2008-10-13

Inifrån Skatteverket, del CXXXVI

Sedan förra hösten har det på Skatteverket i Stockholm pågått ett projekt som kallas Stafettpinnen (se del LXXXIV och del CVIII). Stafettpinnen handlar om att personalen på Skatteverket ska få säga sin mening om hur vi ska klara de förestående generations- och kompetensväxlingarna.

Projektet har drivits i tre steg. På regiondagen i mitten av november förra året tussades hela personalstyrkan ihop i små grupper där varje grupp skulle ta fram tre förslag på åtgärder. Varje grupp utsåg en representant, som i steg två fick träffa andra representanter för att jämka ner antalet förslag. I steg tre har förslagen via tre arbetsgrupper trattats ner ännu en gång och det som nu återstår presenterades nyligen för regionskattechefen och på intranätet och som nu såklart förtjänar att tillkännages för den bredare allmänheten i form av denna bloggs läsare.

Det första förslaget handlade om handledning. Nuläget beskrivs i rapporten bl.a. så här:
  • Det saknas en modell för hur handledning ska genomföras.
  • Det råder brist på handledare.
  • De som utses till handledare får inte tillräckligt med tid för uppdraget.
  • Gränsdragningsproblematik mellan handledare och chefer.
Enligt gruppen så finns det i nuläget en tredagars handledarutbildning, vilket var en intressant överraskning. Jag har själv varit handledare och har inte sett röken av en sådan utbildning.

Nu föreslår gruppen att den där utbildningen effektiviseras och förbättras, och det är ju gott och väl. Gruppen föreslår vidare att en skriftlig handledningsplan ska upprättas mellan handledaren och chefen. Att planen följts ska sedan stämmas av vid givna tillfällen. Avslutningsvis konstaterar gruppen försynt att rekrytering av framtida handledare kan underlättas om handledarskapet premieras i samband med lönerevision. Här kunde man varit tydligare - premiering borde vara en självklarhet. En bra och engagerad handledare ger mycket tillbaka till verksamheten och medarbetare som tar på sig ett sådant uppdrag ska självklart ha någonting för det.

Eftersom man varken får tid eller pengar för att vara handledare är det inte konstigt att handledarskapet havererat på verket. Detta kan i förstone tyckas vara ett internt problem, men så är det förstås inte. Att sätta in handläggare med noll koll i produktionen har sitt pris i form av ineffektivitet, långa handläggningstider och, i värsta fall, dåliga beslut. De som drabbas är givetvis skattebetalarna. Men det kanske vi inte behöver bry oss så mycket om?

Inga kommentarer: