2009-05-05

Inifrån Skatteverket, del 182

(Ja, jag har gjort som resten av världen gjorde för några hundra år sedan och skrotat de romerska siffrorna.)

För en vecka sedan (se del CLXXX) skrev jag ett mail till regionskattechefen i Stockholm, Christina Gellerbrant Hagberg. I dag fick jag svar.
Från: Christina Gellerbrant Hagberg
Till: Jesper Svensson
2009-05-05 16:29
Ärende: Svar på ditt mail

Hej Jesper!

Tack för ditt mail.

Jag kan hålla med om att det som kommunicerats hittills om förändrade arbetssätt har haft arbetsgivarens "glasögon" på sig och därmed handlat mer om vad Skatteverket som arbetsgivare förväntar sig av medarbetarna i framtiden än vilka möjligheter detta skapar för medarbetarna. Jag tycker det är en bra idé att skriva en krönika om vilka möjligheter de förändrade arbetssätten erbjuder, och hoppas kunna göra det före sommaren.

Förändringen som vi är inne i rymmer stora möjligheter till utveckling för de som vill och kan. Att kommunikationen hittills haft det här perspektivet beror på att vi i det här skedet vill vara tydliga och uppriktiga gentemot medarbetarna om vilka krav som kommer att gälla framöver - och att en ganska stor förändring är nödvändig när många av de mer rutinartade arbetsuppgifterna antingen försvinner eller kan komma att fördelas på annat sätt över landet.

Men andra sidan av myntet är självklart att fler än i dag kan erbjudas mer kvalificerade arbetsuppgifter. Med det följer ökade möjligheter till både utveckling och karriär för dem som vill och är intresserade. Det här trenden är extra tydlig i Stockholmsregionen, som fått en företagsprofil i vårt verksamhetsuppdrag.

Under det här året utarbetas en ny lönepolitik inom Skatteverket. Den betonar ännu starkare än tidigare att vi ska ha individuell lönesättning - och att de som är extra duktiga ska premieras för det.

Vad beträffar Stafettpinnen så är det arbetet som lades ner inte på något sätt bortglömt. Vi startade Stafettpinnen redan 2007 och ligger tack vare det långt framme inom Skatteverket i vårt arbete med kompetensväxling. Eftersom hela verket nu arbetar med begreppen Kompetens 2012 och förändrade arbetssätt har vi budskapsmässigt valt att tona ner användandet av metaforen Stafettpinnen (som kom till inför regiondagen i september 2007). Detta för att det inte ska bli för många begrepp i cirkulation, vars innehåll överlappar varandra.

Men självklart ska vi fortsätta att berätta om när och hur vi drar nytta av arbetet inomStafettpinnen. Vi hade ett reportage om handledning för inte så länge sedan, där vi återkopplade på det sättet, läs gärna den "Nya grepp för effektivare handledning" (09-03-03). Jag har nu bett Intranytt-redaktionen att vi bör skriva ett liknande reportage om team-arbete. Vi skriver också löpande artiklar om kompetensväxlingen inom regionen, och även om vi slutat använda begreppet Stafettpinnen i artiklarna så finns arbetet som gjordes i grupperna självklart med i de aktiviteter vi beskriver.

På liknande sätt är det inom karriär så att vi nu arbetar med det material som tagits fram för hela Skatteverket, med de tre kompetensinriktningarna generalist, specialist och sakområdeshandläggare. Men helt klart har huvudkontoret tagit del av det arbete vi gjort inom Stafettpinnen.

När det gäller lönerna är det lite svårare, eftersom det efter att löne- och karriärgruppen lämnat sitt förslag utarbetats ny lönepolitik för Skatteverket. Det som gäller nu är, som jag skrev tidigare, individuell lönesättning. Det gör att vi inte kan använda det förslag som fanns i Stafettgruppens rapport. Däremot ska vi självklart inom ramarna för den individuella lönesättningen styra mot att det ska löna sig att utvecklas och bidra till verksamheten.

Det arbete som gjorts av stafettpinnegrupperna har definitivt tagits tillvara men kanske inte alltid i precis den form som var de ursprungliga förslagen. Min erfarenhet av att arbeta i stora organisationer är att det fungerar så här - att man försöker påverka på olika sätt för att utvecklingen ska gå åt önskvärt håll, sedan stöts och blöts förslagen, olika erfarenheter vägs in, avvägningar görs för att nå ett gemensamt slutresultat som blir bäst för helheten - och som vi sedan alla arbetar efter.

Vänliga hälsningar
Christina Gellerbrant Hagberg
Jag har inte tid att analysera svaret just nu. Men den begåvade läsekretsen har säkert intressanta kommentarer!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker hon summerar det ganska bra själv:

1.) "Det arbete som gjorts av stafettpinnegrupperna har definitivt tagits tillvara men kanske inte alltid i precis den form som var de ursprungliga förslagen."

Det betyder i praktiken att saker inte blev riktigt som det var tänkt av er - utan av andra, varför de svårligen känns igen av er som kom med förslaget och därför frågar vad som hänt med det 18 månader senare. Det betyder vidare att man inte bemödat sig att gå tillbaka till er för att presentera eller diskutera det slutliga beslutet i frågan (eftersom man då visste att det inte hade vunnit tycke?).

"Min erfarenhet av att arbeta i stora organisationer är att det fungerar så här - att man försöker påverka på olika sätt för att utvecklingen ska gå åt önskvärt håll, sedan stöts och blöts förslagen, olika erfarenheter vägs in, avvägningar görs för att nå ett gemensamt slutresultat som blir bäst för helheten - och som vi sedan alla arbetar efter."

Det betyder att förslag som tas fram och genomarbetas ofta blir så urvattnade att de tappat sin ursprungliga betydelse.
Det betyder också att man ger en illsuion om att det skett under demokratiska och komplexa förhållanden vilket ju sällan är fallet. Det handlar mer om att legitimera ett beslut som egentligen mest är till för att förlama det ursprungliga iniativet och dess kraft genom att kommunicera att det krävt enorma uppoffringar av alla inblandade för att nå hit så det är knappast värt att göra nya försök. Och som ledningen egentligen hade kunnat avslagit på en gång av (sannolikt) ekonomiska skäl, men som då hade väckt på patrull i era led, varför man istället valt denna väg.

Det betyder också att hon förutsätter ("som vi sedan alla arbetar efter") att ni följer denna "nya" inriktning som egentligen inte är "ny" (eftersom ingen sett eller märkt av förändringen och eftersom det blev så urvattnat till följd av att alla (vilka "alla"?) stött och blött det fram och tillbaka. Rent konkret betyder det alltså: ARBETA PÅ SOM VANLIGT!

Det bidde ingen pinne utan en tumme...?

Jesper Svensson sa...

Så du menar att man investerat tungt i en process som i stort sett inte utmynnat i någonting? Med berått mod? Borde inte det vara, typ, straffbart att hantera skattebetalarnas pengar på det viset?

Rasmus sa...

Jag mejlade också Gellerbrandt när jag var på verket, hon svarade lika långt då med.

Skatteverkets problem är att man inte får tillräckliga anslag från regeringen, det spelar ingen roll hur man vrider och vänder sig med besparingar och effektiviseringar (som nästan alltid leder till ökade kostnader istället). Ska det bli nåt Skatteverk att tala om framöver måste regeringen hosta upp mer pengar. Så enkelt är det.

Allt det här andra med generalist och specialist och virtuell rättsenhet och vad och var och pinnar och kompetens hjälper inte.

Show me the money!

Anonym sa...

Eller show me flat taxrates!

Då behövs inte de mindre komplexa arbetsuppgifterna längre. Stora delar av den interna produktionen kan friställas och den kvalificerade arbetsmassan kan ägna sig åt att stävja fusk.

Slovakien är en föregångare...