2008-11-09

Inifrån Skatteverket, del CXLII

En trist aspekt med att jobba på Skatteverket är att så mycket av arbetet sker individuellt. Man får sina ärenden, sitter och grunnar på dem, konsulterar vid behov kollegor eller specialister, men till syvende og sidst har man ändå själv ansvaret för det där ärendet.

Med detta individualiserade arbetssätt missar man tyvärr den dynamik som uppstår i en arbetsgrupp, där man på ett mer naturligt sätt kan resonera och dra nytta av varandras kunskaper. Jag tror att produktiviteten blir lidande av detta.

Därför känns det hoppfullt att en av arbetsgrupperna i Stafettpinnen-projektet (se även del CXXXVI) har fokuserat på just teamarbete. I sin rapport skriver teamarbetsgruppen:
Att arbeta i team är ett sätt att skapa effektivitet samtidigt som medarbetarnas arbetstillfredsställelse ökar. Med andra ord är avsikten att förbättra både verksamhetsresultatet och arbetsmiljön. Arbete i team skapar en lärande organisation, där olika kompetenser och erfarenheter tas till vara och överförs på ett naturligt sätt. Medarbetarna tar ett gemensamt ansvar för uppgiften och ifrågasätter löpande befintliga arbetssätt som ett led i att utveckla och förbättra verksamheten. Ett framgångsrikt team presterar bättre än enskilda individer.
Gruppen noterar också att teamarbete inte bara handlar om att dra nytta av varandras kunskaper, utan också att ta gemensamt ansvar för resultatet. Och det är väl också här riskerna finns. Vi är ju inte direkt vana att jobba på det viset. Ett teamarbete med resultatansvar förutsätter att medarbetarna är mer delaktiga i planeringsarbete och uppföljning, något jag tror kan vara ganska stimulerande men förutsätter att medarbetarna är mogna för det.

Riskerna till trots; teamarbete är en metod som jag tror har alla förutsättnignar att bli framgångsrik. Teamarbetsgruppen tar ett exempel från en kontroll där man provat arbetssättet. Tillsammans med sektionschefen bestämde teamet
hur utredningar skulle utföras och frågor formuleras. Teammedlemmarna avgjorde i stor utsträckning själva vilka typ av träffar de granskade i första hand; huvudsaken var att det totala materialet granskades enligt plan. Detta möjliggjorde att de som föredrog lättare utredningar och en snabbare produktion, i större utsträckning kunde ägna sig åt det. Andra som hade en läggning åt det materiellt komplicerade hållet, tog till sig fler utredningar av den karaktären.
Teamarbetsrapporten är konstruktiv och andas entusiasm. Nu ligger den på regionledningens bord och jag hoppas att de tagit emot den i samma anda. För det här kan bli nåt riktigt bra.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Tror du fikar efter en chefstjänst.

Jesper Svensson sa...

Nej, det gör jag inte. Och i ett kommande inlägg ska jag förklara varför.

Anonym sa...

Ta o tagga ner dina förväntningar lite va?

Jesper Svensson sa...

Anonym 17:10 - Vi hade enhetsmöte idag och då frågade jag om enhetschefen kunde ge något konkret exempel på hur Staffettpinnegruppernas arbete tagits till vara i den nya organisationen. Det kunde hon inte. Så din uppmaning är nog relevant.

Anonym sa...

Ja, det är tråkigt bara. Jävligt trist att Du ens ska behöva fundera på att tagga ner förväntningarna på din arbetsgivares förmåga att tillvarata din ambition och utvecklingspotential.

Hade inte hört talas om Staffetpinnen förräns du förde upp den här. Tror inte att det är särksilt förankrat i ledningen här på HK, och då riskerar det ju att bli lite av en modefluga i regionen. En liten försöksverksamhet. En i mängden. Bara ett litet projekt som tänder ett par hundra små ambitiösa förstagångsresenärer (inte varit med tillräckligt länge för att se igenom dimridåerna) med förväntan och hopp om en bättre tillvaro hos arbetsgivaren som dock inte vet att behålla sina unga hungriga medarbetare på annat sätt än att förleda dem i otydliga förändringsvisioner och luddiga verksamhetsplaner. Förändringar som sker på ytan finns det gott om. Det här nog dessvärre ytterliggare en sådan.

Pratade med några av dem som jobbat ett par decennier på verket och de kunde inte ens räkna ihop all galenskap till förändringsprojekt som funnits genom historien. Värst skulle tydligen förändringarna på det som nu är VE och som då hette RSV/IT vara...

Det här känns mer som en regionchefs önskan om att sätta avtryck i organisationen innan hon ger sig av på nya uppdrag i den snart avgående GD´ns och därmed även ÖD´ns spår. Stor-Mats har ganska exakt 1 år kvar om jag har fått rätt information (borde gå att kolla upp någonstans?).

Vem vågar betta emot om att Christina Tyrann är sugen på GD- eller ÖD-jobbet?

Rasmus sa...

Har du sagt upp dig Jesper?

Leffe Boy sa...

Vem är Christina Tyrann?

Och grupparbeten? Suck. Då får nog SKV först göra sig av med alla motspänstiga 40-talister.

Jesper Svensson sa...

Anonym 23:58 - Tack för intressant information och en lagom dos cynism. Det verkar behövas på det här stället.

Rasmus - Nej, borde jag det?

Leffe boy - Den Anonym avser är förmodligen regionskattechefen för Skatteverket i Stockholm, Christina Gellerbrant Hagberg. Huruvida det finns fog för epitetet kan jag dock inte bedöma.

Sen är jag inte så säker på att eventuell motvilja mot teamarbete i och för sig har med ålder att göra. Jag tror snarare det är myndigheten som har varit duktig på att göra sina medarbetare desillusionerade, ambitionslösa och, möjligen, lite bittra (en nedbrytningsprocess som förvisso tar några år). En del av svaret på varför finns möjligen i Anonyms analys här ovan.