2009-10-27

Inifrån Skatteverket, del 222

Nu är hösten här och i vanlig ordning är det dags för lönerevision på Skatteverket. För att medarbetarna ska få en chans att förstå myndighetens lönepolitik så har man tagit fram ett antal dokument; det är kollektivavtalen Skatteverket - Saco-S och Skatteverket - OFR/S, det är medarbetarpolicyn, Underlag för individuell bedömning av lön, en vägledning för lönekriterier, ett inriktningsdokument för lönerevisionen 2010-01-01, dokumenten Utgångspunker för lönerevisionen 2010 och Löneöversyn per den 1 januari 2010. Dessutom bokstavskombinationerna RALS och VP och, som krydda på alltihopa, Skatteverkets mantra OPH.

Much ado about nothing, kan man tycka; en lönerevision på Skatteverket brukar inte direkt vara någon klang och jubelföreställning. Snarare förefaller det som att den stora mängden producerade dokument står i omvänd proportion till antalet lönekronor som finns att fördela till medarbetarna.

Till spelets regler hör också att arbetsgivaren inför varje lönerevision utövar psykologisk krigföring gentemot medarbetarna. Således brukar det från chefshåll tas varje tillfälle i akt att oja sig över hur dålig myndighetens budget är och hur lite pengar det finns och hur besvärligt allting är. Att vi befinner oss på sluttampen av ett treårigt avtal och att treprocentiga snittlöneökningar redan finns budgeterade, det tycks inte lika angeläget att berätta.


Lönerevision på Skatteverket ger inte upphov till mycket klang och jubel. Vi får trösta oss med Roy Andersson.

Från centralt håll ges eldunderstöd i den digra luntan av lönepolitiska dokument. I Utgångspunkter för lönerevisionen 2010 påstås till exempel att Skatteverkets personalomsättning inte är hög. För de första åtta månaderna 2009 är den på 4,9 procent inklusive pensionsavgångar. Andelen avgångar av andra orsaker än pension stannar på 2,5 procent.

Syftet med den här argumentationen är naturligtvis att desarmera flyttvapnet; vi ska minsann inte tro att hot om jobbyte biter på arbetsgivaren. Skatteverket är en stor organisation. Antalet medarbetare är runt tio tusen; medelåldern är hög, många är icke-akademiker och många är placerade på mindre orter. Vilket ofrånkomligen leder till att den här sortens snittstatistik över hela verkets personal inte är så himla relevant.

För att få lite mer verklighetsnära statistik så kontaktade jag personalavdelningen på Skatteverket här i Stockholm. Jag frågade hur personalrörligheten för personer födda 1975-1985 sett ut under de senaste åren. Svaret jag fick var uppseendeväckande - av de 199 personer som anställts under åren 2006-2008 så har, från 1 januari fram till idag, 45 personer slutat. 45 personer! Det är 22,6 procent - mitt i en brinnande lågkonjunktur, dessutom. (Sen tillkommer antagligen alla de som är tjänstlediga för studier och tingstjänstgöring, och som inte har minsta avsikt att återvända till Skatteverket om de inte måste.)

Vad det här betyder för Skatteverket på lång sikt överlåter jag till personalstaben att bekymra sig över. Men det är lätt att förstå att huvudkontoret trivs bättre med siffran 2,5 procent.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Fast ni är, ursäkta uttrycket, utbytbara.

Det som är mer prioriterat och som GD följs upp kring är budgethållning. Det andra, dvs personalomsättning på ett kontor i stockholm, är inte direkt det man lägger ner någon energi på att dividera.

Men om det är så bedrövligt - varför slutar Du inte?

Jesper Svensson sa...

Förvisso. Men man måste väl utgå ifrån att Skatteverket också följs upp på huruvida man sköter sitt uppdrag. Och då behövs det, såvitt jag förstår, personal som utför vissa arbetsuppgifter. Även om personalen är utbytbar så kostar en återrekrytering i produktionstapp och kompetensförlust. Det borde alltså finnas ett visst incitament även för SKV att bibehålla duktiga medarbetare.

Om det hade varit så bedrövligt så hade jag slutat.

Silas sa...

@Anonym

Det där är så oerhört svagt argumenterat. Självklart är vi alla utbytbara på våra respektive arbetsplatser. Du med. Några undantag finns förstås, enmansföretagare och verkliga nyckelpersoner - men annars kan alla bytas ut.

Men om det både blir massiva tapp av erfaren personal och dessutom stora avgångar från de senaste årens rekryteringar - och som Jesper understryker i en lågkonjunktur då har arbetsgivaren problem. Och förstås de som är kvar på arbetsplatsen och ska klara lasset själva.

Om det nu vore helt ointressant med hur många som stannar eller slutar, varför skulle då arbetsgivaren bemöda sig om att ta fram statistik kring detta? Och varför gör man annars årligen mätningar över vilka som är de populäraste arbetsplatserna skiktat på statliga och privata arbetsgiare?

Skatteverket har en massa orealistiska ambitioner, som t.ex. att vara det bästa Skatteverket inom OECD, och att slå övriga svenska myndigheter på fingrarna och vara bäst. Personalflykt är nog inte vägen dit tror jag, och har man i vanlig ordning tagit fram missvisande statistik kring detta så är det lovvärt att detta avslöjas.

Anonym sa...

Jag drar så fort jag får möjlighet. Fy för maratonsittningar i kontorsstödet och kassaregisterkontrollerna som är vårens giv för "års" på Skatteverket i Stockholm.

Hur kan ledningen vara så naiv och på allvar tro att personer med 3-5 års högskoleutbildning tänker utföra detta skitgöra?

Varför inte outsourca kassaregisterkontrollen till Samhall?

Utveclingen av arbetsuppgifterna påminner om kräftgång!

Anonym sa...

Tyvärr är det nog så att ledningen anser att personalen är utbytbar.

Det enda som verkar betyda något är kvantitet - dvs antal granskade deklarationer per anställd eller väntetid i overflowen. Vilken kvalitet granskningen - eller den materiella kunskapsnivån hos handläggarna - håller verkar de bry sig mindre om.

Att samtidigt torgföra ambitionen att vara bästa skattemyndighet i OECD blir därför helt orealistiskt.

Att ta bort alla karriärvägar för materiell utveckling, såsom RKP-uppdraget, borde väl vara spiken i kistan för alla som inte vill bli sektionschefer eller sitta kvar i handläggarträsket resten av sin karriär?

Jesper Svensson sa...

Anonym 22:45 - Du uttrycker det hårt men i princip ligger det definitivt mycket i det du säger.

Anonym 22:59 - När det gäller utsikterna till en långsiktig karriär på Skatteverket så håller jag med dig i att man varit rätt duktig på att ta bort sånt som verkar lockande. Nu känns det mesta som ett grått töcken. Frågan är hur stor del av sitt arbetsliv man vill tillbringa i ett sådant...

Rune sa...

Från min tid som FA-revision i slutet av 1990-talet minns jag hur jag förde regelbunden statistik över avgångarna på den dåvarande Avdelning region i Stockholm.

Under en period av 16 månader slutade netto 40 procent av skatterevisorerna, dvs. det tillfördes naturligtvis aspiranter men det var huvudsakligen de erfarna som slutade. Det reella kunskapstappet var således betydligt högre än dessa 40 procent.

Jag påpekade naturligtvis detta för min dåvarande chef eftersom det naturligtvis också den gången förekom kritik mot Stockholm för låg revisionsfrekevens.
Naturligtvis hade jag också en lösning, men lösningen kostade pengar.

Så gick det som det gick och numera har verket en inriktning mot korta, snabba revisioner.

Dessa kallades tidigare inte för revisioner eftersom de frågor dessa skulle lösa sköttes skrivbordsvägen eftersom man alltid skulle använda den mest effektiva kontrollformen.

Finns det möjligtvis något samband mellan stora avgångar och stor kompetensförslust (i Stockholm) och utarmning av viss verksamhet och därmed låga löner?

Rune Andersson

Jesper Svensson sa...

Rune - Det där var ju helt fantastiskt! Om kompetensen inte räcker till för omfattande revisioner så sänker man ambitionsnivån och känner sig jätteeffektiv. Otroligt.

Anonym sa...

Bra statistik Jesper, känner mig även stolt över att vara en av de 45 som slutat.

Anonym sa...

Jag stannar kvar ett tag till. Jag planerar nämligen att skaffa fler barn, jobba deltid och vabba en massa. När den fasen är klar flyttar jag på mig om jag kan.