2009-06-17

Inifrån Skatteverket, del 187

Häromdagen testade jag en ny lunchdiet. Den går ut på att man blandar lätt-Kesella, hallon och nötter, och så äter man det. Mättande? Ja. Gott? Att döma av omdömena runt lunchbordet: Sådär. Det var dock ett par som uttryckte att det såg ut som en efterrätt. Och det känns såklart lite härligt syndigt att äta efterrätt till lunch.

Häromdagens lunch

Nåväl. I vanlig ordning höll lunchdiskussionen en hög intellektuell nivå. Först pratade vi om årtal. Jag hade nämligen botaniserat i Hemköps dvd-fyndhylla och slagit till på Kubricks 2001. Jag hann inte mycket mer än att säga "jag har köpt en film, den heter tjugohundraett" förrän diskussionen om tjugohundra eller tvåtusen var igång.

För mig är det rätt okomplicerat. Året efter nittonhundranittionio blir år tjugohundra. Och århundradet dessförinnan kallades artonhundratalet och inte ettusenåttahundratalet.

Någon invände: "Jag säger tvåtusen för att det är lättare än tjugohundra", varpå sällskapets meste nörd irriterat fräste "Och jag säger oma i stället för blomma för att det är lättare". Och så bytte vi ämne.

På Skatteverket finns det vuxna medarbetare som ibland köper Happy Meal till lunch. Vilket naturligtvis är till stor glädje för omkringsittande kollegor eftersom vi ibland får leka med den medföljande leksaken. Häromdagen hade den vuxne medarbetaren emellertid köpt en galette. Diskussionen om skillnaden mellan crêpes och galetter var ganska snabbt avklarad - men varför kallas restaurangerna crêperie även om de säljer både crêpes och galetter? "Heter det crêperie eller galetterie i Frankrike?", ville vi såklart veta. "Det heter galetterie", slog en kollega fast (som givetvis får vara anonym).

Bertrand Russell lär en gång ha sagt att felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka är så fulla av tvivel. Och när vi fick veta att vår tvärsäkre - men givetvis helt anonyme - kollega aldrig varit i Frankrike så tänkte åtminstone jag att Russell nog hade en liten poäng.

Frågan om crêperier och galetterier kvarstår emellertid. Lunchdiskussionen lär fortsätta.

7 kommentarer:

Dennis sa...

Det där av Russell är ett av mina favoritcitat. Bara till hälften för att han använder det underutnyttjade (särskilt i svensk översättning) ordet cocksure.

Jesper Svensson sa...

Cocksure - ett fantastiskt ord att få lära sig. Tack! (På engelska lyder citatet "The trouble with the world is that the stupid are cocksure and the intelligent are full of doubt.")

vr sa...

Att säga tjugohundra är ju lika logiskt som att säga femtioelva när man menar sextioett. Det låter knäppt helt enkelt.

- Du är skyldig mig tjugohundra tallkronor...

Jesper Svensson sa...

Nej. Det var en långsökt liknelse. Så jag är inte skyldig dig nånting.

Petter Envall sa...

Ett klassiskt nybörjarmisstag det där med kesellan ser jag... Vore du väl bevandrad i gymvärlden hade du givetvis använt FunLight för att sätta en god cancerogen piff på lunchen!;)

Anonym sa...

Det heter crêperie för galleter samt crêpes.

Aksel

annalin sa...

Jag tycker lunchen såg riktigt smaskig ut, mycket efterrättslik. Ska prova den en dag i värmen.
Nybörjarmisstag dock att tro att det blir särskilt billigt, färska hallon och roliga nötter kostar ju en del...

Vi serverar det på nästa RF-kongress tycker jag. Tar mkt mindre tid att förbereda.