2007-09-21

Inifrån Skatteverket, del LIII

"Det finns vissa anställda som anser att du skall bli av med jobbet!" skrev en bloggläsare i en kommentar. Hujedanemej. Min gissning är att "vissa anställda" blivit irriterade och förnärmade på grund av vissa saker jag skrivit i den här bloggen. Och det är ju så med åsikter. De passar inte alla.

Kanske har det med bekvämlighet att göra. Man gillar helt enkelt inte att någon ifrågasätter ens komfortabla tillvaro.

Kanske beror det på att myndighetens okränkbarhet ifrågasätts. Man är idealist, och tycker det är "fint" att jobba på Skatteverket, i medborgarnas tjänst.

Kanske beror det på någonting annat. Jag bryr mig inte om vilket. Jag har en uppfattning om hur jag tycker att Skatteverket ska vara. Den uppfattningen kommer jag att tillkännage i olika sammanhang. Och jag kommer fortsätta använda den här bloggen för att pysa ut frustrationer. Här kommer en:

På vårt senaste enhetsmöte diskuterades uppföljningen av tertial 2. Ett mål vi har är att minska andelen formella fel, dvs. förmå de skattskyldiga att fylla i sina skattedeklarationer på rätt sätt. Målet för 2007 är att max 2,5 procent av de inskickade deklarationerna ska vara behäftade med formella fel.

Vid årets början var 9 procent felaktiga, fick vi veta från ledningen. Nu, efter T2, har andelen gått ner till 8 procent. "Och det är ju positivt."

Ursäkta? Positivt? Andelen fel har minskat med en enda fucking procentenhet. Vi är så långt från målet att det inte ens är lönt att drömma om det. Vad är det som är positivt?

Skatteverket har än en gång visat sig vara myndigheten där all eventuell kritik lindas in i bomull. Flera varv. Jag undrar varför. Och så skulle det vara kul att veta hur mycket det kostar myndigheten när folk är invaggade i tron att ineffektivitet inte spelar någon roll.

14 kommentarer:

dagdr�mmare sa...

Hej Jesper!

Det är jag såkallade dyngskalle it-sabotören.
Jag fick sparken för att jag är ärlig och säger min åsikt och har stor respekt för andra.
Det är skilnad mellan elakheter och ärligheter.

Jesper Svensson sa...

Dagdrömmare - Enligt vad som framkommit fick du ju sparken för att du saboterat Skatteverkets it-system. Den diskussionen har vi haft innan (se del XLIII).

Ingen bör få sparken för att man säger sina åsikter, åtminstone så länge de är konstruktiva. Jag försöker vara konstruktiv, men halkar kanske över på gnäll lite för ofta. Bäst att skärpa sig lite.

Ludvig sa...

Jag säger då det - att vara kritisk har aldrig varit det mest bekväma förhållningssättet. Själv feglirar jag ju och skriver aldrig namnet på den kommun jag ofta refererar till på min blogg (vilket sannolikt gör detsamma eftersom ingen på jobbet känner till den).
Du ger ju ofta uttryck för ett lite kluvet förhållande till din arbetsplats, vilket jag tycker är roligt eftersom det ger dina texter mer än en vinkling. Jag blir dock nyfiken på hur du själv resonerar kring idealism och arbete i offentlig sektor. Jag undrar således, av ren nyfikenhet:
1. Skulle du beskriva dig själv som idealist?
2. Tycker du att det är fint att arbeta i medborgarnas tjänst?
Kanske material för ett helt nytt inlägg? I vilket fall som helst är det alltid underhållande att läsa om pysande frustrationer!

Jesper Svensson sa...

Ludvig - Feglir kanske är en klok väg. Det visar sig när/om jag får sparken.

Det gläder mig att du uppfattat kluvenheten. Även om det inte alltid framgår så trivs jag i själva verket oerhört bra på mitt jobb.

Men jag blir ofta frustrerad över att ledningen inte tar tillvara på den potential som finns i alla duktiga medarbetare, utan i stället utnyttjar oss och tvingar många av dem med ambitioner till näringslivet.

Jag är definitivt inte idealist när det gäller att arbeta i medborgarnas tjänst. Jag tycker således inte det är "fint"; i alla fall inte finare än att jobba någon annanstans.

Tvärtom är jag egoist. Jag ser på anställningsförhållandet som en ömsesidig relation där jag erbjuder mina tjänster, min kompetens och min lojalitet mot att arbetsgivaren erbjuder utvecklingsmöjligheter, en stimulerande arbetsmiljö och en marknadsmässig ersättning. Om arbetsgivaren inte lever upp till mina förväntningar byter jag arbetsgivare. Om jag inte lever upp till arbetsgivarens förväntningar får jag sparken. Fair enough.

(Lojalitet ska här inte förväxlas med att hålla käften. Det är bara feghet.)

Låt mig förresten ta ett exempel på det här med idealism - sjuksköterskorna. Sjuksköterskeyrket har länge lidit av att det ansetts vara ett kall, en uppgift för idealistiska kvinnor. Lönerna var i enlighet därmed bedrövliga.

Sköterskorna fick dock nog och har nu, efter en lång kamp, fått upp lönerna. (Såg i SvD häromdan att en sjuksköterska i Sthlm tjänar ca 27 000.) Ingen tycker väl att sjuksköterskeyrket är mindre viktigt för att de numera tjänar anständigt?

Poängen är denna: Även om man, som vår regionskattechef, tycker att det är "fint" att jobba för staten så är det ingen ursäkt för att inte betala sina medarbetare en skälig lön. Det ena får inte utesluta det andra.

(Sen är det möjligen en annan sak att vi skattehandläggare och kommunbyråkrater knappast skulle få folkligt stöd för höjda lönekrav på samma sätt som sjuksköterskorna fick...)

Anonym sa...

Så klart du har rätt, som vanligt.
Frågan gäller ju varför det är ett sådant jante-lag bland våra kollegor (där ingen får sticka ut, i synnerhet inte någon akademiker.)

Men å andra sidan är det väl som Joachhim Franzén (skattebyråkrat) har sagt att visar du inte framfötterna så lär du vara kvar med samma arbetsuppgifter år ut och år in.................

dagdr�mmare sa...

Hej!

Man måste bete sig som samhälle förväntar sig. Behaglig, inställsam, undergiven och sexig.

Anonym sa...

Hehehee, jag tyckar att du är kanon, men som anställd på SKV vet jag att man inte får kritisera verket överhuvudtaget. Jag tycker att det är mer skrämmande att vissa anställda tycker att du ska bli av med jobbat för att du är uppriktig än att du är uppriktig och säger vad du tycker samt står för dina åsikter. Men jag är lite nyfiken till varför du tackade jag till detta jobb, samt hur länge du kommer att stanna kvar.
Statistiken säger att 18% av de nyanställda slutar inom 2 år......

dagdr�mmare sa...

Det är inget fel på SKV. Det finns många duktiga tekniker på SKV.

Anonym sa...

Oj oj oj. Du har inte jobbat tillräckligt länge på skatteverket för att upptäcka det svarta hålet som kallas HK. Svart hål för att det formligen slukar bra ideer och begraver dem i byråkratins svarta hål.

Det finns dock en andra sida på det svarta hålet.
Har du hört ryktet om att det finns omvärldsanalytiker på HK som jobbar med rollspel. Jo det är sant! De sitter och har olikfärgade hattar på sig som representerar olika roller. Sedan ska de brainstorma fram ideer som ska ut i produktionen.

You aint seen nothing yet

Anonym sa...

Kanske beror det på att man inte vill hitta sitt namn på en anställds blogg där du skriver saker om medarbetare. Du är ju fan sjuk, respektera dina medarbetare istället.

Jesper Svensson sa...

Anonym - Hittills*) har jag inte publicerat någon persons namn. Av respekt för mina medarbetare.

*) Såvitt jag kan minnas. Undantag är Mats Sjöstrand, Christina G-H och Katrin W-P. Men de kan nog leva med att bli uthängda av en sjuk bloggare.

Ludvig sa...

Tack för kommentaren till kommentaren, Jesper. det slår mig att politik är onekligen intressantast när den så att säga ställs på sin spets och de mer grundläggande värderingarna blir tydliga. På tal om idealism (ett ämne som aldrig upphör att fascinera mig) - du har ju onekligen politiska IDEAL även om du kanske inte är IDEALIST i ordets egentliga mening, så man kanske lite tillspetsat kan säga att du och dina partikamrater har starka anti-idealistiska ideal!? Eller är jag ute och cyklar nu?
Trevlig helg!

Micke Olofsson sa...

Lite fundersam på vad 'anonym' menar med att medarbetare hängs ut och inte respekteras. Som anställd inom Skatteverket kan jag inte direkt säga att jag kännt mig dissad av den här bloggen :-)

The artist formerly known as Taxman sa...

Jesper,
Som fd anställd på SKV känner jag igen så oerhört mkt av din frustration.

However, min erfarenhet är att även om det kan tyckas vara högt i tak på SKV, och att kritik lindas in, så är det inte fallet i verkligheten. Verkets chefer (sektionschefer och uppåt) är extremt känsliga för kritik. Oavsett hur kontstruktiv denna är, kommer den att tas personligt och de kommer att göra allt för att hindra karriärutvecklingen för den som kritiserar.

För att klara sig bra på verket ska man vara tyst, göra bra ifrån sig och hoppas att man har en chef som inser att man faktiskt är duktig och har ambitionen att lyfta dig i karriären. Att bara lita till sin egen kompetens räcker tyvärr inte.

Med vissa undantag är Verkets sektionschefer ett stort skämt IMO, med en häpnadsväckande oförmåga att leda och organisera arbetet trots mångårig erfarenhet.