2008-02-19

Inifrån Skatteverket, del XCIX

Ibland blir det bara alltför tydligt att svenska folket är uppfostrat på dagis. Kuddrum, fruktstunder och snälla dagisfröknar som heter Sussie och Maj-Lis har satt sina spår.

För hur ska man annars förklara den fundamentala oförmågan att presentera sig på ett vuxet sätt? Jag ringer till folk dagarna i ända och jämt och ständigt möts jag av "Hej, det är Anna", "Bygg och spik, det är Lennart" eller bara "Kenneth". Emellanåt uteblir presentationen helt och på frågan "ursäkta, jag uppfattade inte ditt namn" blir svaret "Lisa".

Det får mig ibland att undra om det är en treåring jag har på tråden. För hur svårt kan det egentligen vara att komma ihåg sitt efternamn?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det är helt och hållet Försäkringskassans fel; på sjuttiotalet började de med att genomföra väl riktade kampanjer för "du-reformen". De skickade ut skrifter i stil med; "Hej! Det är från Försäkringskassan..." Men så har de ju också en logotype får en att associera till blider tagna ur delar av din DVD-samling...

Jesper Svensson sa...

Jag har aldrig sett Försäkringskassans logo på det viset. Men nu när du säger det så...

annalin sa...

Men det är ju jag som svarar "hej det är Anna!"
Har du ringt mig nyss?

Jesper Svensson sa...

Anna - Du får lära dig att svara ordentligt. Jag testringer om en vecka ;-)

Anonym sa...

Svenskt otyg att presentera sig, i många sydligare länder svarar man bara "hallå" och det känns helt rätt!
Bara att hoppas att Sverige följer efter...