2008-08-26

Inifrån Skatteverket, del CXXIX

"Hon" räknas också, kan man tycka. Ja, faktum är att kvinnor nuförtiden räknas som ett så självklart inslag i tillvaron att de även tillåts figurera i lagtexter. Redan 1998 konstaterades detta i Myndigheternas föreskrifter. Handbok i författningsskrivning (Ds 1998:43).
Sedan gammalt används i författningar orden han (honom, hans) som ersättningsord för substantiv som betecknar både män och kvinnor. Endast om substantivet betecknar enbart kvinnor har hon (henne, hennes) använts.

På 70-talet växte kritiken mot detta bruk; man ansåg det vara oförenligt med strävandena efter jämställdhet mellan könen. Även på senare tid har det ställts krav på ett mera könsneutralt författningsspråk (se konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU5).

Det är givet att man så långt som möjligt måste gå kritiken till mötes.
Denna nya inställning har nu också börjat ge avtryck i författningstexter. Vi som har nöjet att återkommande stifta bekantskap med skattebetalningslagen kan till exempel läsa att
Även efter den tid som anges i första stycket får omprövning begäras av ett beslut som är till den skattskyldiges nackdel, om den skattskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna tid fått kännedom om beslutet eller om ett skattebesked eller en annan handling med uppgift om vad som skall betalas. (21 kap. 4 §)
Inte tycker då jag att tillägget "eller hon" krånglade till den där paragrafen nåt nämnvärt. (Däremot kan man ha principiella invändningar mot meningar med 58 ord, men det är en annan historia.) Det verkar alltså vara tekniskt möjligt att kombinera en rimlig grad av läsvänlighet med ett icke-exkluderande av drygt halva befolkningen i lagtexter.

Detta slog mig när jag tidigare idag ögnade igenom en pinfärsk styrsignal som handlade om förmånsbeskattning av personskyddsåtgärder (dnr 131 484465-08/111, för den som till äventyrs är intresserad).

I styrsignalen har Skatteverket skrivit till exempel så här.
Åtgärder som en arbetsgivare erbjuder en anställd som blivit hotad i arbetet, i syfte att ge honom eller hans familj skydd för person och egendom, ska inte förmånsbeskattas.

Om en arbetsgivare i ett individuellt fall gör bedömningen att en anställd utsatts för ett reellt och allvarligt hot, bör åtgärder som han anser är nödvändiga...

Det kan gälla hot mot person som riktats mot den anställde själv eller hans familj.

För den anställde kan det inte ses som en inbesparad levnadskostnad att skyddas vid hotfulla incidenter som han dras in i på grund av sitt arbete.
Möjligen tänker Skatteverket att kvinnliga anställda aldrig utsätts för hot, och att en arbetsgivare per definition är en man. Eller så skriver man sina styrsignaler en gnutta slentrianmässigt. (Å andra sidan har ju skall blivit ska i styrsignalen, så man kan inte ha missat det senaste decenniets språkutveckling helt och hållet.)

Nåväl. Hjälpsam som jag är (C-attityd kallas det internt på verket) så vill jag gärna ge styrsignalsförfattarna lite hjälp på traven i deras tunga värv.
Åtgärder som en arbetsgivare erbjuder en anställd som blivit hotad i arbetet, i syfte att ge den anställde eller den anställdes familj skydd för person och egendom, ska inte förmånsbeskattas.

Om en arbetsgivare i ett individuellt fall gör bedömningen att en anställd utsatts för ett reellt och allvarligt hot, bör åtgärder som arbetsgivaren anser är nödvändiga...

Det kan gälla hot mot person som riktats mot den anställde själv eller den anställdes familj.

För den anställde kan det inte ses som en inbesparad levnadskostnad att skyddas vid hotfulla incidenter som han eller hon dras in i på grund av sitt arbete.
Det finns säkert ännu bättre sätt att uttrycka det. Ni kan väl ha en workshop eller nåt, ni som skriver styrsignaler. Vem vet, en vacker dag kanske även Skatteverkets språk tar klivet in i 2000-talet?

3 kommentarer:

Mia* sa...

Och när du ändå är i farten skulle jag föreslå att du också byter ut "den anställde" mot "den anställda", för annars handlar det ju fortfarande om en man - bara något mindre uppenbart. :) Jag vet i och för sig inte om "den anställda" faktiskt är mer neutralt eller om det i sin tur alltid avser en kvinna... hm. Kanske "anställd eller anställds familj" skulle funka? Fast då börjar språket bli så där torrt och tråkigt. Nej, jag ger upp!

Petter Envall sa...

Du har helt klart alldeles för mycket fritid Jesper...;) Tänk om du istället för att sitta och korrekturläsa styrsignaler på kvällarna kunde lägga den tiden på ditt lokala gym, alt. ditt renoveringsobjekt!?;)

Jesper Svensson sa...

Mia* - Jag håller i princip med dig, det där funderade jag också på. Men, som du säger, "den anställda" är ju inte direkt neutralt (och kan möjligen i vissa sammanhang ställa till det eftersom det kan uppfattas som en pluralform). Så det får bli "anställde" tills språkvårdarna kommer på nåt bättre.

Petter - Jag håller i princip med dig om att jag borde lägga mer tid på gymet. Måste verkligen ta mig i kragen så att förfallet kan hejdas.