2009-09-10

Inifrån Skatteverket, del 207

För ungefär ett år sedan påbörjade Skatteverket rekryteringen till sina servicekontor i Tensta och Skärholmen. Personerna som jobbar där kallas servicehandläggare, och för att passa som servicehandläggare ska man tycka om att möta människor och att ge service, slogs det fast. Det är också en fördel om man "trivs med lite fart och fläkt".

Jobbet som servicehandläggare är en ny karriärväg för Skatteverkets medarbetere, slogs det fast. Det är också i linje med Skatteverkets målsättning att bli en mer öppen och tillgänglig myndighet, vara synlig "på fältet" och ge bra service åt medborgarna.

I somras öppnades servicekontoren. Då inträffade något som planerarna på Skatteverket inte alls räknat med. Det kom folk till servicekontoren. Det kom massor med folk. De ville ha id-kort. De ville ha massor med id-kort. Servicekontoren kollapsade.

De stackars människor som sökt sig till servicekontoren i hopp om att få ge service och hjälp, fick i stället ägna dagarna åt att paniklösningar och konflikthantering. Vaktbolag tillkallades. Fart och fläkt, jo jo.

Förutom att lokalerna var för små och id-kortsmaskinerna för få, så visade det sig att personalen inte räckte till. Fler servicehandläggare behövdes. Men eftersom Skatteverkets ekonomi är genomrutten så var nyrekryteringar uteslutet. I stället mobiliserades ett antal vanliga skattehandläggare, som fick kasta vad de hade för händer och stötta sina allt mer desillusionerade kollegor ute i förorterna. Service är ju viktigare än allt annat.

(Sen kan man ju fråga sig varför serviceambitionen inte omfattar de företag som får sina ärenden fördröjda på grund av att handläggaren tvingats ut till kaoset i Tensta.)

Det säger sig självt att det inte är populärt att åka ut till ett servicekontor där datorerna inte fungerar, där besökarna är alltifrån irriterade till fly förbannade och där ens arbetsuppgifter begränsas till att ge folk rätt sorts kölapp. Cheferna försöker därför med klämkäcka tillrop få sina medarbetare att frivilligt anmäla sig för tjänstgöring, något som fick en kollega att ilskna till häromdagen:
"Kan man inte vara lite mer rakryggad [...]. Kan man inte bara säga - 'det här är ett skitgöra som de flesta av er inte vill ta i med tång, men nån ska göra det. De som berörs är följande...'"
Det här var förstås ett helt obefogat påhopp. Att stå och dela ut kölappar till mordlystna medborgare är nämligen inget skitgöra. Det är en karriärväg. I Skatteverket anno 2009.

9 kommentarer:

Anonym sa...

*Frmp*...Servicehandläggare - en karriärväg som tar slut vid serviceluckan...

Anonym sa...

Anser det inte vara ett dåligt jobb bara allt skulle fungera (vilket inte det gör idag). Dvs. tillräcklig personal, bra lokaler och fungerande IT-system.

Däremot att bara ta emot och dela ut kölappar.....nej tack!

Anonym sa...

Jag tillhör en av de handläggare som i somras ställde upp mer eller mindre frivilligt. Det var en mycket intressant erfarenhet. Jag hoppas verkligen att de ansvariga ser och förstår vilka otroligt ansvarstagande och serviceminded medarbetare de har ute på sina servicekontor, för mer stressig miljö har jag svårt att tänka mig. Förutom att någon helt plötsligt kan ställa sig och skrika på dig så förväntas det att du, på vilket språk det än är, kan förklara den krångligaste fråga på ett lättförståeligt sätt samtidigt som det absolut inte får bli fel. Skadade människor som går till jobbet för att kollegorna inte ska få mer att göra, inga privatsamtal under arbetstid eller lunchrast (som begränsas till max 30 minuter från det att du lämnar din plats till att du är tillbaka), du kan absolut inte utnyttja din friskvårdstimme och dessutom kan du aldrig veta när du får gå från arbetsplatsen eftersom du inte får gå förrän lokalen är tömd. Den karriärvägen vill inte jag gå!

Jesper Svensson sa...

Anonym 10:30 - Jag vill understryka att jag inte tycker att jobbet som servicehandläggare är dåligt.

Dock har Skatteverket inte gett de nyanställda servicehandläggarna några förutsättningar att göra ett bra jobb. (Vilket inte minst framgår av Anonym 18:59:s inlägg.)

Anonym sa...

Det här kommer helt klart att skada medborgarnas förtroende för Skatteverket. När man tar emot medborgare som söker id-kort så skämms man över de förutsättningar som vi har fått av ledningen. Det känns mycket oproffsionellt!
Ledningen som lockar med falska uppgifter för att sedan tvinga ut handläggarna borde testa på att stå där själva för att förstå kaoset! All heder till alla tappra handläggare som är där ute och kämpar!

asa-nesse sa...

Som jag sagt så många gånger tidigare ända sedan jag började på SKV 1989. Ge folket på expeditio-nerna (numera skall de tydligen kallas servicehandläggare) mycket bättre betalt så kan säkert även det jobbet bli populärt. Typ 5 000 kr mer i månaden. Men som vanligt bedrar snålheten visheten. Eller som gamle Axel Oxenstierna sade till den blivande kungen, Gustav II Adolf: Ack min son om du visste med hur liten vishet världen styres.

Re asa-nesse sa...

Med dom förutsättningar som gäller idag skulle jag inte ens ta jobbet för 100 000 kr i månaden, pengar är viktigt men inte allt. 5 000 kr i det sammanhanget är bara löjligt.....

Hasse Hagberg sa...

Den personlighetstyp som krävs för att jobba som servicehandläggare är självklart en helt annan än den som krävs av en handläggare med avancerade revisioner exvis.

På arbetsmarknaden (där arbetsinsatser köps och utförs i ett fritt samspel) värderas servicehandläggning lägre oavsett vad de säger som försöker locka folk till servicejobbet.

Vårdbiträden tjänar sämre än avdelningschefer.

Vad säger förresten Jesper själv?

Anonym sa...

Jag kan meddela att dig att facket förutspådde och varnade för denna utveckling redan när man föreslog införandet av dessa servicekontor. Det säger sig självt vilken handläggare kan hålla flera myndigheters rättsfrågor i huvudet sammtidigt. Samtidigt förväntar sig många i de områden som man valde att etablera sig inom ett fullständigt svar. En treåring kan ju räkna ut att det kommer att bli en viss irritation om man får köa i 2 timmar för att få hjälp med ett skatteproblem för att sedan endast få en broschyr. Alternativt bli hänvisad till att ringa en mer kunnig handläggare. Naivt är bara förnamnet. Men så går det när generaldirektörer politiserar och ska försöka tävla om att vara innovativa