2007-05-05

Inifrån Skatteverket, del XVI

I torsdags hade vi en s.k. introduktionsdag för nyanställda, där diverse olika enheter på verket presenterade sig. Sist på dan var det dags för arbetstagarorganisationerna att på betald arbetstid få leverera lite fackpropaganda.

Naturligtvis gick tugget ut på att man ska bli medlem i facket för det har så många fördelar bla bla... Facket delade ut en broschyr som jag skummade igenom. Fastnade för följande formulering:
De centrala kollektivavtalen innehåller också oftast en garanti att alla som omfattas av avtalet ska ha en viss minsta löneökning under avtalsperioden.
Läs det där en gång till. "Alla ... ska ha en viss minsta löneökning under avtalsperioden."

Och så tar vi ett djupt andetag och funderar lite på vad det här innebär. Enligt det avtal som facket förhandlar fram åt sina medlemmar ska alltså alla få löneökningar. Ursäkta mig, men varför? En löneökning ska man väl ha om man gjort sig förtjänt av det? Om man bara sitter och gör precis samma saker som förra året, i precis samma takt osv - har man då gjort sig förtjänt av en löneökning?

Ja tydligen, enligt facket. I helvete heller, enligt mig. Löneökning ska man ha om man jobbat bättre, tagit på sig mer ansvar, fått mer kvalificerade arbetsuppgifter eller på annat sätt i ökad utsträckning bidrar till att verksamheten når sina mål. Om man liknöjt sitter och gör samma sak som förra året har man ingen självklar rätt till lönepåslag. (Nu snackar vi reallöneökningar; löneökningar i form av inflationsskydd är förstås högst rimligt.)

Vad ett sånt här kollektivavtal i praktiken leder till är ju att utrymmet för relevanta löneökningar åt duktiga medarbetare krymper till förmån för "löneökningar för alla". Ambitiös och ansvarstagande personal får stå tillbaka för de som är likgiltiga. Är det fackets definition av rättvisa är jag ytterst glad att jag inte är med i facket.

Ännu en fackligt relaterad anekdot kan jag bjuda på. Fick ett mail från min chef i veckan. Där stod det så här:
[Semesterplaneringen] är som jag sade inte förhandlad med de fackliga organisationerna ännu. Detta kommer att ske så snart som möjligt, och då kan definitivt besked lämnas.
Och där satte jag kaffet i vrångstrupen igen. Jag lever alltså i ett land där arbetsgivarna inte ens har rätt att förlägga semestrarna utan att förhandla med facket. Vad fan har de med min semester att göra? Vad kommer härnäst? Ska facket ha synpunkter på vilket skithuspapper som Skatteverket köper in? Storleken på kaffemuggarna? Birkenstock eller Scholl på fötterna?

3 kommentarer:

Mathias Westerberg sa...

Du inbjuder till debatt och det gillar jag! Jag tänkte inleda detta inlägg med att citera dig själv:

Jesper sade:
"Min främsta invändning mot Byggnads maffiametoder handlar om att jag tycker de missuppfattat sitt uppdrag. De ska tillvarata sina medlemmars intressen".

Är det inte precis detta man gör genom att ge sina medlemmar möjlighet till kollektivavtalsreglerade reallöneökningar?

Dessutom tycker jag att avtalet som du citerade lät ganska vagt skrivet. Det stod faktiskt inget om reallöneökningar utan endast en garanti om löneökning som bland annat är till för att skydda individen mot inflation.

Jag kan hålla med dig om att de som inte förtjänar en löneökning heller inte skall ha någon (förutom skyddet för inflationen), men det är ju precis vad det centrala avtalet som du citerade ger arbetsgivaren möjlighet till. Alltså att "0:a" en individ vid en enstaka lönerevision.

Förresten så skall du vara glad att kollektivavtalen finns, annars kanske vi inte hade haft någta löneökningar alls i Sverige. Det finns ju ingen lag som reglerar detta (som du säkert känner till).

Vad gäller arbetsgivarens skyldighet att samråda med de fackliga organisationerna när det gäller semesterfrågor måste man komma ihåg att semesterlagstiftningen är en skyddslagstiftning. Den kom till för att skydda arbetstagaren från utmattning och för att ge densamma tid till rekreation.

Glöm inte att det även i denna lagstiftning är arbetsgivaren som till sist förfogar och bestämmer över semestern med det lilla undantaget att arbetstagaren har rätt till (och om man skall hårddra det även skyldighet) att ta ut 20 dagars sammanhängande semester under Juni-Augusti.

Nej Jesper, facken behövs för att tillvarata sina medlemmars intressen. Dessa är bland annat ökade reallöner, rätt till semester osv ...

Vi gör vad våra medlemmar kräver att vi skall och genom medbestämmandelagen har vi fått möjlighet att teckna kollektivavtal som i sig begränsar arbetsgivarens rätt att fritt leda och fördela arbetet. Vår eftergift på den fackliga sidan är fredsplikten. En ytterst rimmlig kompromiss om du frågar mig ..

Leve facket !

/Mathias Westerberg

Jesper Svensson sa...

Eftersom jag inte är med i facket är det iofs svårt för mig att bedöma vilka intressen de fackanslutna har.

Men om jag var fackansluten skulle det definitivt inte ligga i mitt intresse att avstå från löneutrymme till förmån för dem som ägnar dagarna åt att dricka kaffe och pilla sig i naveln.

Btw, det var inget avtal jag citerade, det var ett utdrag ur en broschyr från ST.

Så du menar att i länder där dom inte har kollektivavtal har dom heller inga löneökningar? Intressant. Men frågan är om det går att belägga med empiri ;-)

Mot bakgrund av att semesterlagen ger rätt(/skyldighet) att ta ut 4 veckors ledighet under sommaren framstår fackens inblandning i semesterns förläggning som än mer obegriplig.

Självklart agerar facket på uppdrag av sina medlemmar (och förmodligen anser man sig agera i sina medlemmars intresse. Kanske stämmer det.). Nåt annat vore märkligt. Problemet, som jag ser det, är att arbetsrättslagstiftningen i Sverige ger de fackliga organisationerna alltför stort inflytande i företagens verksamhet. Eftersom jag ska iväg på årsstämma med brf:en om 6 minuter så hinner jag inte rabbla upp allt, men ta det här med styrelserepresentation som exempel. Helt bisarrt. Eller sist in-först ut. Eller sympatistrejker.

Som du förstår instämmer jag inte i hyllningskören (med viss reservation dock, återkommer kanske till det).

Mathias Westerberg sa...

Hehe ... det är tydligt att vår grundläggande syn på företagande och regler kring detta skiljer sig åt. Du är för ett klimat där arbetsgivaren skall bestämma. Jag är för en reglering där arbetstagarna (de som verkligen utför arbetet) skall få dela makten.

Det är klart att jag inte menar att länder med svag eller inget fackligt inflytande inte skulle ha några löneökningar, det är ju befängt. Men däremot tror jag att vi har fackföreningsrörelsen att tacka för den "breda" välfärd som vi har här i Sverige (även om den är i gungning och kan ifrågasättas). Det jag menar är att löneökningarna genom kollektivavtalen har givit de allra flesta en skälig levnadsstandard. Titta exempelvis på ett land som USA där facket makt är svag. Där tvingas folk jobba 2-3 jobb bara för att få ihop pengar till sin hyra.

Nu kommer du säkert att argumentera dels att det är FÖRETAGEN som lett Sverige till välstånd och det är ju sant, men företagen delar inte med sig i den omfattning som har skett i Sveige om inte lagstiftaren tvingat dem att göra det. Instrumentet heter som bekant kollektivavtal...

Beträffande sist in först ut så är detta ju en LAGREGEL. Sist in först ut gäller ju inte om man har kollektivavtal. Återigen en fråga om maktdelning / delning av företagens ledningsrätt. Om man har kollektivavtal går det ju utmärkt att komma överens med facket om en avtalsturlista. Den kan se ut precis hur som helst...

Nåja, detta känner du ju säkert till, det betvivlar jag inte. Men det glömms så lätt bort i debatten att ARBETSGIVAREN har mycket att vinna på kollektivavtalen. Det är inte bara en facklig angelägenhet.

Vad sägs till exempel om fredsplikt, avtalsturlistor, förlängd möjlighet för arbetsgivaren att binda personalen till sitt eget företag (förlängd uppsägningstid på egen begäran för arbetstagaren (lagen säger ju 1 månad). Och sist med inte minst förhandlingsrätten. Tänk vad skönt för ett företag att slippa förhandla med alla sina anställda. Gör upp med en part och så är problemet löst !!! Om jag skulle starta företag skulle ett kollektiv eller hängavtal vara det första jag skulle teckna!

Nåja, jag förstår din tanke, men eftersom vi i grunden har olika syn på arbetsgivarens ledningsrätt tror jag att jag får svårt att övertala dig att gå med i det mycket sympatiska fackförbundet för statsanställda st.

/Mathias

Ps. Kul att du skriver lite om fackförbunden och vad du tycker (även om jag inte delar dina åsikter).