2007-06-27

Inifrån Skatteverket, del XXVIII

Dagens enhetsmöte gav upphov till ytterligare funderingar. Vid ett flertal tillfällen pratade enhetsledningen om våra "sommarbarn". Ja, så kallas de sommarvikarier som inte är sommarakademiker enligt Skatteverkets jargong.

Måste säga att jag blev rätt förvånad att ledningen använde den benämningen inför hela enheten (inklusive "sommarbarnen"). Jag tycker det är ringaktande och diminutivt, och om jag var sommarvikarie på Skatteverket skulle jag känna mig kränkt och förödmjukad - sommarvikarierna är verkligen inga barn, de är 18, 19, 20 år gamla och gör en stark arbetsinsats. De ska inte behöva tåla ett sådant språkbruk från enhetsledningen.

Efter mötet var jag naturligtvis tvungen att påpeka detta för enhetsledningen, eftersom den nu ändå var på plats. Jag gjorde då några reflektioner kring hur de här synpunkterna togs emot.

En del av cheferna nickade lugnt, lyssnade och föreföll ta in vad jag sa. Andra, däremot, gick omedelbart i försvarsställning: "Så har vi alltid sagt", "Det är ju bara för att de är barn till personer som jobbar här", "Vi menar ju inget illa", "Ingen av dem har klagat" och så vidare.

Behöver jag säga vilka jag inte tycker uppvisade tecken på goda ledaregenskaper?

2 kommentarer:

Petter Envall sa...

Sjalv har jag utarbetat ett raffinerat nummersystem for att halla reda pa all kineser. Alla kollegor av kinesisk harkomst har fatt ett nummer tilldelat sig, detta anvands sedan vid identifiering...!;)

Sommarbarn....var det inte det man kallade stadsbarn fran Stockholm som sandes ut till kollon pa landsbyggden pa 50 talet? Men det kanske inte ar sa konstigt att det lever kvar pa verket, det finns val ett antal andra rutiner, strukturer etc. vars rotter kan sokas i samma era!;)
/P

Anonym sa...

Hej,

trevlig läsning om sv. Jobbar själv extra på it-avdelningen och känner igen mig i mycket av det du skriver.

Häls.
Marcus