2009-07-07

Inifrån Skatteverket, del 194

För ett tag sedan skickade min arbetsgivare iväg mig på en sinnesundersökning, ett s.k. Myers-Briggs-test. Man kan tycka att det var en helt befogad åtgärd, men jag fick också veta att det var en förmån att få genomlida testet. Ett Myers-Briggs-test är nämligen Väldigt Dyrt.

Hur dyrt? kunde jag inte låta bli att näsvist fråga. Tvåhundra kronor, blev svaret, och fick därmed en uppfattning om Skatteverkets syn på vad personalvård får kosta.

Testet genomfördes med hjälp av en internkonsult. Jag hade hoppats på att få ligga på en schäslong och sövas av ett pendlande fickur. Men så blev det inte. I stället fick jag - och några andra kollegor som tydligen också bedömts vara i behov av en sinnesundersökning - fylla i ett frågeformulär.

Efter ett par veckor kom svaret, i form av en bokstavskombination. Nu tror ni förstås att det var ADHD, DAMP eller FUBAR - men i själva verket blev det ESTJ.

Myers-Briggs-testet delar in oss människor i olika personlighetstyper baserat på hur vi agerar och interagerar i olika situationer. Så här säger de om ESTJ-profilen:
Människor med denna preferensprofil tycker om att organisera projekt, verksamheter och människor, och sedan agera för att se till att saker och ting blir utförda [...] De sätter högt värde på kompetens, effektivitet och resultat.

ESTJ-profiler närmar sig problem på ett objektivt sätt och är tuffa när situationen så kräver. De [...] har litet tålamod med förvirring, ineffektivitet och halvmesyrer. Ofta är de
- logiska, analytiska och objektivt kritiska,
- bestämda, klara och självhävdande.
[...]
De har kontroll på allt, lämnar inga lösa trådar och får saker och ting utförda i tid. När de ser att något inte fungerar, planerar och agerar de för att ställa situationen till rätta.
Så långt var jag mycket nöjd med Myers-Briggs-analysen. Sen kom jag till det där besvärliga avsnittet Möjliga utvecklingsområden:
Om människor med ESTJ-profil inte finner något område där de kan utnyttja sina mest utvecklade funktioner och bli uppskattade för sina bidrag, kan besvikelsen över detta leda till att de
- blir rigida och dogmatiska,
- blir jobbiga "besserwissers" som vägrar att lyssna på andra,
- blir kinkiga om detaljer och otåliga mot dem som inte följer procedurerna exakt.
Det var det värsta. Kinkig? Besserwisser? Moi?

Nåja. Det var väl ungefär vad man kunde vänta sig för tvåhundra spänn.

2 kommentarer:

Rasmus sa...

Ja just ja, det där testet. Det skulle göras för att alla på sektionen skulle veta hur alla andra var att samarbeta med. Trist nog sparade sektionen inte resultaten, och ingen frågade mig vad jag hade för bokstäver heller. Bortkastade pengar? Svar ja.

Edna Pinot sa...

Min chef talade mycket varmt om det där testet när han introducerade mig och de övriga sommarnotarierna förra månaden. Det har varit värdefullt att kunna "jobba med sina sämre sidor", menade han, och såg minst sagt skeptisk ut när jag frågade hur man tillvaratar de anställdas starka sidor. Tid för sådant arbete verkar vara lika icke-existerande som pengarna för att låta oss sommarkidz göra testet. Däremot fick vi göra ett mindre, skrattretande test för att ta reda på vilken inlärningsstil vi bör använda oss av, i syfte att underlätta för handledaren. Både jag och min kompis fick ett resultat som sa att vilken lärstil som helst passar bra, och handledaren skrattade och viftade bort det hela när vi skulle visa henne.

Hur står man ut på Skatteverket i längden?