva betala pengar för att behöva bli av med någon som inte har gjort sitt jobb? Det är ju så absurt att man får frispel.

Haha... Vi tar kommunpolitiken först, sen får vi se ;-)

Mathias Westerberg sa...

Sist in först ut OM ARBETSTAGAREN har TILLRÄCKLIGA KVALIFIKATIONER !!!! Glöm inte det i LAS ... :) Det är VÄLDIGT få förhandlingar som slutar i att den som är sist in blir den som är först ut.

Jesper Svensson sa...

Mathias - Ja men nu pratar vi ju inte om kvalifikationer utan om prestationer. Den lågpresterande först in-medarbetaren kan ju ha identiska kvalifikationer som den högpresterande sist in-medarbetaren, eller hur?

Mathias Westerberg sa...

Sist in först ut gäller ju inte när det handlar om personliga skäl. Om arbetsgivaren väljer arbetsbrist som grund för uppsägning så ger jag mig F-N på att den arbetsgivaren kommer att hitta kvalifikationer hos den högpresterande som den lågpresterande inte har och på så sätt lösa turordningsfrågan. Det är LÄTT att säga upp i Sverige ... TRO MIG !!!

:)

Jesper Svensson sa...

Mathias - Fast jag kan ändå tycka att arbetsgivaren inte borde behöva konstruera kvalifikationskrav utifrån vem som ska få behålla jobbet. Varför ska man inte få säga upp den som presterar sämst, helt enkelt? Det borde vara LÄTTARE att säga upp i Sverige.

Mathias Westerberg sa...

Det är tillräckligt lätt att säga upp folk i Sverige. Jag ser ju hur det fungerar varje dag i praktiken. Nåja, vi har olika uppfattning i frågan men tack för en bra debatt !