2009-07-02

Inifrån Skatteverket, del 193

Idag har jag arbetat hemma. (Jag vet att många är frestade att plocka fram två spydiga citattecken men nej, jag har faktiskt varit rätt så effektiv.)

Det är en förunderlig frihetskänsla som infinner sig när man kan sitta på balkongen och jobba. Som tjänsteman i skatteförvaltningen är man nämligen normalt sett fjättrad vid sin (högst stationära) dator. Blotta tanken på att ge oss en laptop och en varsin mobiltelefon (i stort sett det enda som behövs för att kunna jobba hemifrån då och då) får Skatteverkets samlade kår av förfarande- och sekretessbyråkrater och övriga betonghäckar att alldeles tugga fradga av bestörtning.

Det finns nog goda skäl för att tänka efter noga innan man släpper ut handläggarna i gröngräset. Men det finns också en god anledning att ompröva gamla ståndpunkter i den här frågan. Den anledningen kallas framtiden.

I framtiden kommer Skatteverket inte längre kunna livnära sig på de strävsamma och fogliga 40- och 50-talisterna. Om det ska bli några beskattningsbeslut fattade måste Skatteverket leva med att ha en massa 80-talister i personalstyrkan. Dessa har i SvD karaktäriserats som
"[e]n besynnerlig generation som sätter sig själv och sitt sociala nätverk i första rummet, pratar med kompisar och hänger på Facebook på arbetstid, men inte drar sig för att skicka ett arbetsrelaterat mejl efter midnatt."
Förväntningarna från framtidens arbetstagare ställer nya krav på arbetsgivarna. Vill man vara en attraktiv arbetsplats måste man nog försöka anpassa sig efter framtidens arbetstagares inställning till arbetet.

Idag tillät jag mig att i alla fall låtsas att framtiden kommit till Skatteverket.

Jobba där...

...eller här?

1 kommentar:

vr sa...

Du har så rätt!!!