2008-02-12

Inifrån Skatteverket, del XCVI

Det känns i luften. Knivar slipas, tungor vässas. Lågor av hopp blossar upp och flammar svagt i mörkret. Årets lönerevision är i antågande.

Lönesättningen är det tydligaste signalsystem arbetsgivaren har till sitt förfogande. Det är genom lönen arbetsgivaren visar om det låg någon substans bakom alla ryggdunkar, glada tillrop och uppmuntrande ord som delats ut till medarbetaren under året. Det är genom lönen arbetsgivaren signalerar om du är en medarbetare vars närvaro är önskvärd på arbetsplatsen eller om du hellre borde söka dig någon annanstans.

En förutsättning för att systemet ska fungera är emellertid att arbetsgivare och medarbetare får tillfälle att klargöra sina krav, förväntningar och smärtgränser för varandra. Ur arbetsgivarens synvinkel borde det vara livsviktigt att få veta vad varje medarbetare sätter för pris på sig själv. Att sätta en lön på en medarbetare vars anspråk man inte känner är ju som att sätta en fyra i betyg men inte veta om skalan går till fem eller tio.

Ett fungerande signalsystem är viktigt, alltså. Och Skatteverket skickar onekligen signaler. Märkliga signaler.
Det drar ihop sig till lönerevision. Medarbetare som tillhör ST eller SACO erbjuds lönesättande samtal. Den som inte vill ha ett sådant samtal ska berätta det för närmaste chef [---].
Ett enda litet ord. Mer än så krävs inte för att man ska tappa förtroendet för hela löneprocessen. För när Skatteverket skriver att medarbetare "erbjuds" lönesättande samtal så får vi veta att vår arbetsgivare anser att ett sådant samtal är en ynnest, en förmån som tillhandahålls av nåd. Ex gratia.

Vad som hos varje sunt tänkande arbetsgivare är en självklarhet för ett långsiktigt framgångsrikt personalarbete är hos Skatteverket ett undantag från huvudregeln att arbetsgivaren meddelar den nya lönen medan arbetstagaren niger, bockar, tackar och tar emot. Och om man har den grundsynen på relationen mellan medarbetare och arbetsgivare, så säger det sig självt att talet om individuell och prestationsbaserad lönesättning bara är kosmetika.

Skatteverket vill inte ha lönesamtal. Skatteverket vill bestämma självt. Om man sen tappar en och annan duktig medarbetare på vägen så är det skit samma.

6 kommentarer:

Petter Envall sa...

Vad gäller för dig som inte är med i facket? Är det helkört då med andra ord eller kan man fjäska sig till lönesamtal ändå? Herregud...katastrof är bara förnamnet...

Anders Sthlm sa...

Känner igen det där, arbetar själv inom inom rättsväsendet på en stor myndighet. Lönesamtal, I-lön, det är rena skämtet hos oss.

Joachim Franzén sa...

Tjena Jesper. Du kan gå med i JUSEK så kan du få ditt lönesättande samtal. Håller med dig om att lönen är det viktigaste instrumentet för att visa sin uppskattning för de arbetstagare arbetsgivaren har till sitt förfogande.

Anonym sa...

På Skatteverket är lönesamtalet disponerat i två samtal. Under det första samtalet diskuterar ni ditt arbete och hur det har gått. Antagligen kommer din chef att säga att det gått bra. Han/hon har antagligen inte någon kännedom i detalj hur pass bra eller dåligt jobb du har gjort. Detta gör att allt som överstiger total katastrof eller inte når upp till världsbäst är ungefär lika mycket värt. Under första samtalet får du inte något bud att ta ställning till eller att argumentera emot.

Vid samtal nummer två, talar chefen om vilken lön du får. Du kan då argumentera emot detta. Sannoliheten att lönen ändras pga dina synpunkter är ytterst låg. Eventuellt kan enträget tjat ge en extra hundring. Om du tackar nej till arbetsgivarens bud ska facket istället förhandla fram din löneökning. Så vitt jag vet så finns det dock inga exempel där lönen faktiskt har höjts med hjälp av facket. Om man inte accepterar arbetsgivarens bud riskerar man dessutom av att inte få löneökningen retroaktivt.

Summa sumarum: Skatteverkets lönesamtal är enligt min mening helt meningslösa och ett stort skämt. Jag förstår dock att det inte är så lätt att vara sektionschef och försöka fördela ett ganska begränsat löneutrymme. Jag tycker dock att sektionscheferna har ett stort ansvar att följa upp varje individs prestation bättre. Man borde definitivt ägna mycket mer tid åt detta (istället för det enorma antal möten som verkets sektionschefer deltar i) och skapa parametrar för detta, så att det går att mer objektivt urskilja vem som har gjort ett dåligt, godtagbart eller rent av ett mycket bra jobb. Jag tror att det är mycket viktigt för arbetsmoralen att det faktiskt lönar sig för den som är duktig och inte drar benen efter sig.

Fackavgiften är i mina ögon helt bortkastad vad gäller möjligheterna att få till en högre lön än vad arbetsgivaren föreslår. Tidigare år har facket tilldelats större potter, så att anslutna medlemmar ska få lite högre påslag än icke-anslutna så att de kompenseras för fackavgiften. Negativ föreningsfrihet, anyone? Jag tror emellertid inte att det är så längre.

Syftet att vara med i facket skulle väl vara om man är rädd för att få sparken, men den risken torde vara ytterst låg på SKV.

Jesper Svensson sa...

Anonym - Det du skrivit är ungefär så som jag misstänkte att det var. Första delen av "lönesamtalen" är ett slags blajblaj-timme där riktlinjerna för lönesättningen presenteras och blablabla. I del två fick man reda på hur illa det gick.

Personalpolitiskt självmord, alltså.

Anonym sa...

Som icke-ansluten har man inget som helst att säga till om, man får sin nya lön - punkt!

MEN, som icke-ansluten har jag erfarenheten att det visst går att klargöra för chefen vad man tycker och tänker OCH att det dessutom kan ge bättre utdelning än för en ansluten...

By the way - för att ta reda på hur man ligger till lönemässigtgentemot sina statliga kollegor rekommenderas följande hemsida: www.tubo.se

// Kollega xy