2007-10-24

Inifrån Skatteverket, del LXVII

Jag har fått veta att en del förfarandemänniskor läser den här bloggen. Det gör mig lite nervös.

Förfarandemänniskor är nämligen såna där människor som ser till att vi som jobbar i statsförvaltningen följer reglerna i alla de där dammiga gamla lagarna som ingen orkar läsa och som mest ställer till besvär i vår tillvaro: tryckfrihetsgrundlagen, sekretesslagen, förvaltningslagen...

Att vara förfarandemänniska måste vara en rätt otacksam uppgift, särskilt när man har att tampas med handläggare som har egna, kreativa uppfattningar om hur saker och ting borde vara, vilka papper som kan skickas hit eller dit och vilka uppgifter man får lämna ut på telefon.

Även om jag tror att Skatteverket ibland skulle må bättre av att ha ett lite mer avspänt förhållande till förvaltningslagarna så får jag motvilligt gå med på att förfarandemänniskorna fyller en viss funktion. Om inte annat för att rädda oss från att i onödan drabbas av det hemskaste hemska - JO-anmälan.

Nåväl. Som om inte detta var nog så kompliceras förfarandemänniskornas tillvaro ytterligare av att förvaltningslagarna är skrivna ungefär på Gunnar Strängs tid. Vilket innebär att de, försiktigt uttryckt, inte är helt anpassade till 2000-talets informationssamhälle (tanken på Gunnar Sträng framför ett tangentbord räcker väl som illustration?).

Ett exempel: Säg "e-post" och en förfarandemänniska börjar nervöst flacka med blicken och skruva besvärat på sig. Det beror kanske på att e-post inte fanns när de inledde sin förfarandekarriär och att de därför, liksom lagstiftaren, anammat en skepsis för "det där med data".

Sålunda fick jag, på en kurs för ett par veckor sen, veta att man inte får skicka saker med e-post. Inte ens sånt som är offentligt. För man vet ju aldrig; e-posten kan ju ta vägen via en server i Botswana och det är klart att vi vill ju inte att hottentotterna i Afrika ska kunna tjyvläsa våra omprövningsbeslut.

Snigelpost. Långsamt, dyrt, osäkert.

Men, kära förfarandemänniskor, nu ska jag berätta en sak för er. Självaste Svea hovrätt tycker att det går bra att skicka e-post. Jag testade själv härförleden; skickade ett mail till domstolen och bad att få en kopia på en dom. Döm om min förvåning när domen damp ner - i min e-postlåda! (Efter sju dagar i och för sig, vilket gjorde att jag var en centimeter ifrån att JO-anmäla den stackars arkivarien på hovrätten. Skyndsamhetskravet känner man ju till, hehe.)

Så: Om nu till och med domstolarna får skicka e-post, skulle inte vi på verket också kunna få göra det? Om svar anhålles - varför inte via e-post?

9 kommentarer:

Federley sa...

Garvar högt. Ska genast länka till en toppenblogg!

Petter Envall sa...

Nar jag tanker pa forfarandemanniska sa ser jag framfor mig en tystlaten gra man eller kvinna iford kofta och Birkenstock som hukad framfor en skrivmaskin modell 1983 sitter gomd i Skatteverkets kulvertsystem! For ni har val ett kulvertsystem?

Anonym sa...

Denna fight kan du tyvärr inte vinna om du inte tänker kämpa ner säkehetschefen Anders Kylesten. Det är inte förfarandemänniskorna som sätter käppar i hjulen utan han.

Rasmus sa...

Äh du behöver väl inte vara nervös? Om du inte avslöjar några uppgifter som kan härledas till ett specifikt ärende eller medborgarskattskyldig så är det lugna gatan.

Jesper Svensson sa...

Petter - Kofta och Birkenstock är ju den generella klädkoden här på verket och där skiljer nog inte förfarandemänniskorna ut sig på något sätt. De jag träffat på är faktiskt rätt trevliga. Däremot är deras rättsområde lite grått (till skillnad från moms, som är party hela dan).

Anonym - Får väl hoppas att även Anders Kylesten en vacker dag inser att vi måste lära oss att kommunicera med medborgarna på medborgarnas villkor.

Micke Olofsson sa...

Moms är bara ett stort undantag i sig själv, ni momsare är allt lite underliga :o )

Anonym sa...

Moms är mums

Anonym sa...

"Skatteverksrepresentant kallar Botswanier för 'hottentotter', ser risker med e-post!" (RASISMCHOCK PÅ SKATTEVERKET!)

Var försiktig. Med tidningar som Aftonbladet och Expressen lösa ute i samhället kan en sån här enkel grej bli otrevlig. Speciellt om det handlar om människor från andra länder än Sverige. På fullaste allvar. :)

Kalle sa...

Jag får nästan alltid domar på e-post numera. Ordentliga som de är så är det alltid de inscannade dokumenten med underskrift så att jag ska veta att de är äkta. Men länsstyrelsen skickar ofta worddokument när jag frågar handläggarna vad de fattade för beslut. (Det är ju smidigare för dem att hämta det rakt ur burken än att gå ned till arkivet ....)

Jag skulle gärna vilja ha skattebeslut på e-post, de är ju så jämrans långa ibland. Häromveckan snubblade jag över en fantastisk historia då Skatteverket hade gjort oanmält besök hos en företagare och hittat en massa bankhandlingar från typ Caymanöarna, Schweiz & Bahamas eller vad det nu var. Och ja, han blev upptaxerad ;-)