2007-08-20

Inifrån Skatteverket, del XXXIX

En av mina bokläsande kollegor har uppmärksammat att Olov Svedelid skildrat vår arbetsplats i boken Nödens handelsmän. Så här skriver Svedelid.
På Västgötagatan passerade vi en av stadens mest deprimerande byggnader, ett väldigt och kompakt komplex med slät, grönmålad plåt som fasad. I byggnaden huserade Skatteverket och företrädesvis andra statliga institutioner. Fönstren låg i täta rader, smala och avlånga, de liknade vädringsfönster till celler. Jag fick intrycket av att innanför varje fönster satt fängslade tjänstemän, olyckliga och pressade av omänskliga arbetskrav bevakade av piskförsedda vakter i de oändliga korridorerna, de önskade inget hellre än att rymma men fönstren var för smala för att kunna forceras. Komplexet radierade vanmakt, ett hus där klaustrofobin härjade, därinne var det svårt att andas och när äntligen klockan slog för tillfällig befrielse vacklade fångarna ut i hopp om att när de måste återvända till anstalten följande morgon skulle någon barmhärtig individ ha bränt ner den och aska var allt som återstod, aska som man kunde dansa och sjunga runt.
Olov Svedelid har aldrig jobbat på Skatteverket, den saken är klar. Den enda piska som vinner innanför väggarna på Västgötagatan 5 är fikadags-piskan som tanterna bredbent svingar över alla dem som försöker jobba när kaffet ska drickas. "Omänskliga arbetskrav", vad fick han det ifrån? På min arbetsplats kan man fika en och en halv timme om dan utan att nån höjer på ögonbrynen. Och de ärenden som inte hinns med i dag hinner vi kanske med i morgon.

Söders fulaste arbetsplats?

Sen ligger det väl ett visst mått av sanning i hans iakktagelse att Västgötagatan 5 inte direkt är Stockholms sexigaste byggnad. Husets betongbrutala öststatsarkitektur kvalificerar det definitivt till tio-i-topp-listan över Söders fulaste hus. (Dock tycker jag att Folkungagatan 58, med orange plåtfasad, är ännu fulare.) Så jo, ur rent estetisk synpunkt skulle jag inte ha nåt emot om min arbetsplats drabbades av en lokal jordbävning.

En sakupplysning måste jag avsluta med. Fönsterna är inte alls för smala för att kunna forceras. Det går alldeles utmärkt att ta ett skutt ut i det fria om man skulle önska. Ändå tycks suicidfrekvensen märkligt nog inte vara särskilt hög bland oss olyckliga, pressade och av andnöd drabbade handläggare.

1 kommentar:

Anonym sa...

En annan beskrivning av verksamheten finns i Ingmar Bergmans memoarer "Laterna Magica" där han blir hämtad på dramaten, misstänkt för skattebrott, av skatteinspektör Karlsson som är iklädd svart skinnrock.

/Antonius Block