2008-02-17

Inifrån Skatteverket, del XCVII

Ett öppet brev skriver man i regel när man har kontroversiella åsikter att framföra och vill väcka lite debatt. Därför är det med stor nyfikenhet jag tagit del av ett öppet brev som en f.d. kollega skrev i samband med att han slutade på Skatteverket (efter drygt ett år - grattis Skatteverket till ännu en framgångsrik rekrytering!).

I brevet nämns det som man alltför ofta får höra: personalen förväntas hålla käft. Så här skriver skribenten:
[B]land kolleger i regionen och hela landet får [jag] signalen att om man som medarbetare börjar ifrågasätta saker eller bara försöker föra en diskussion så heter det från chefshåll att passar det inte så ska man inte vara rädd att söka sig vidare till andra arbeten.
Det öppna brevet har publicerats på Skatteverkets intranät. I kommentartråden står bl.a. "Ja det är ju synd att inte fler vågar, men vad händer om många vågar? Represalier hela veckan lång?" Brevskrivaren har själv skrivit ett inlägg:
Samtidigt är det också lite skrämmande att en del av de personer som mailat mig personligen och tackat för mitt inlägg säger att de gärna hade gjort det här på diskussionsforumet istället men inte vågar det på grund av rädsla för repressalier från arbetsgivarens sida. Det visar hur hårt piskan viner i korridorerna!!
Nu är ju det här andra- och tredjehandsuppgifter så det ska jag kanske inte dra så stora växlar på. Jag har inga egna erfarenheter av att kritik leder till repressalier. Men signalerna är onekligen illavarslande. Och då inte i första hand ur mitt perspektiv utan ur myndighetens. Om personalen känner sig kuvad och hämmad så är det ju av en anledning. Något som borde bekymra verksledningen. Det östeuropeiska talesättet att "fisk ruttnar från huvudet" kanske kan ge en hint om vart jag vill komma.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, dina farhågor är nog besannade. När jag och en kollega för några veckor sedan skrev ett öppet brev - med kopia till intranätet - till självaste regionchefen (som naturligtvis inte förstod vår kritik på någon punkt) kom ryggdunkningarna från kollegorna med detsamma. Men alltid med låg stämma och tillstängd dörr. Från chefshåll var det minst sagt bistra miner, en del hälsade knappt i korridorerna. De kollegor i gardet som varit med förr på verket passade även på att höja ett varningens finger - i och med brevet skulle vi vara brända för evig tid på SKV.

Men det må vara hänt. Kritik som framförs sakligt och offentligt borde inte bannlysas utan snarare uppmuntras. Å andra sidan är det så långt ifrån Skatteverkskulturen man kan komma. Här gaddar man ihop sig under de många och långa kafferasterna och håller tyst när chefen i närheten. De som mot förmodan öppnar näbben kan känna sig blåsta på en framgångsrik klättringskarriär på Verkets stege. Så mycket har jag förstått.

Kliar jag din rygg så kliar jag din?

Petter Envall sa...

Om det nu är så illa ställt som dina kollegor ger sken av kan man ju inte annat än häpnas över att du uppenbarligen inte gått samma öde till mötes ännu trots din frispråkighet?!:) Kan det vara så att cheferna är livrädda för att anklagas för att undergräva yttrandefriheten och för den negativa publicitet kvävandet av en framgångsrik bloggare kan medföra? Som jag ser det kan detta få följande konsekvenser för din karriär inom SKV. Antingen är bloggen din biljett till generaldirektör eller så jobbar du på PWC inom ett år!;)

Anonym sa...

Beror nog på hur man uttrycker sig. Min uppfattning är att kritik tas emot och omhand. Är man bara driftig själv finns sällan några hinder för att förändra. Gnäller man bara (som såå många gör) kan man nog knappast vänta sig fanfarer och uppmuntran.

Jesper Svensson sa...

Anonym 21:09 - Det är förstås alltid vanskligt att dra slutsatser i en gigantisk organisation som Skatteverket. Det finns säkert många chefer som kan hantera kritik och synpunkter på ett bra sätt, och som inser att något bra kan komma ut.

Det jobbiga är bara att det verkar finnas så många exempel på motsatsen.