2008-05-11

Inifrån Skatteverket, del CXVIII

Vi hade stormöte i torsdags och en av cheferna berättade om hur det gått med vår måluppfyllnad under 2007. Det gick sådär. Men ett av målen nådde vi - 20 procent av Stockholmsföretagen lämnar numera sina skattedeklarationer elektroniskt (och bidrar därmed till en effektivare användning av skattemedel).

Chefen som berättade det där att vi nått målet såg nästan religiös ut. Tindrande ögon och andäktig röst. Inte så konstigt kanske; hon berättade nämligen också att det var första gången hon varit med om att Skatteverket nått ett produktionsmål (såvitt jag vet har hon jobbat på Verket sen slutet av 80-talet).

I samma veva skriver Katrin Westling-Palm, överkucku, en spalt på intranätet. Rubriken är Klart vi ska vara nöjda!. Vad är det "klart vi ska vara nöjda" med då? Jo, att vi inte nått målet att 60 procent av medborgarna skulle e-deklarera i år. Utfallet blev 49 procent, så man kan inte ens säga att vi snavade på mållinjen. Frågan är om nån ens hörde startskottet.

Detta bekymrar emellertid inte Katrin Westling-Palm. Bra jobbat! utbrister hon och får mig att tänka på uttrycket "om man går fort och skrattar mycket så märks det inte att man är ful".

Men Skatteverkets måluppfyllnad är ju ful, om man så säger. Oavsett hur mycket Westling-Palm skrattar och tjoar. Dessutom: Vad är meningen med att sätta upp mål om man, när man misslyckats med att uppnå dem, bara slätar över det hela? Det leder ju bara till att medarbetarna lär sig att inte ta målen på allvar. Det faktum att en chef kan bli alldeles salig av att vi för en gångs skull nåt ett av våra mål borde vara en tankeställare för verksledningen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

way 2 go, dog!!

vr sa...

Jag tror snarare det är så att man har en tradition av att blanda ihop mål och visioner på Skatteverket.