2008-01-13

Inifrån Skatteverket, del LXXXV

Chefssituationen på Skatteverket förtjänar lite reflektion. För en av förutsättningarna för att drömmen om individuell lönesättning ska realiseras är ju att cheferna är med på tåget. Frågan är om de är det?

De flesta av första linjens chefer på Skatteverket är, förmodar jag, internt rekryterade. Vilket innebär att många av dem är färgade av myndighetskulturen, som bl.a. kännetecknas av mjäkighet och rädsla att trampa på ömma tår.

Har man ambitionen att åstadkomma en individuell lönesättning fordras emellertid chefer som klarar av att tala om för olika medarbetare varför de förtjänar ett litet, eller inte riktigt lika litet, lönepåslag. Sådana samtal kan vara känsliga och besvärliga och då kan det ju vara frestande att ta den lätta vägen och smeta ut lönepotten någotsånär jämt. Orättvist men komfortabelt.

Den här problematiken måste angripas från flera håll. Dels måste det finnas ett stöd uppifrån organisationen. Dels måste det utarbetas bra sätt att mäta prestationer (förmodligen den svåraste knuten). Men jag tror också att Skatteverket skulle må bra av att rekrytera fler chefer med annat än myndighetsbakgrund.

Allting skulle inte bli bättre om fler chefer kom från näringslivet. Men precis som i de flesta andra sammanhang så tror jag på att en bra mix är mest hälsosam för organisationen. Personer med olika bakgrund bidrar med mångfald och fräscha idéer.

Om det sen är bra eller dåligt att generaldirektören varit på myndigheten i över ett kvarts sekel kan man ju också fundera på.

Inga kommentarer: