2007-12-07

Inifrån Skatteverket, del LXXXII

I våras fick vi nyanställda en uppmaning av regionskattechefen Christina Gellerbrant Hagberg: Skriv ett brev efter hundra dagar på Skatteverket.

I slutet av september (efter långt mer än hundra dagar...) skickade jag iväg mitt brev (se del LIV) och nu har Christina Gellerbrant Hagberg svarat mig och övriga brevskrivare. Ja, inte personligen, men lite generellt sådär i en krönika på intranätet.

Det har varit ett stort nöje att ta del av den energi och framtidsoptimism som vi brevskrivare förmedlat, tycker regionskattechefen. Och det ju trevligt att kunna bjuda högsta chefen på lite nöje. Sen börjar hon plocka citat ur ett par brev (exakt hur många hon fått in förtäljer inte historien). Skatteverket erbjuder många utvecklingsmöjligheter och har en fantastisk människosyn, tycker brevskrivarna. Och det är såklart positivt. På minussidan hamnar ett rörigt intranät och många konstiga förkortningar.

Och någonstans där börjar en välbekant känsla komma smygande. Känslan av att Skatteverkets ledning är specialister på att undvika, eller bortse från, annat än ljummen kritik. Man låtsas lyssna men den kritik man tar till sig handlar om relativt obetydliga saker. Ett rörigt intranät går ju trots allt att leva med.

Eller så har jag helt fel. Kanske är det så att Skatteverket faktiskt är ett fantastiskt lyckorike vars rosa moln besudlas blott av gnällspikar som jag.

Nåväl. Bortsett från detta finns det en passus i Christina Gellerbrant Hagbergs brev som förtjänar en stunds reflektion. Så här skriver hon:
När man som regionskattechef ber medarbetare att komma med både ris och ros så får man, inte oväntat, mer av det senare. Det krävs lite mod för att våga framföra kritik till högsta chefen, och därför vill jag passa på att tacka för att ni vågade komma med sådan.
Jag tror, att i en organisation som kännetecknas av tolerans och lyhördhet, högt i tak och ett öppet åsiktsklimat, så krävs det inte alls "lite mod" för att framföra kritik till högsta chefen. I en sådan organisation är alla synpunkter - svidande kritik såväl som jublande bifall - ett fullständigt naturligt och bejakat inslag.

Däremot krävs det mod av den medarbetare som vill framföra kritik i en organisation som kännetecknas av repressivitet och lomhördhet, där var och en förväntas rätta sig i ledet,veta sin plats, arbeta nitiskt och redligt men framför allt under tystnad.

Frågan är vilket slags organisation Christina Gellerbrant anser sig företräda.

2 kommentarer:

it-tekniker sa...

Jag undrar vad Christina Gellerbrant Hagberg tycker om detta. Vågar man säga sin åsikt på skatteverket?

Jag blev kränkt och särbehandlat i tre år. Därefter blev jag avskedat och åtalsanmält, av skatteverket.
De kallade mig för sabotör och nu väntar jag på rättegång.
Googla till:
http://www.idg.se/2.1085/1.133754

Kalle sa...

Jag förstår verkligen att it-tekniker känner sig kränkt, förnedrad och utsatt, med all rätta, men måste du kommentera eller försöka leda in bloggen på ditt case hela tiden?
Kan du inte skaffa en egen blogg där du skriver om det som hänt dig istället för att försöka kidnappa Jespers?

Sen vill jag bara ödmjukt påpeka för it-tekniker att googlar gör man med hjälp av av sökmotorn google för att hitta information och kan inte användas som ett verb tillsammans med en URL.