2007-09-04

Inifrån Skatteverket, del XLVI

"Sitter du ofta och slösurfar för att få tiden att gå på jobbet? Tittar du om och om igen på klockan? Tycker att dina arbetsuppgifter är omotiverande?"
Så inleds en artikel i Expressen om fenomenet boreout, det vill säga något slags omvänd utbrändhet. När jag läste artikeln var det som att några pusselbitar föll på plats. För just sådär kan tillvaron på Skatteverket vara ibland. Det finns dagar då jag läst DN.se från pärm till pärm (om man nu kan säga så om en nättidning?) flera gånger om bara för att få tiden att gå för att 1. det finns inget att göra eller 2. de arbetsuppgifter som finns är så mördande ostimulerande att blotta tanken på att ta tag i dem är fullständigt förlamande.

Jag har viss anledning att misstänka att jag inte är den enda på myndigheten som känner så. Man kan reagera på olika sätt på detta. En reaktion är förstås att det är omoraliskt och oansvarigt att inte ta tag i vissa arbetsuppgifter bara för att dom är tråkiga. Den reaktionen är högst motiverad och jag har inget att anföra till mitt försvar i det avseendet.

En annan motiverad reaktion är att boreout är ett symptom på att något i organisationen är fel. Frågan är vad. Jag har tidigare antytt att det penibla löneläget på Skatteverket är en anledning till att många ambitiösa akademiker byter jobb. Den uppfattningen vidhåller jag; det snällaste man kan säga om Skatteverkets lönepolitik är att den har ett visst underhållningsvärde.

Men bilden måste nyanseras något. Det är här boreout passar in. För som nyanställd medarbetare på Skatteverket leds man ofrånkomligen in i kravlöshetens paralyserande dimma. Man får snart veta att det man inte hinner göra i dag, det kan man göra i morgon. Och hinner man inte göra det i morgon så kan man göra det på fredag. Det spelar ingen roll. Vi är duktiga ändå och får klapp på axeln.

Det jag saknar från den tid jag jobbade i näringslivet är naturligtvis en anständig lön - men jag saknar också deadlines. Jag saknar de tillfällen när adrenalinet pumpade i kroppen för att nånting måste vara klart till i morgon eller för att det var så mycket att göra att man måste tänja på sin förmåga för att leverera det som förväntades.

Faktum är att första gången på verket som jag kände pulsen slå var i förra veckan. Då var det rätt hektiskt. Tiden gick fort, jobbet var kul. Varför? Vi var iväg på spa i två dagar och jobbade alltså bara 60 procent. Det var en tankeväckande insikt.

Sorry, du får ingen morot.

Min preliminära slutsats är således att arbetet på Skatteverket saknar både piska och morot. Det finns inga, eller åtminstone väldigt vaga, prestationskrav. Och även om du faktiskt presterar så får du förmodligen ingenting för det när det är dags för löneförhandling.

Ingen piska, ingen morot. Hur fan ska man då få åsnan att gå framåt?

11 kommentarer:

Anonym sa...

Kan trösta (?) dig med att det inte är lika segt överallt på Skatteverket. Vi har högt tempo från morgon till kväll.

/Läsare

Jesper Svensson sa...

Hur är det med morötterna då? Och piskorna?

Petter Envall sa...

Antar att "Lasare" jobbar i vaxeln eller mojligen pa telefonsupporten...

Men Jesper du vet att du aldrig ar langre an ett mail ifran en intervju for nagon av de 4 stora.... Dar kan du fa bade piska och morot, jag lovar!

Problemet ar val att inte ens sadana har uppenbara "hot" om forlust av kompetent arbetskraft biter pa SKV....

Anonym sa...

Alltid lika underhållande (och träffande) läsning! Saknar att jobba med dig, du fixade alltid de deadlines jag satte upp med bravur ;-)

En öl framöver - om inte förr så kanske när dalmasen tagit sig hem igen?

/Ann

Jesper Svensson sa...

Petter - Kan ju också va så att Läsare jobbar på nån kvalificerad enhet. Sen är ju problemet att jag inte vill behöva ringa the Big Four. Jag tycker att det finns förutsättningar för Skatteverket att vara en riktigt bra arbetsplats och jag tycker det är synd att vi inte utnyttjar de förutsättningarna.

Ann - Ja, du var ju mer piska än morot i alla fall, hehe... Jasså du dricker öl nu igen. Trevligt. Då tycker jag vi sänker några när dalmasen är back in town.

Anonym sa...

Inte mycket till piskor måste jag säga och morötterna är det väl så där med. Däremot har du rätt i att jag jobbar på en kvalificerad enhet, så känns det iaf. Vi (jag) har väldigt stimulerande arbetsuppgifter och dagarna går alltid lite för fort för att jag ska hinna med.
Dock är det så att eftersom jag presterar och du vet hur det är med morötter så vet man aldrig hur länge man blir kvar, speciellt inte i dessa tider. Trist dock för jag håller verkligen med dig om att verket har förutsättningar att vara en riktigt bra arbetsplats. Jag vet att man inte vill leda löneligan men man behöver ju för den delen inte jaga en bottenplats.

/Läsare

Anonym sa...

Jag såg i Notes på vilket kontor du jobbar. Finns det någon chans att ni tar in halvt utbrända vrak som nära nog stressats ihjäl av trycket uppifrån och arbetsbördan som vi har? Jag behöver verkligen byta till ett lugnare ställe och ditt jobb låter som rena semestern.

/Kollega

Jesper Svensson sa...

Läsare - Då är vi två som tycker samma sak. Kanske finns flera. Dags att starta ett uppror? ;-)

Kollega - Det är inte jag som sköter rekryteringen så jag vet inte vad du har för chanser. Men visst, prova att söka. Jobbet blir vad du gör det till.

Anonym sa...

Ska vi starta ett uppror? Morotsupproret! Det här kan ju bli hur bra som helst...

Kan vi få fler sympatisörer än inlandsupproret? Tveksamt

Kollega sa...

Gillar det du skriver!

//Kollega

Anonym sa...

Morot !
Man är så ruskigt lojal ... eller i alla fall stolt!
Känns som om man vill göra ett bra jobb för att man vill kunna vara stolt - över sig själv o sin kompetens. Moroten kommer då inte utifrån utan innefrån - att man själv känner att man gjort ett bra jobb.
Sen tror jag också man vill göra ett bra jobb för att få gott anseende bland sina kollegor/kompisar.
Allt detta är ju gratis - men visst skulle det vara lättare att motivera sig själv att pressa sig lite hårdare om man fick nått för det.

/ ny läsare o kollega