Det märkliga är inte att Jesper Svensson vågar blogga från statens korridorer – utan att det är så få av hans kolleger som gör detsamma. Vore jag chef på en myndighet skulle jag fråga mig varför.
En del av svaret finns kanske i ett mail jag fick av en kollega tidigare i år (apropå min blogg):
[B]ara som ett litet tips, från en som jobbat här lite för länge... Man kan verkligen ställa till det på riktigt utan att drabbas av rimlig påföljd, porrsurfa, arbetsvägra, vara inkompetent i största allmänhet. Men ibland, och det är verkligen godtyckligt, uppstår de märkligaste stormar på det här bygget. Kanske inte direkt jämförbart, men för några år sedan skrev redaktören för Vad-vår-tidning-nu-hette-just-då en krönika om "det administrativa nedfallet", dvs. att för många rutiner och rapporter tas fram som liksom aldrig används men som tar mycket arbete i anspråk. Han fick inte fortsätta som chefredaktör.
Jag har ett vagt minne av att jag bloggat om det här tidigare. Men det förtjänar att upprepas. Är Skatteverket en myndighet där man öppet kan framföra kritik, eller är rövslickeri en förutsättning för att man ska ha chans att göra karriär? Mina egna erfarenheter, efter tio månader på Verket, är av naturliga skäl begränsade. Skulle va kul att höra vad rutinerade kollegor har för erfarenheter.